VIll ställa en fråga eftersom det alltid verkar finnas någon som vet.

En vuxen person som är singel utan barn och endast har sina föräldrar och sin bror som nära anhörig råkar ut för en olycka.

Vi kan säga en olycka som berör hjärnan. Personen i fråga är inte kapabel att ta vara på sig själv och kan inte kräva sin rätt till vård på ett sätt som friska personer kan.

Till råga på allt så missar vården en massa saker som så att säga gör att det finns risk för bestående med och rent av hot mot personens liv.

Har sjukvården rätt att äga denna person och vägra ge uppgifter till anhöriga med hänsyn till diverse lagar såsom personuppgiftslagen, patientdatalagen osv.

Om man vill göra en anmälan till patiennämnen för felbehandling tex så ska patienten göra detta själv och skriva under, när man inte kan röra på en arm en gång. Och ska patienten kunna göra en anmälan så behövs kopior av journalerna och dessa måste skriftligen begäras av patienten själv. Momemt 22 om man säger så.

God man säger säkert någon. Har provat detta också och då krävs ett läkarintyg och läkarna vägrar att skriva ut något sådant.

Ett verbalt medgivande från patienten om att anhöriga ska få rätt att ta del av journaler osv har också vägrats. Läkaren i fråga bedömde inte personen som tillräckligt tillräknelig för att sådan tillåtelse ska antecknas.

Och hur gör man med försäkringskassan när personen legat på sjukhus fem veckor varar fyra som helt medveltslös. De skriver och begär ju en förklaring till att man inte kan arbeta heltid och på vilka grunder mm. Detta ska undertecknas av patienten själv. HUr får man ut sjukpenning för att kunna betala personen räkningar.

Hur gör man? Någon som vet? Tydligen är lagen väldigt kittslig när det är myndiga barn som sitter i denna situation.

Föräldrar är ju nära anhörig och sen kommer syskon om föräldrarna inte finns i livet. Dom kan begära ut info från läkare osv och ringa f-kassan och fråga för en anhörigs räkning brukar aldrig vara ngt problem.

Patientnämnden kan man ju prata med och fråga hur det är tänkt om vederbörande inte kan anmäla själv. Då borde det finnas en annan instans för sådana anmälningar,tex Lex Sara/Maria.

Jo det är problem. Vi räknas inte eftersom pojken är myndig. Det finns någon jädrans EU anpassning som skall skydda den enskildes integritet så till den milda grad att när vi frågade förra gången pojken var medvetslös vad det var för fel så fick vi svaret at läkarna att vi fick fråga honom själva när han vaknade. I annat fall hade vi rättighet att ta del av hans upppgifter som närmsta anhörig om han dog. Men alltså inte så länge han levde.

Vi till och med frågade pojekn i läkares närvaro när han vaknade, om vi fick veta vad som stod i hans journaler (eftersom det känndes att det fanns saker som inte stämde) grabben sa ja, ni får veta. Läkaren svarade då att pojken inte var i stånd att förstå vad det var han gav medgivande till och att han därför inte tänkte ta hänsyn till detta medgivande alls.

Vad farao gör man?

Jag är inte till någon hjälp, men det verkar som du och din familj behöver både styrkekramar och tröstekramar!
Det måste vara förfärligt att befinna er i denna situation!

Om du bara visste. Förstår inte att jag står upp en gång men det finns inget alternativ. Men mig är det inte synd om utan grabben. Man vet bara inte hur man skall hjälpa honom. Personalen hänger så käckt larmklockan framför näsan på honom och säger att det är bara att ringa om det är nåt.

Liten detalj bara, han kan inte se larmklockan och han kan inte lyfta handen för att ta den.......
Vändschema sa jag till om på julaftonen och man vände honom tre gånger enligt detta sedan ha man inte fyllt i en gång. Extravaken som satt dagen innan julafton satte man ut efter ett dygn.

Han är väldigt mager nu och behöver vändas ofta av den anledningen 5,5 timmar tycker jag nog är lite glest. Har försökt att ligga still i sängen själv 5,5 timmar och det är plågsamt.

