Är helt med på vad du snackar om! Det där kunde lika gärna ha handlat om mej fast med ett par väsentliga skillnader.....byt ut jycken mor tre katter och här har vi ingen trafik in och ut genom garagedörrarna. Men inatt satt det ett par hysteriska kattuggler i träden utanför och skränade istället Det måste varit ungfåglar för jag kan inte tänka mej att vuxna fåglar kan med att skämma ut sej på det viset. Vad säger du om det va!? Meningslösa söndagnätter var rätta orden! Fy bubblan för nattugglor!

Meningslöst kaos i Stockholm idag då bussarna inte hade några nummer, alla bussar fick stanna på alla hållplatser och passagerarna fick fråga chauffören vart han tänkte köra

MENINGSLÖST småsjuk..

Ja men tänk så roligt för busschaufförerna att för en enda dags skull själva få bestämma precis vart dom vill köra!
Meningslöst ogint att inte unna dem det ibland, tycker jag. Jag tycker faktiskt att dom borde få hela veckan på sej att rejsa runt lite som dom vill, dom är ju så himla lydiga och snälla resten av året, så lite uppmuntran är dom väl värda!? (tur för mej att inte jag bor i Stockholm och att jag dessutom kör egen bil till jobbet, ifall några andra bussbolag runt om i landet skulle få för sej att belöna sina chaufförer på samma vis... )

Redigerat av Cacki: 22-08-2011, 15:35

Ja tänk vad spännande livet skulle bli

Tage Danielsson, 1964

Nu ska ni få höra en saga som handlar om bussförare Hugo Berglund. När sagan börjar har han just tagit emot avgiften av den sista påstigande passageraren vid Skanstull, och nu startar han buss numro 144 på sin elfte resa för dagen via Gullmarsplan ut på Huddingevägen mot Örby och Älvsjö till Herrängen och Fruängen. Klockan är halv tolv på dagen, Hugo Berglund är 47 år, månaden är juni och vädret är strålande vackert.

Hugo Berglund verkar inte glad. I 23 år har han farit en liten bit ut från Stockholm och in igen, som en jojo, och med tiden har hans ansikte skakat ner mot hakan så han ser riktigt ordentligt lessen ut.

Vet ni vad Hugo Berglund tänker när han far ut på Huddingevägen? Jo, förbannade Huddingevägen tänker han. Det är helt enkelt så att Hugo Berglund är lite trött på Huddingevägen.

Utan glädje beger han sig ut till Fruängen, upp i de nyaste kvarteren, Toscagatan fram, in på Mazarinvägen och sen via Rulltårtegatan till hållplatsen vid Tusenbladstorgert, och slutligen Finska pinnens väg fram till ändhållplatsen vid Mandelkroksvängen. Jävla gräddbageri, tänker Hugo Berglund. Dessa gator och torg står honom upp i halsen, ser ni, och han mår inte bra.

De sista passagerarna stiger av på den s.k. florsockerrefugen vid Mandelkroksvängen.

Det är nu som bussförare Hugo Berglund tänker att va fan.

Han startar resolut bussen före reglementsenlig tid, far utan hänsyn till hållplatser direkt tillbaka ut mot Huddingevägen, vinkar med en viss tillfredsställelse åt de ivrigt viftande figurerna vid hållplatsen där och svänger ut på Huddingevägen i riktning mot Södertälje.

Han öppnar sidofönstret och låter den friska försommarluften spola in över hans nersuttna ansikte. Han är ute på landet nu, fåglarna kvittrar, vägen har en gul rand i mitten, och Hugo Berglunds livsandar börjar vakna ur sin 23-åriga dvala.

Nu passerar han Södertälje och fortsätter riksettan ner mot Nyköping.

Nu ler han lite.

Nu passerar han Nyköping.

Nu trallar han en trall som han gör själv medan han trallar.

Det är nu som ett ansikte dyker upp bakom ett ryggstöd borta i bussen. En dam som heter fröken Lisa Bodén, 43 år, frånskild vinglar yrvaket fram mot förarsätet.

»Jag ska stiga av vid Tusenbladstorget«, säger Lisa Bodén.

»Vad i helvete«, svarar då Hugo Berglund. »Är det käringa kvar i kartongen?«

»Ursäkta mej«, säger Lisa Bodén, »jag slumrade visst till ett tag. Jag arbetar sent på nätterna, se, jag är servitris på Hamburger Börs. Och nu har jag varit inne på förmiddan och handlat mat och nu vill jag gå av vid Tusenbladstorget.«

»Vi är i Kolmården vi«, svarar då Hugo Berglund.

Nu sätter sig Lisa Bodén. Hon sitter tyst en lång stund och stirrar på de förbiilande skogarna.

»Så vackert det är här«, säger hon sen.

»Javars, inte så pjåkigt«, svarar Hugo Berglund slängigt, som om han ägde Kolmården.

Nu njuter de under tystnad av Bråvikens åsyn.

»Det vore gott med en bit mat«, säger sedan Hugo Berglund.

»Jag har mat i shoppingväskan«, svarar då Lisa Bodén.
....

VA!!? ...hörru Aq, slutar den fina sagan bara sådär...FY FAN VA`MENINGSLÖST!!!!

Redigerat av Cacki: 22-08-2011, 16:26

Är det de som brukar hro hrooa på mornar och nätter?
Jag lägger kudden över örat så dämpas det =)

Å´ jag får säkert hjälp av den ena katten om jag frågar snällt. Hon brukar ändå alltid lägga beslag på halva kudden och då kan hon ju lika gärna göra lite nytta som hörselkåpa också kan man tycka. Ska fråga henne ikväll ifall tutugglorna sätter igång mistlurarna inatt också.
(det där lätet du beskrev....tyvärr fanns det inte en chans att kunna urskilja några enskilda strofer ur kakafonin dom åstadkom när dom tydligen försökte överrösta varann)

Vill du verkligen ha den MENINGSLÖSA fortsättningen?

Haha ok, får skicka ut min katt på fågeljakt kanske HIhi

JÄPP, så klart! Halva sagor är meningslösa!

Det där tycker jag verkar vara ljud från duvor

Akta´re ba´ så att inte tutugglorna tar katten istället. Det finns ugglor som kan svälja en hel gris på tvären...

Oj oj, vilket gap dom måste ha

Kan det nog vara ^^

Jo du, det kan du hoppa opp å sätta´re på!!!

Hehe ja, får gå ut med koppel och ha koll så =)

Ja, fast bara om du själv är större än en gris (på tvären) annars kan det gå riktigt illa för dej också. Lova mej det!

Hihi en fågel får nog inte i mej i näbben