Ling time no seen

Var längesedan. Tittade bara in som hastigast. Och allt var precis som vanligt. Det är ungefär samma visa som ordspråket med kärleken. Kärleken är beständig, det är bara föremålen som växlar.

Kommer ihåg när jag själv fick påhopp som att jag hade grillat barn i Iran, var fasist, kapitalist ( den som uttalade detta hade tydligen ingen aning om hur fel han/hon hade) översittare och gud vet vad.

Synd att allt spårar ur med jämna mellanrum, för det finns ju så många goa trevliga personer här inne men de verkar inte få någon plats.

Jag drar lika fort igen och vill inte kapa någon tråd så låt detta vara en parentes, för jag fårstår att den del undrar

Min son överlevde tack vare mycken privat övervakning.
Han står fortfarande under rehabilitering och har en del kvarstående skador
Livet har inte varit sig likt sedan dess, man har en helt annan måttmall
Själv har jag nästan gått i väggen men är på väg att kliva ur den igen. Vägrar vara sjukskriven
Om man inte klarar av sin situation utan den är övermäktig så är enda utvägen att sänka kraven på sig själv och livet.
Och tro mig, det går att vara lite lycklig med betydligt mindre att vara lycklig för.
Jag mår trots allt relativt bra idag

Tjenixen

Jag har varit nästan helt utslagen den sista veckan. Det känns nästan som om det vore jag som är hjärnskadad.

Vi satt mycket riktigt natten till måndagen och vakade själva. Vi visade tydligt att vi kommer att organisera alla vi känner för att säkerställa grabbens överlevnad så att han inte kräker sig till döds på ett sjukhus där personalen "tar en kalkylerad risk".

På måndagen väntade vi ut överläkaren som fick ta sig tid en och en halv timme med oss. Vi berättade hela sonens historia och gjorde klart att vi kommer att göra en anmälan till patientnämnden och att detta inte var ett hot utan bara en upplysning.

Vi gjorde också klart att några kalkylerade risker inte fanns i vår världsbild vad gäller sonen, utan för oss är han oersättlig och ska ha säker vård vilket han inte fått på detta sjukhus.

När vi fått berätta hela historien så bad överläkaren om ursäkt å sina kollegors vägnar. Han trodde inte att något sådant som förekommit kunde förkomma på ett svensk sjukhus. Det är faktiskt ganska grova fel som begåtts i sonens vård. Överläkaren bad ödmjukast om tillåtelse att få vårda sonen och frågade oss vad vi ville.

Säker vård, kompetent vård och bästa möjliga rehabilitering sa vi. Dessutom så kräver vi full insyn ang hand behandling och vård. Läkaren sa att han skulle prata med avdelningsföreståndaren och se till att det skedde en förändring.

Nu blev plötslig avdelningspersonalen som en omvänd hand. Visserligen har de fortfarande svårt att se hans behov men vi ligger på. Vi besöker honom mellan 2-3 ggr / dag för att kolla läget och se till att allt går rätt till.

Vi jobbar en hel del själva med honom också eftersom sjukgymnastik och annat är inställt under helgerna. Grabben stelnar fort. Fingrar, leder , tår allt stelnar fort och måste mjukas upp. Har fått ordning på hans nacke så att han slipper den värsta värken. Jobbar med passiv mobilisering så gott det går. Men de vänder honom för sällan.

Jag jobbar fortfarande heltid och har svårt att ta ledigt. Nyårsdagen tog jag dock en dag för mig själv, kröp ner under en filt, lyssnade på talböcker och åt onyttigheter och sov en hel dag. Stannade faktiskt hemma från sjukhuset den dagen.

Men det är inte synd om mig ett enda dugg, grabben däremot är det synd om. Men han gör små, mycket små, men dock framsteg. Han kan prata nu och vifta på fingrar och tår. Men han är ledsen och arg och det går åt mycket energi på att försöka muntra upp honom.

Igår var det ny personal igen som jag inte kände igen och när jag frågade om hur dagen varit och det fanns saker som grabbens pappa inte blivit informerad om igår och heller inte uppmärksammat så svarade sköterskan att det skönaste är om anhöriga inte tittar så att vi får jobba ifred. Blev så förbannad att jag blev tvungen att gå därifrån och lugna ner mig lite.

Ska åka och pussa på sonen nu igen. Det kan behövas.

Tack för alla uppmintrande ord. Jag är nog inte så munter efter denna höst. Känner mig tom i bröstet och förstår AA devis, en dag i taget.

Det är precis så man måste leva, en dag i taget.

