I somras fick jag ont i min axel. Första veckorna provade jag alla receptfria tabletter och geler och sprayer som fanns på apoteket, både en och en och i kombinationer. Inget hjälpte och smärtan ökade. Läkaren på vårdcentralen skrev ut en smärtstillande tablett som innehåller Tramadol, jag visste inget om detta läkemedel. Men smärtan ökade mer och mer och en natt fick vi åka akut till ortopedakuten i Mölndal. Jag hade då så ont att jag svimmade när de skulle röntga mej. Det var värre än att föda barn för det var en ihållande smärta. Men de hittade inget på röntgen och läkaren skrev ut en starkare dos av en smärtstillande medicin med Tramadol.
De första dygnen sov jag, helt väck av medicinen och smärtan. Efter en vecka började smärtan ge med sig lite och jag åt för första gången lagad mat och var uppe och gick lite. Jag fnissade och sa till sambon att jag kände mej full. Själv kommer jag inte ihåg något av den veckan.
Vecka två var också dimmig. Smärtan gav sig succesivt och i slutet av veckan slutade jag med medicinen. Jag hade nu läst på bipacksedeln att medicinen var ett morfinliknande smärtstillande läkemedel samt att ett fåtal människor, vid höga doser samt vid lång användning riskerar tillvänjning. Ok, tänkte jag, det gäller ju inte mej då.
På kvällen efter att jag tagit den sista tabletten fick jag kraftig diarré. På morgonen vaknade jag och kände mej som om jag hade konsumerat tio gånger mer alkohol än jag någonsin har gjort. Senare under dagen började det rycka i kroppen, särskilt i benen. Myrkrypningar gånger 100 - elefantdans. Jag kunde inte sitta, inte ligga utan vankade av och an samtidigt som armar och ben flaxade än hit, än dit. Samtidigt hade jag så stark ångest att jag var helt övertygad om att jag var döende. Jag höll ut i tre dygn på detta viset, vankande av och an utan att kunna slappna av, utan att kunna äta och med en ångest som gav mej dödslängtan. Det var de värsta tre dygnen i hela mitt liv. I perioder fick jag ta ett beslut att överleva ungefär var tredje sekund. Uttrycket "att klättra på väggarna" har fått en mycket verklig betydelse för mej.
Efter tre dygn rådde sjukvårdsupplysningen mej att söka till akuten i Mölndal där jag hade fått medicinen utskriven. Där fick jag vänta 4 timmar på att få beskedet att det enda som fanns att göra var att börja med tabletterna igen. Jag började gråta när läkaren berättade det. En halvtimme efter första tabletten kunde jag slappna av i kroppen. I tio dagar skulle jag trappa ut medicinen och under den tiden hade jag en mildare variant av allt det skojiga ovan. Efter den sista tabletten hade jag ångest och kände mej deprimerad och som i en dimma i nästan en månad. Först efter det kändes det som om jag kom ut ur en "bubbla" eller dimma som jag befunnit mej i sedan jag började med medicinen.
Jag har efteråt hört om liknande hitorier från olika håll. Min sjukgymnast berättade om äldre människor som fått vansinniga mardrömmar av medicinen. Den är dessutom godkänt för barn över 12 år. Det finns säkert de som har använt detta läkemedel utan att råka lika illa ut som mej men jag tycker ändå att man ska vara mycket försiktig. Själv vågar jag nästan inte ta en alvedon efter denna händelsen. Men axeln blev bra efter 4 besök hos en fantastisk naprapat!
Tja, det var min historia...
Edit: Jo, just det, här är
en länk till lite info om Tramadol.
Redigerat av *Ulrica*: 15-01-2008, 09:49
Varning för Tramadol (Tiparol, Tradolan etc.), - ang. tyska spammet!
15-01-2008, 09:47
