Nu har Patrik skrivit en ny krönika.
Mediedrev- så funkar detI mellantiden har frågan om "kinapuffarna" stötts och blötts i olika media, bl a
'Agenda',
'Debatt'.
Allt har koncentrerats runt bilden på godispåsen och inte handlat om det krönikan handlade om. Vardagsrasismen i Sverige, som får leva fritt, utan att någon protesterar.
Tänk så mycket lättare det är att tramsa och raljera runt en godispåse, än att ta tag i det egentliga ämnet;
rasism.
Det mest skrämmande i det hela tycker jag är; att ni som i alla sammanhang kräver en djuplodande, öppen debatt om invandringen i Sverige är de som raljer värst o "kinapuffsgubben".
För er, som aldrig läser länkarna, utan ofta kastar er in i en debatt utan att ha faktaunderlag, lägger jag in hela krönikan.
"Mediedrev – så funkar det
Direktsändning i "Debatt" i SVT. Hundratusentals tittare. Bert Karlsson sitter och skriker som en grizzlybjörn på kölhalning. Två oxtokiga debattörer har tuppfajt mitt emot.
Kameran riktas mot mig. Jag nyper mig i armen, men jag är vaken – mitt i en mardröm så sann att VM-bronset 94 framstår som en illusion.
Två veckor tidigare. Uppkrupen i soffan hastar jag iväg en krönika. I brist på ämnen skriver jag om en sak som grämer mig: att somliga tar sig friheten att håna mig för mitt asiatiska utseende.
Dagen efter sprids krönikan som en löpeld över nätet. Vid veckans slut har i princip hela Sverige tagit del av min text.
Många hänger upp sig på en mening: "Se bara på Fazers Kina-godis, vars förpackning pryds av en knallgul asiat med rishatt och ögon sneda som en lördagsfylla."
Efter påtryckningar från läsare meddelar Fazer att de tar bort kinesen från påsen. Då bryter ragnarök ut.
Alla medier norr om Antarktis hör av sig. De vill prata om kinapuffarna. Jag säger att jag struntar i godiset, att jag vill prata om vardagsrasism. Ingen lyssnar. Hatmejlen väller in och trollen framställer mig som en PK-fundamentalist.
Kvällstidningarna påstår att jag tycker godispåsen är rasistisk. TV4 hetsar mig att rasa mot Fazer. De misslyckas, men vinklar inslaget så illa de bara kan.
"Agenda" i SVT tar taktpinnen. De raljerar över mina känslor och jämför godispåsen med Tintin i Kongo. Många kommer till tals – men inte jag.
När jag tror att allt har lugnat sig ringer en researcher från "Debatt" i SVT, programmet där rabiata sviskon tar chansen att skrika trumhinnorna av varandra.
"Debatt" är nu min enda chans att nå upprättelse. Så långt har det gått. Jag tackar ja till medverkan, under villkor att vi pratar om annat än kinapuffarna och att inga galningar släpps in i studion. Självplågeri.
Innan sändning talar jag med en av mina "meningsmotståndare". Efter en stund inser vi att vi har ungefär samma åsikter. När vi börjar närma oss konsensus kommer en studioman och drar iväg mig för att "samtalet inte ska urvattnas".
Debatten blir inte så dålig som jag hade föreställt mig. Den blir sjuttiosju resor värre. Jag lyckas få fram mitt budskap, men det drunknar i det hav av galenskap som programformatet provocerar fram.
Vad jag först ville säga har glömts bort. Så funkar mediedrevet. Eftersom alla citerar mig fritt gör jag detsamma – med två statsministrar.Fredrik Reinfeldt: Allt som inte sägs av mig är fel.Olof Palme: Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det rivas upp sår som aldrig läks."
Patrik Lundberg
patrik.lundberg@hd.se
Kinapuffar
04-10-2011, 10:14
Den handlade som sagt inte alls om kinapuffar utan om vardagsrasism. Lurigt hur saker rycks ur sitt sammanhang och vinklas.
zon 1