Har nog fått så många ljus redan. Vet inte om ögonen orkar registrera flera. Har åkt trettio mil varje dag efter jobbet de senaste fjorton dagarna när han varit vaken för att peppa honom att vilja leva. först upp på morgonen och ta sig till jobbet, jobba som en galning hela dagen uan lunch för att sedan efter jobbet åka femton mil, sitta tre timmar hos grabben och sedan femton mil hem igen. Brukade stanna på Mc donalds halvvägs och käka lunch klockan elva på kvällen. Jag gjorde det så gärna, det var inte ens en gång besvärligt för på det sjukhuset fick han "säker" vård. jag kunde sova lugnt de fem timmar jag fick sova. Nu får man inte sova alls.

jag skulle utan tvekan erbjuda mitt eget liv i stället för hans om jag fick göra valet. Men det får jag inte. Om det inte vore för att grabben behöver hjälp så skulle jag nog bara lägga mig ner och självdö eller nåt.

jag har en timme kvar av flyttpackningen. Sedan ska jag ta mig in på det låsta sjukhuset och sova en timme innan min man går hem. I morgon blir det fajt kan jag säga.

Om de inte tar sitt ansvar så kommer jag att gå ut med en vädjan till alla jag känner att ge oss hjälp med övervakningen. Det är inte speciellt svårt. Bara att trycka på larmknappen ifall han kräks.

Om man tar alla vänner och bekanta, arbetskamrater, jaktkamrater, hundträningskompisar, grabbens arbetskamrater, hans kamrater så går det nog.
Alla har ju sitt och sina jobb men några timmar kanske folk kan avvara. Fast jag kanske väntar mig för mycket.

Det känns som om det bara är för vår familj som grabben har ett värde. Sjukhuset tycker det kan vara "en kalkylerad risk" man får ta. Min man frågade den manliga sjuksköterskan ifall han tar fulla ansvaret. Det ville han inte svara på.

Men vad hjälper det med det fulla ansvaret ifall grabben dör? Jag får ju honom inte tillbaka precis. Det är ju min lille pojk och han är oersättlig.
Jag har ju redan varit nära att förlora honom flera gånger de senaste månaderna.

Jo du. Under helger lämnas patienterna helt i sköterskornas vård. Endast livshotande tillstånd tillkallas läkare från akuten. Att riskera att sätta i halsen för att man inte klarar att kräkas själv är inte ett livshotande tillstånd förrän det inträffar. Tills det sker är det en kalkylerad risk.

Det finns inga ordinarie läkare tillgängliga förrän efter kockan nio i morgon.

Tills dess är han i sköterskornas vård och det är sköterskor som inte ens en gång läser hans journaler. Mitt barn var återigen i kväll kallat för knarkare och påstods ha abstinenssymtom. För höge farao han har legat på sjukhus fem veckor nu och varit medvetslös större delan av tiden.Hur sjutton skulle han kunna knarka då? Han har dessutom ett annant laboratorieintyg som säger att han inte tagit påstådda substanser. Han har fått en smäll i huvet men har inte behandlats för att man själv på sjukhuset förväxlat proverna med en annan patient och betraktat honom som full i stället för att röntga huvet.

Och nu läser man inte en gång de jävla journalerna från annat sjukhus utan försöker lugna de idiotiska föräldrarna som sett sin son vara nära döden ett antal gånger se sista månaderna. Allt för utebliven eller inkompetent vård.

Det finns rutiner för sånt här sa den manliga sköterskan. Han får Catapresan och det brukar man ge morfinister vid avtändningen.

Fy fan säger jag bara

Nu har det varit panik ska jag säga.

Sonen kan helt plötsligt kräkas när man ger fast förda via munnen eller via övre sonden. Detta kan ske precis när som helst och kommer inte promt i samband med maten. Han kan inte fixa detta själv utan stor risk för att det dras ned i lungorna.........igen. Har varot med om en del om man säger så.

Han har legat inlagd över en månad på intensivvård. Här på sjukhuset ligger han på vanlig avdelning eftersom han inte längre behöver respirator. Nu har sköterskorna på eget bevåg gett honom fast mat och han ligger ensam på rummet med förstärkt bevakning dvs man tittar till honom 1 gång/ timme. Kräks han och drar ner i lungorna på nytt så hinner han kvävas på den timmen. Men extravak är för dyrt tycker dom.

Så nu fick jag kalla in maken som sitter där. Själv sitter jag och packar de sista lådorna på jobbet för flyttgubbarna kommer i morgon. Smet i fredags till sonen eftersom han skulle flyttas till hemsjukhuset. Och jobbet måste göras.

Ska packa några timmar sedan får jag väl sitta där i natt och vaka själv. Vågar inte annat.

Måste bara säga en sak..... det är för djävligt. Ursäkta svordomen men jag tycker att det känns ungefär så nu i alla fall.

Alltihopa detta för att samma sjukhus inte kan hålla reda på sina prover utan skriver in dom i FEL patientjournal. Grabben är halvblind och i stort sett förlamad. Hur mycket som är permanent vet vi inte.