Har dessvärre inte kläm på lagarna men blir så arg och förbannad när jag läser/hör om den här typen av idioti. Det är sånt som kan få mig uppretad från 0-100 på 1 sek blankt.
Man kan inte luta sig mot paragrafer och lagböcker utan måste ta mig 17 börja använda hjärnan. Förstår att det måste kännas som ett moment 22, men på något sätt borde det gå att bryta igenom och ifrågasätta samt få personalen att börja tänka på vad de egentligen sysslar med. Det är faktiskt en pojke med känslor och rättigheter och som faktiskt ska ha rätt till en bra behandling, och han borde nog precis som du skriver få vändas oftare, och är han är mager, så är väl risken för liggsår rätt överhängande om han ligger på samma sida för länge.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er, skickar med ett par styrkekramar, vet att det inte räcker långt...

Samma problem kommer nog många sambos att ha om olyckan är framme eftersom de inte räknas som anhörig, men sådant tänker man inte på när man är frisk. Vi har blivit ifrågasatta nu när min sambo blev sjuk. Vi har funderat på att skriva någon slags fullmakt oss emellan vet inte om det är lagmässigt korrekt men man kan ju alltid försöka.

Men finns föräldrar i liv och de är fullt friska så har de full rätt till all information om det inte finns några närmare anhöriga även om han är myndig och jag vet att du är en stark person så ta tag i detta nu i mellandagarna med eventuellt försäkringskassan och patientnämnden.

Ge dig inte men tag med någon av föräldrarna om du pratar muntligt annars kanske de tror att det är du som vill veta.

Var ute sökte på internet och hittade detta:
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx...mp;bet=2008:355

rätt så långt ner på sidan finns denna texten:

2 § En journalhandling inom enskild hälso- och sjukvård ska på
begäran av patienten eller av en närstående till patienten så snart som möjligt tillhandahållas honom eller henne för att
läsas eller skrivas av på stället eller i avskrift eller kopia,om inte annat följer av 2 kap. 8 § eller 9 § första stycket
lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Frågor om utlämnande av en journalhandling enligt första stycket prövas av den som är ansvarig för journalhandlingen.
Anser den ansvarige att journalhandlingen eller någon del av den inte bör lämnas ut, ska han eller hon genast med eget
yttrande överlämna frågan till Socialstyrelsen för prövning.
Lag (2008:958).


Redigerat av Inga från Närke: 27-12-2009, 18:18

Det är min son det gäller och vi får ingen information med hänvisning till att han är myndig.

Kolla mitt redigerade inlägg före ditt.

Nu har det varit panik ska jag säga.

Sonen kan helt plötsligt kräkas när man ger fast förda via munnen eller via övre sonden. Detta kan ske precis när som helst och kommer inte promt i samband med maten. Han kan inte fixa detta själv utan stor risk för att det dras ned i lungorna.........igen. Har varot med om en del om man säger så.

Han har legat inlagd över en månad på intensivvård. Här på sjukhuset ligger han på vanlig avdelning eftersom han inte längre behöver respirator. Nu har sköterskorna på eget bevåg gett honom fast mat och han ligger ensam på rummet med förstärkt bevakning dvs man tittar till honom 1 gång/ timme. Kräks han och drar ner i lungorna på nytt så hinner han kvävas på den timmen. Men extravak är för dyrt tycker dom.

Så nu fick jag kalla in maken som sitter där. Själv sitter jag och packar de sista lådorna på jobbet för flyttgubbarna kommer i morgon. Smet i fredags till sonen eftersom han skulle flyttas till hemsjukhuset. Och jobbet måste göras.

Ska packa några timmar sedan får jag väl sitta där i natt och vaka själv. Vågar inte annat.

Måste bara säga en sak..... det är för djävligt. Ursäkta svordomen men jag tycker att det känns ungefär så nu i alla fall.

Alltihopa detta för att samma sjukhus inte kan hålla reda på sina prover utan skriver in dom i FEL patientjournal. Grabben är halvblind och i stort sett förlamad. Hur mycket som är permanent vet vi inte.

I morgon måste vi börja ringa runt till vännner och bekanta och be om hjälp med övervakningen. Vad farao betalar man skatt för egentligen.

På den tiden jag arbetade på Försäkringskassan så godkännde vi att sjukförsäkran ej skrevs under om det fanns ett vanligt läkarintyg på att patienten låg inne på sjukhus. Ett vanligt enkelt läkarintyg hoppas jag verkligen att läkarna ska kunna skriva. Tänker på er.

