Andy Pandy hör nog till mitt första minne också.
Någon nämnde Gullan Bornemark. Nån gång under första delen av 60-talet, när jag gick i lågstadiet, skulle min frökens barn vara med i ett Gullan Bornemark-program och det gick bara kl nio på morgonen en vardag. Jag lyckades
vara sjuk just den dagen
, men det var stora diskussioner om jag skulle få se det, för dom trodde mig nog inte riktigt hemma, men jag fick titta.
Visst var det också så att man inte fick titta på allt. "Håll för ögonen nu". Jovisst, men stora springor mellan fingrarna. Eller så satt man gömd bakom en fåtölj och kikade fram.
Jag skulle sova över hos min farmor en gång och det gick en "spök"-film på tv. Du får inte se på filmen, sa dom hemma. Det sa farmor också, men där sov jag ju i vardagsrummet där tvn stod.
Jag tror jag minns nån vålnad som gick genom ett rum, och sen kunde jag förstås inte sova
Pilen som blinkade när det började nåt på andra kanalen hade jag glömt, men visst minns man den igen nu.
Vi tittade en hel del på dansk tv också på den tiden när det bara fanns en eller två kanaler.