I morgon måste vi börja ringa runt till vännner och bekanta och be om hjälp med övervakningen. Vad farao betalar man skatt för egentligen.

Det är min son det gäller och vi får ingen information med hänvisning till att han är myndig.

jag var faktiskt och handlade fikabröd på Julaftonen. Sonen är tillbaka på regionssjukhuset och vi firade jul men honom.

För första gången hade vi plastjulgran, inspelad kalla anka på datorn, kaffe, lussebullar, pepparkakor och julklappar med rim.

Hela familjen var samlad som vanligt men julmaten hoppade vi över. Vi handlade lundch på Mc Donalds innan vi besökte sjukhuset. Skojade med sonen att läkarna inte ville hjälpa oss med att ordna julskinkan och sillen intravenöst.

Hur många som anmäler sig som vargjägare.... ska man ta det som ett mått på blodtörst eller så.

Har inte haft tid att jaga i höst av andra orsaker men alla jägare jag känner registrerar sig varje höst som lodjursjägare av säkerhetsskäl så att säga. Tror nog inte jag känner någon som jagat lo.

Men..... om man får många inbjudningar från stora delar av Sverige till jakt och någon skulle skjuta ett lodjur så känns det osäkert att lita på att jaktledaren har anmält sig som lodjursjägare vilket han är skyldig till. Om denne inte har fullgjorts sina lagliga skydligheter så har helt plötsligt alla i jaktlaget begått en olaglighet.

Alltså tar man det säkra före det osäkra för att inte av misstag begår något lagbrott. Därav många anmälningar som lo och vargjägare. Det är liksom en rutin och bara ett fåtal som verkligen jagar dessa djur.

Om du bara visste. Förstår inte att jag står upp en gång men det finns inget alternativ. Men mig är det inte synd om utan grabben. Man vet bara inte hur man skall hjälpa honom. Personalen hänger så käckt larmklockan framför näsan på honom och säger att det är bara att ringa om det är nåt.

Liten detalj bara, han kan inte se larmklockan och han kan inte lyfta handen för att ta den.......
Vändschema sa jag till om på julaftonen och man vände honom tre gånger enligt detta sedan ha man inte fyllt i en gång. Extravaken som satt dagen innan julafton satte man ut efter ett dygn.

Han är väldigt mager nu och behöver vändas ofta av den anledningen 5,5 timmar tycker jag nog är lite glest. Har försökt att ligga still i sängen själv 5,5 timmar och det är plågsamt.

Jo det är problem. Vi räknas inte eftersom pojken är myndig. Det finns någon jädrans EU anpassning som skall skydda den enskildes integritet så till den milda grad att när vi frågade förra gången pojken var medvetslös vad det var för fel så fick vi svaret at läkarna att vi fick fråga honom själva när han vaknade. I annat fall hade vi rättighet att ta del av hans upppgifter som närmsta anhörig om han dog. Men alltså inte så länge han levde.

Vi till och med frågade pojekn i läkares närvaro när han vaknade, om vi fick veta vad som stod i hans journaler (eftersom det känndes att det fanns saker som inte stämde) grabben sa ja, ni får veta. Läkaren svarade då att pojken inte var i stånd att förstå vad det var han gav medgivande till och att han därför inte tänkte ta hänsyn till detta medgivande alls.

Vad farao gör man?

VIll ställa en fråga eftersom det alltid verkar finnas någon som vet.

En vuxen person som är singel utan barn och endast har sina föräldrar och sin bror som nära anhörig råkar ut för en olycka.

Vi kan säga en olycka som berör hjärnan. Personen i fråga är inte kapabel att ta vara på sig själv och kan inte kräva sin rätt till vård på ett sätt som friska personer kan.

Till råga på allt så missar vården en massa saker som så att säga gör att det finns risk för bestående med och rent av hot mot personens liv.

Har sjukvården rätt att äga denna person och vägra ge uppgifter till anhöriga med hänsyn till diverse lagar såsom personuppgiftslagen, patientdatalagen osv.

Om man vill göra en anmälan till patiennämnen för felbehandling tex så ska patienten göra detta själv och skriva under, när man inte kan röra på en arm en gång. Och ska patienten kunna göra en anmälan så behövs kopior av journalerna och dessa måste skriftligen begäras av patienten själv. Momemt 22 om man säger så.

God man säger säkert någon. Har provat detta också och då krävs ett läkarintyg och läkarna vägrar att skriva ut något sådant.

Ett verbalt medgivande från patienten om att anhöriga ska få rätt att ta del av journaler osv har också vägrats. Läkaren i fråga bedömde inte personen som tillräckligt tillräknelig för att sådan tillåtelse ska antecknas.