Det låter som att du bör ta kontakt med Patientombudsmannen!

Fy för den lede att något sådant kan hända

Jag håller tummarna för att du får tag i någon som kan tala om för dig hur du ska gå till väga!

Jo du. Under helger lämnas patienterna helt i sköterskornas vård. Endast livshotande tillstånd tillkallas läkare från akuten. Att riskera att sätta i halsen för att man inte klarar att kräkas själv är inte ett livshotande tillstånd förrän det inträffar. Tills det sker är det en kalkylerad risk.

Det finns inga ordinarie läkare tillgängliga förrän efter kockan nio i morgon.

Tills dess är han i sköterskornas vård och det är sköterskor som inte ens en gång läser hans journaler. Mitt barn var återigen i kväll kallat för knarkare och påstods ha abstinenssymtom. För höge farao han har legat på sjukhus fem veckor nu och varit medvetslös större delan av tiden.Hur sjutton skulle han kunna knarka då? Han har dessutom ett annant laboratorieintyg som säger att han inte tagit påstådda substanser. Han har fått en smäll i huvet men har inte behandlats för att man själv på sjukhuset förväxlat proverna med en annan patient och betraktat honom som full i stället för att röntga huvet.

Och nu läser man inte en gång de jävla journalerna från annat sjukhus utan försöker lugna de idiotiska föräldrarna som sett sin son vara nära döden ett antal gånger se sista månaderna. Allt för utebliven eller inkompetent vård.

Det finns rutiner för sånt här sa den manliga sköterskan. Han får Catapresan och det brukar man ge morfinister vid avtändningen.

Fy fan säger jag bara

Ta kontakt med kvällspressen!!!

Tänker på dig! Hoppas du hittar någon som kan ta dom i hampan....
Anki

jag har en timme kvar av flyttpackningen. Sedan ska jag ta mig in på det låsta sjukhuset och sova en timme innan min man går hem. I morgon blir det fajt kan jag säga.

Om de inte tar sitt ansvar så kommer jag att gå ut med en vädjan till alla jag känner att ge oss hjälp med övervakningen. Det är inte speciellt svårt. Bara att trycka på larmknappen ifall han kräks.

Om man tar alla vänner och bekanta, arbetskamrater, jaktkamrater, hundträningskompisar, grabbens arbetskamrater, hans kamrater så går det nog.
Alla har ju sitt och sina jobb men några timmar kanske folk kan avvara. Fast jag kanske väntar mig för mycket.

Det känns som om det bara är för vår familj som grabben har ett värde. Sjukhuset tycker det kan vara "en kalkylerad risk" man får ta. Min man frågade den manliga sjuksköterskan ifall han tar fulla ansvaret. Det ville han inte svara på.

Men vad hjälper det med det fulla ansvaret ifall grabben dör? Jag får ju honom inte tillbaka precis. Det är ju min lille pojk och han är oersättlig.
Jag har ju redan varit nära att förlora honom flera gånger de senaste månaderna.

Har nog fått så många ljus redan. Vet inte om ögonen orkar registrera flera. Har åkt trettio mil varje dag efter jobbet de senaste fjorton dagarna när han varit vaken för att peppa honom att vilja leva. först upp på morgonen och ta sig till jobbet, jobba som en galning hela dagen uan lunch för att sedan efter jobbet åka femton mil, sitta tre timmar hos grabben och sedan femton mil hem igen. Brukade stanna på Mc donalds halvvägs och käka lunch klockan elva på kvällen. Jag gjorde det så gärna, det var inte ens en gång besvärligt för på det sjukhuset fick han "säker" vård. jag kunde sova lugnt de fem timmar jag fick sova. Nu får man inte sova alls.

jag skulle utan tvekan erbjuda mitt eget liv i stället för hans om jag fick göra valet. Men det får jag inte. Om det inte vore för att grabben behöver hjälp så skulle jag nog bara lägga mig ner och självdö eller nåt.

Kan bara ge !! Men om jag kunde skulle jag ge dig personlig hjälp med vak!!!
Har gått igen en del själv med baren!! En tanke är allt jag kan ge nu!! Inte mycket!!

Jag blir så förbannad när jag läser om hur din grabb blir behandlad. Skickar en styrke- och hoppas att ni tar er igenom detta på ett bra sätt ändå.