Och hur gör man med försäkringskassan när personen legat på sjukhus fem veckor varar fyra som helt medveltslös. De skriver och begär ju en förklaring till att man inte kan arbeta heltid och på vilka grunder mm. Detta ska undertecknas av patienten själv. HUr får man ut sjukpenning för att kunna betala personen räkningar.

Hur gör man? Någon som vet? Tydligen är lagen väldigt kittslig när det är myndiga barn som sitter i denna situation.

Jag har så dåligt lokalsinne att det är pinsamt. Åker jag bil är jag beroende av gps annars hittar jag inte hem-
Jagar gör jag ju och går ofta med hunden. Tack och lov så finns det numera gps sändare man sätter på hunden. Den innefattar en mobiltelefon med kartor där man kan se hundens position och sin egen.

Det känns lite skönt att skylla på hunden som aldrig springer långt bort och alltid kommer tillbaka för att köpa en utrustning jag egentligen behöver själv

Det är fullt acceooterat att man vill hålla reda på sin hund men inte accepterad att man inte kan hålla reda på sig själv

Skät om dig Andersen

Grattis från mig också!

Må du innan nästa födelsedag leva året i god hälsa
Må du leva i en stor och tillfredställande kärlek
Må du finna utveckling och välstånd

Helt enklelt få ditt nästa år, bli ditt bästa

Må du uppleva flera sådan år, i hundrade eller så!



Bettson

Det finns ett talesätt om krissituationer.

Häll i
Håll om
Håll tyst
Håll ut.

Följer man den regeln vid plötslig sorg och traumatiska händelser så går det nog inte fel.'

Människor i kris tänker inte på mat precis och det måste de ha
En vanlig kram säger mer än tusen ord
Inga ord kan trösta men det kan lindra att någon lyssnar på den sörjande
Håll ut. När nyheten i händelsen äv borra och de anhörigas kris kommer först när chocken lagt sig. så finns ofta ingen hjälpande hand eller lyssnande öra när det behövs som bäst.

Vem som verkligen är vän och vem som är bekant vet man inte förrän något omvälvande händer.

Den trogne "nära vännen" kan plötsligt var bortblåst och den ytligt bekante man bara nickat åt visar sig vara en klippa. I sorgen prövas vännen heter det och det är så sant.

En nästan lika stor sorg är att man "tagit miste" på sk vänner.

Heder åt dig Aquvakul och din fru som vågar vara medmänniskor.

Gammalt taleseätt för att beskriva en snål person:

Han är så snål att han skriker när han skiter, får då får han ge ifrån sig något han inte kan ta betalt för.

Snåljåpen kan för all del vara en kvinna också

Är inte oense mid dig på något sätt i den frågan. Jag vet att du har ett stort hjärta Marcus.

Undrar lite fortfarande.......


Kan återigen inte annat är undra om vi som deltagit i diskussionen har deltagit i en anonym attitydundersökning igen. Detta känns inte verkligt längre och har spårat ur på alla bredder.

Kanske bara en känlsa från min sida som kan vara fullkomligt fel, men tyvärr upplever jag det så.
Känslan av grundlurad sitter runt hörnet och trycker. Metoden att reta gallfeber på folk för att få veta vad de verkligen tycker har ju varit upp på tapeten några gånger förut. Känns skönt om det är så, att jag inte blev så arg, ledsen och engagerade mig för mycket.


Om det inte är en attitydundersökning måste jag bara säga att något har gått verkligen fel här i världen.

Någonstans kan jag känna att det finns medlemmar här på odla som varit utsatta för pedofilövergrepp. De sår de får upprivna genom denna diskussion borde få många ( långt ifrån alla) att skämmas ögonen ur sig oavsett vad orsaken till diskussionen har varit. Antingen man vill attitydundersöka eller förespråka pedofilins oskadlghet tankens frihet eller andra aspekter.

Grundtanken för att kunna rehabilitera ett pedofilioffer är att men bekräftat offrets upplevelse, bekräftat att vederbörande är ett offer och inte har någon skuld eller ansvar i händelsen. Vad det är som skadat offret kan bara offret svara på. Pedofilen har inget tolkningsföretreäde i den frågan.

Till alla er som förespråkar pedofilins oskadlighet i olika former. Ni vet inte vad som skadar ett barn, hur mycket som är oskadligt för barnet. Gränsen för pedofilens agerande kan överhuudtaget inte diskuteras. Barn skall inte vara utsatta för sexuella handlingar, önskningar eller tankar över huvud taget. För förr eller senare går det snett, vilket sker allt för ofta. Ett enda utsatt barn är ett barn för mycket och det lidande det utsätts för kan vara livslångt.

Bara att uttrycka att pedofili skulle vara OK så länge det inte går för långt både sårar och river upp världen på nytt för ett pedofilioffer. Det är detsamma som att säga att din upplevelse inte var så farlig, bit ihop och gå vidare.

För pedofiler som kämpar för att inte gå vidare på sina impulser och känner skuld och skam för att de finns. Måste bara säga att jag högaktar er i så fall om ni söker vård. Att boten skulle vara att sitta och titta på tecknad barnporr osv tror jag inte ett ögonblick på. Håller med Ralf att man får inte en alkoholist att avstå från sprit genom att han får sitta och lukta på öppna spritflaskor. Det är inget annat än självbedrägeri och rättfärdigande av en felaktig handling och synsätt.

Många har blivit upprörda i tråden och förmodligen och uttryckt åsikter man förmodligen aldrig skulle förverkliga. Åtminstone hoppas jag det eftersom handlingarna är lika åtalbara som pedofilin. Förmodligen lättare att åtala eftersom det skulle finna bevis vilket det sällan gör i ett pedofilifall.

Andra har deltagit iskallt i debatten utan större engagemang egentligen och rättfärdigat pedofilin i olika former.Man har mera varit intriktad på att "vinna debatten" och gärna reta slag på några gamla motdebattörer än att med allvar och engagemang diskutera frågan. manskiter fullkomligt i vilka man sårar på vägen.Pedofili kan aldrig rättfärdigas överhuvudtaget eftersom barn inte skall utsättas för sexuella ord, tankar och handlingar. Barn skall vara oklänkbara och säkra.

Naturligtvis finns det allvarligt menade och sansade debattörer också, dessa ord är inte riktade till er.

Jag tycker det är hög tid att avrunda denna tråd. Jag vet att jag inte har rätt att begära detta det har bara trådskaparen men.....

Till alla er som är pedofiloffer. Tro inte ett ögonblick att mängden förespråkare för pedofili i denna tråden och rättfärdigande av detta skulle vara svenssons synsätt. Låt inte denna tråd få er att må dåligt. Det ni varit utsatta för är moraliskt fel, det är inte ert ansvar och ni har ingen skuld. Låt ingen förringa den upplevelse ni varit med om och har svårt att bearbeta. Låt ingen förringa er som personer överhuvud taget. Låt inte andra personer ta makten över ert liv Speciellt inte den pedofil som skadade er. Låt dennes inflytande över ert liv vara slut.

Till personer med pedofilistiska böjelser. Sök vård. Det borde vara lika acceptabelt som att söka vård för ett brutet ben. Gör det innan du tappar kontrollen och skadar någon.

Till basbollsträdebattörer. Ta ert ansvar och tänk efter lite innan ni talar. Hur mycket sårar ni på ett otroligt känsligt område? Nu är det dags att för en gång skull ställa undan basbollträt och verkligen sluta se debatten som ett slag som skall vinnas till varje pris i stället för ett sätt att utbyta åsikter.

Finns det någon attitydundersökare i denna tråden. Gå och göm dig under en sten är du snäll.

Till alla sansade eftertänsamma debattörer, tack för att ni försöker hålla balans i dikussionen.

Naturligtvis är ämnet något som inte skall sopas under mattan. Det är bara i mörket som ej acceptabla handlingar kan utföras. Så diskussionen är viktig men bör föras med engagemang, ansvarskänsla och uppriktighet och empati för alla inblandade.

Kanhända river jag nu upp känslor som hur kategorisera du mig? Jag tänker inte svara på det. Var och en får rannsaka sig själv.
Jag kommer i alla fall att nogrannt rannsaka mig själv och ge mig själv en åthutning på de områden jag behöver det.

Som sagt dags att gå hem....

Undrar bara lite.....

Nästan alla kulturer har tabun över saker som skall vara fullkomligt förbjudna och otänkbara. Fyller inte tabun en viss funktion?

Tabun är till för att man skall ha fungerande gränser även om man tappar kontrollen.

Kontrollen kan alla människor tappa av en eller annan anledning. Man kan var full, sexuellt upphetsad, sjuk, utarbetad, arg osv.

Meningen med tabun är att man skall fungera ändå. Man kan även fungera motsatt åt andra hållet. Överträning tex i en tävlingssituation gör att man fungerar trots att man är så nervös att man inte en kommer ihåg att man deltagit i tävlingen.

Typiska tabun tex du skall inte döda, inte köra rattfull, inte ha sex med barn, inte våldta, begå självmord osv.

Uppluckring av dessa gränser ställer till problem.

Man kan tex inte döda lite. Antingen dödar man eller inte och man blir förhoppningsvis straffad för detta om man gör det. KOnsekvensen är så förödande att tabut skall fungera. Ändå gör det inte det i tillräcklig omfattning.

Har man inställningen att man inte skall köra bil berusad så kommer man förmodligen inte att göra detta hur full man än blir. Men tycker man att det är Ok att köra på en liten väg, köra sent på natten, det är bara en kort sträcka osv så att det skulle vara "lite " tillåtet att köra full, så kommer man med all sannolikhet att köra bil rätt rejält när man är berusad.

Har man inställningen att man inte får slå en annan människa så kommer man förmodligen inte att göra detta hur full, arg osv man än blir. Spärren finns.

Detsamma tycker jag gäller pedofili. Har man spärren att sex med barn är fel, så vill man heller inte känna sexuell upphetsning av barn. Spärren finns även om man blir full, arg, deprimerad osv.
Men finns inte spärren för tanken så är risken stor att den tittande pedofilen blir en aktiv pedofil.

Det är detta som gör att många uppfattar "potensiella pedofiler" som ett hot. Man har ingen kontorll eller varning på om / när de tappar kontrollen. Och tappa kontrollen kan ju alla människor göra. Eller rättare sagt alla gör det nån gång.

Som jag påpekat tidigare så kan en vuxen person undvika eller försvara sig i en situation man inte vill hamna i.

Barn är försvarslösa.

Att fördömande av pedofiler skulle leda till självmord osv. pekar egentligen ännu tydligare på att pedofili är en störning/ avvikelse så bör resultera i vård.

Vi har nog också varit olagliga i sommar och satt upp en åtelkamera vid en foderplats.

Den information vi fick var att det fanns två suggor och fyra kultingar.

Sedan försvann en sugga och så småningom den andra också. Vad som hänt föräldradjuren vet vi inte.

Trots att vi båda är jägare och skjuter ett och annat djur så har vi ändå empati för kultingarna. Vi har försökt hjälpa dessa moderlösa stackare hela sommaren. Inte för att vi förväntar oss skjutbart kött till hösten utan för att vi lider med stackarna som förmodligen har svultit.

Det är först nu som vi har hört att åtelkameran skulle vara olaglig så vi har tagit ner den. Vi får förlita oss till trubbigare instrument för att se hur dessa kultingar har det.

Vildsvinsförvaltning går annars ut på att man skiljer på foderplats och åtelplats.Begreppen är förvirrande eftersom man kallar kameran för åtelkamera. Men egentligen är det en foderplatskamera.

Vid foderplatsen skall djuren nämligen vara HELT fredade och säkra. Man använder foderplatsen för att locka svinen från åkrar och grödor man inte vill ha förstörda genom att fordra dem.

En åtel däremot är en foderplats som är tillfällig och man lägger den gärna intill grödor man vill skydda. Man lockar vildsvinen dit och gör ett sk urvalskytte. Dvs man sitter i en koja och tar väldigt god tid på sig att välja ut rätt djur. Allt med tanke på att man inte skall skjuta föräldradjuren för kultingarna vilket är djurplågeri. En åtelkamera fyller inte någon funktion där alls. Man får sitta länge och vänta på att djuren skall komma. I regel så återvänder djuren aldrig till en plats där man skjutit utan åtelplatsen är förbrukad för detta året i alla fall om man avlossat skott.

Tilläggas kan att bland de jägare vi känner så är regeln att var noga med att du inte skjuter ett moderdjur. Gör du det får du ta konsekvenserna själv. Åtminstone om kultingarna är för små för att klara en tillskottsutfordring. Då får man ta ut semester, kompledigt sluta jobba eller vad farao som helst. Kultingarna skall avlivas för att slippa lida. Punkt.

Hello!

Long time no seen.

Har läst denna tråd och känner mig så tudelad och lite chockad faktiskt.

Tanken att pedofili som läggning är acceptabel så länge man inte utövar den ger mig så dubbla känslor. För hur skall man definiera utöva? Och den osäkerhet den "tittande, bevakande " pedofilen ger sin omgivning är den inte en påverkan på andra människor.

Tänker på den gubbe ( han kanske var runt 35) som satt och bevakade oss skolbarn vid bussen. Han log och tittade på oss med glasartade (kåta) ögon. Vi uppfattade honom som farlig och möjligen elak och han utgjorde ett stort orosmoment för oss vid skolgången. Vi trodde att han skulle ge oss stryk om vi gjorde något fel. Han tilltalade oss aldrig, bjöd inte på godis men han stirrade.

Vad man inte förstod i den åldern var, att det var en kåt pedofil som satt och spelade fickpingis med skydd av sin stora överrock. När man blev äldre och förstod vad han höll på med så var man rädd bara man såg hans bil.Visserligen var vi då för gamla för hans intresse, med det förstod vi inte. Vi hade då uppnått den ålder när man känner igen kåta ögonkast. Han påverkade vår barndom även om han inte "agerade" utan fantiserade.

I vuxen ålder så märker man nog att det finns en och annan smygpedofil. Åldersgränsen för personens upphetsning kan nog vara ganska flytande. Allt från små barn till unga flickor. Man känner som vuxen kvinna att man gärna bevakar sådana personer som upppehåller sig runt unga flickor och de sprider därför osäkerhet omkring sig även om de inte agerar. Så nog påverkar de sin omgivning negativt.

För ärligt talat. Finns det någon som inte någon gång släppt loss lite utöver vad man brukar när man utövar sin sexualitet. I vanligt tal brukar det kallas passion och betraktas som en tillgång och något positivt som berikar livet. jag tror nog inte att egentligen någon helt fullt ut alltid är helt kontrollerad. Det visar sig i det faktum att många barn blivit till genom en olyckshändelse. Förusättningen för detta är att man har moraliska grundramar. Annars går det fel.

Man skall heller inte förutsätta att alla pedofiler är män. Det finns gudbevars kvinnor också.

Folk får ha vilken sexuell läggning som helst för mig så länge de inte utövar sin sexualitet på andras bekostnad. Våldtäkt förekommer hos personer med olika sexuella läggningar och är inte en läggning utan ett våldbrott. Sex med barn är alltid våldtäkt dvs ett brott.

De sexuella läggningar som när man tillfresställer dom går ut över andra människor är pedofili och nekrofili. Som jag beskrivit så påverkar pedofili omgivningen negativt även om personen inte agerar. Pedofiler kan inte utöva sin sexualitet med en samtyckande motpart eftersom motparten är ett barn.

Nekrofiler då. Hm..... kan inte annat än tänka på den person som brännde ner en sjuhundra år gammal kyrka i trakterna. Det visade sig senare att personen var kyrkvaktmästare som i många år utövat sin sexuella läggning nekrofili på församlingens döda. Tja vad ska man säga. Liken var ju inte medvetna precis och tog väl ingen skada. Men alla de anhöriga som begravt sina kära och inte visste om deras mamma, pappa syster varit utsatta för våldtäkt efter döden och deras kroppar blivit skändade och som fick sitt sorgearbete upprivet. Dom tog mycket skada.

Visst har vi åsiktsfrihet och inte ska man kunna lagföra folk för deras tankar. Men var går gränsen. Den pedofil som sitter ensam i sitt rum och inte använder sig av barnporr och som kan stänga av denna sexualitet så snart denna går utanför sitt rum och inte blir upphetsad av barn i sin omgivning, inte skrämmer barn, inte ger andra vuxna osäkerhetskänsla och oro så må det väl vara hänt. Men var finns dom? Eller finns dom?

De andra pedofilerna behöver nog behandling för barn skall var säkra och okränkbara.

Jag förstår och håller med Marcus H och Jan Lindgren i deras ställningstagande. Ytterligare skuldbeläggning gör att de inte söker vård och vad sker då i hemlighet. Man måste nog visa viss humanism och empati. Men därifrån till att tycka att det är acceptabelt och normalt är nog ett för stort steg för mig.

Att jämföra pedofiler med vanliga män och säga att alla män som tänder på kvinnor de träffar inte agerar på sin drift och jämföra detta med att alla pedofiler heller inte agerar har jag ingen förståelse för alls.

Det är nämligen skillnad på kvonnor och barn. Ett barn känner inte igen sexuella signaler och kan därför inte dra sig undan en sådan person. Känner de några signaler från personen så har de ingen möjlighet att tolka dessa eftersom de inte har någon sexuell erfarenhet. Om personen skulla agera mot barnet så är de utsatta och helt lämnade i personen våld.

En vuxen kvinna känner igen sexuella signaler och kan undvika dessa ifall hon vill. Om hon ändå skulle bli överaskad av ett sexuellt agerande som hon inte tycker är välkommet så finns alltid möjligheten att försvara sig.

Den som skulle göra ett sexullt ovälkommet närmande mot mig skulle i alla fall få först en räjäl varning och möjlighet att hejda sig. Nästa steg skulle nog bli ganska massakrerade privata delar om man säger så. Det samma gäller för den person som sexuellt hade ofredat mina barn.

Mer civiliserad än så är jag tyvärr inte. Kanske jag är en dålig människa för det, men då är jag väl det då.

O Herre min je sånt liv det kan bli.

Har varit upptagen några dagar sedan sist och så saker kan utveckla sig.

Är jag en faschistchef som söker dresserade apor. Knappast. Det är rutinarbeten som vilken assistent i branchen som helst får ta intruktioner om. Även jag har i mina dagar jobbat som assistent så jag vet att ett arbete kan utöras på flera olika sätt men det måste vara enligt chefens instruktioner annars blir dennes rapporter fel. Jag ställde frågan innan anställningen och har inte fått levererat det personen sa att denne skulle leverera.

Omogen som chef. Visst är jag det. Det är därför jag skrev i rubruken sånt här klarar jag inte.Kanske tänkte jag kunde få lite mera ideer i stället för halshuggning jäms med ankelknölarna. Mina överodnade behöver bara be mig i normal samtalston och en gång och jag levererar vad de begär. Jag får trots tydliga intruktioner levererat ungeför 40% av vad jag begär. Jag får dessutom 40 % som jag inte vill ha på arbetsplatsen. Resterande 20% får jag om jag höjer rösten och nästan är otrevlig. Och sådan vill jag inte vara.

Lämnat ut en person nej det har jag inte gjort. Mitt liv har förändrats så mycket sedan jag skrev här sist för nästan ett år sedan så visste ni något förut så vet ni absolut ingenting nu.

Löser problemet ja det kommer jag att göra. Åker in och jobbar klockan fem så jag får lite gjort innan min assistent som inte kan vara tyst fem minuter ens en gång om man ber henne, kommer till jobbet. Tar semester, ja enstaka dagar. till jag får en annan lösning. Och jag kommer att se till att det blir en annan lösning. Jag tänker inte jobba 140% och täcka upp fr någon annan som har betalt för att göra jobbet. Mitt liv är faktiskt lite mera värt en så.

Besviken! Ja, har haft det kalendermässigt tufft på jobbet och hade sett fram emot ett par veckors ledigt. Fast det blir inte så.

Skriver igen på odla. Näe det dröjer nog. Det är synd att den ton som sattes för ca ett och ett halvt år sedan lever kvar. Det finns så otroligt många trevliga människor här inne så det är så synd att några få ska få förstöra. Några få som utstrålar ett hat som är nästan så man tror det är sjukligt. Ibland har man blivit ledsen över trissandet ibland har man tyckt synd om folk. Nästan varit orolig för deras person om man säger så och tyckt synd om dom frågat hur det är och sådant normalt.

Tråkigt är det när folk talar med kluven tunga. De säger en sak i ett PM och skriver andra saker offentligt. Tråkigt!!!!!

Sådana här personliga påhoppstrådar borde dö ut fortare än kvickt. Självdö vore det bästa. Så varför skriver jag.

Vara av en enda anledning.

Till er vettiga trevliga sansade människor som debatterar med hjärtat och i god andemening. Ni som precis som jag ,bryr er om andra människor och så:

Jag ville bara tala om för er att jag är inte ledsen alls. Sansad kritik kan jag ta, personliga påhopp har jag äntligen lärt mig att inte bry mig om.

Och jag finner ingen anledning att frivilligt utsätta mig för personliga påhopp i framtiden heller. Jag kan bara kontrollera mig själv och inte andra, så en giftig miljö drar jag mig undan ifrån helt enkelt. Det känns som om lokalen är lite för liten eller så.

Så jag kanske tittar in om ett halvår, ett år eller så. Eller inte alls.

Have a nice day

Låt det gärna vara slutskrivet här nu.

NU har jag kollat. Nystartsanställning är inte LASad. Så jag behäver inte ange skäl till uppsägning Hon fick tre månader och meningen var att vi skulle förlänga. Men det blir inte av. Men däremot så måste ja låta henne gå anställningstiden ut eller skicka hem henne med lön.

Sju veckor känns långt just nu............

Har gett henne telefonförbud och låst in min telefon så att hon inte skämmer ut sig inför kunderan i alla fall.

Försöker skapa konflikter gör hon överallt. I förra veckan ringde min man och sa att han var tvungen att jobba över sent så att jag skulle gå hem tidigare och rasta hunden.

Då drog hon igån stora valen om att min man var otrogen för det var enda skälet till att han inte kom hem i tid. Jag som varit gift med samma man i 27 år talade lite syrligt om att så inte var fallet och att han faktiskt jobbade.

Jaså det är du säker på sa hon med ett snett leende.
Jajamensan sa jag det är jag.
Då satt hon och fnissade och flinade in tio monuter och när jag frågade vad som stod på så gapskrattade hon och tyckte att det var så komiskt att höra kvinnor vara så säkra på sina män när de i själva verket inte hade anledning att vara det.

Hon satt och flinade så elakt att jag hade god lust att slänga en pärm eller hålsagen i huvet på kärringen. Men det gjorde jag inte ..... man är väl belevad:)

Du är nog klok som vanligt Ralf, Nu kommer jag att sova bättre. Det är faktist inte min uppgift att se till att hon har ett arbete, det är hennes.

Timanställd var hon först sedan fick hon ett tidsbestämmt kontrakt så det är svårt att bryta.




Fast jag tänkte mera att det är bättre hon gör 60% och rullar tummarna 40% så att jag min utarbetade krake kan få fjorton dagars semester i två perioder i alla fall.