Inse att en absolut förutsättning för att ni ska kunna driva er fina visningsträdgård vidare är att folk respekterar öppettider och andra regler (som att inte skräpa ner eller plocka med sig saker). Vissa personer måste ni nog tvinga till detta även om de allra flesta trädgårdsintresserade brukar vara utrustade med vanligt folkvett. Det kanske blir lättare om ni betänker att det är de trevligaste gästerna ni vill ska återvända - dvs de som spontant respekterar öppettider och andra regler.

Kör dem på porten, vänligt men bestämt.

Den allmäna visdomen verkar vara att tomater mognar snabbare om man gallrar bort blad. Jag misstänker att man helt enkelt stressar plantan genom att ta bort blad och den svarar med att se till att frukten mognar så att avkomman säkras. Andra har märkt att tomaterna blir klara snabbare om plantan har det lite trångt (liten kruka). Även detta är en stress för plantan. Lite lagom stress kan alltså vara bra när det är dags för frukten att mogna.

Helt andra växter (t ex flox) blir också väldigt stimulerade av att bli lite lagom avbetade, och det är ju inte så konstigt om man betänker symbiosen mellan betesdjur och växter.

Jag tror inte att direkt solljus på själva frukten är jätteviktig för att få den rätta smaken på tomaterna. I min tomat-gurk-djungel (jag orkade inte binda upp mina frilandstomater) har jag nu fått finfina mogna tomater (med den rätta hemodlade smaken) som ligger på marken under gurkbladen, i nästan totalt mörker.

En kompromiss skulle kanske kunna vara ekologisk höstgödsel i kornform (t ex Algomin) om man har för mycket annat att tänka på i maj och eljest. Köp ett par påsar och strössla ut i rabatterna och under fruktträd och buskar i oktober.

Annars är det ju utmärkt om man kan etablera en rutin (a-là tandborsting) att ta morgonkisset i maj-juni-juli och vattna hela trädgården motsols.

Om de bara har lite hetta föreslår jag att du har dem i sallad. Man kan också fylla dem med ost och baka i ugnen. Jag föredrar numera att odla chili som är mild (bara aningens hetta vill jag ha) för de kan man grilla färska. Delikat!

Frys in de riktigt heta, då kan man använda "färsk" chili i maten länge.

Torkade frukter är också lätta att hantera.

Man kan köpa begagnade kragar för 50-60 kr från firmor som handlar med kragar. Går man till stall eller andra ställen och ber att få köpa deras begagnade så bör priset gå ner ytterligare (de säljer ju tillbaka kragarna till pallfirmorna för betydligt mindre än 50 kr). Pallfirmorna kör gärna hem kragarna till dig för en liten slant.

Så har man ont om tid eller är allmänt bara lat så är det svårslaget att köpa begagnade kragar med hemkörning.

Rent allmänt är det svårare att få till ideal rotmiljö för tomaterna när man odlar i kärl tycker jag. Jag odlar i murarhinkar (20 liter) eller ännu större kärl (korgar med sopsäck inuti) och dessa plantor mår alltid lite sämre än de som står direkt i marken (odlingsbädd i växthuset). Allra bäst mår frilandstomaterna, antagligen för att det ibland blir för varmt i växthuset, helt enkelt.

Jag har kollat länge på lampor och förra hösten köpte jag lysrör (för växter) + armatur. Det funkar helt ok för övervintring (provade chili och rosmarin). Dock är jag väldigt intresserad av att få mer precision vad gäller våglängd (blått, rött) på ljuset eftersom det har så stor effekt på hur växterna beter sig.

Länken ovan:
De verkar mest sälja enskilda diodlampor utan armatur? Har de några paket med lampor + armatur + annat man antagligen behöver? Det känns som om man kan surfa i timmar på den där sidan utan att hitta det man behöver.

"Varierad" kost, som den ofta tyvärr ser ut:

Frukost - smörgås eller flingor. Lite olika pålägg för att "variera".
Lunch - pasta(sallad), pizza, eller lunchmacka (hamburgare t ex). Lite olika såser och pålägg, för att "variera".
Middag - se lunch.

Eller översatt: i huvudsak vetemjöl, vetemjöl, vetemjöl, plus kanske lite majs och ris. Variationen är minimal.

Ja, häromdagen när maten var slut var det en talgoxe som satte sig vid köksfönstret och stirrade på mig. Det var bara att gå ut och hälla i nya frön i mathuset.

Mättat fett:
Det vetenskapliga underlaget till WHO:s rapport om dietärt fett:

http://content.karger.com/ProdukteDB/produ...roduktNr=223977

på sidan 181 står det t ex "Intake of SFA was not significantly associated with CHD mortality"

Översättning:
Efter att ha letat och letat och letat efter ett samband mellan mättat fett och hjärtsjukdom i flera decennier och lagt ut många miljarder på detta har man alltså misslyckats med att hitta ett sådant samband.

Grönsaker:
Skojig recension på hyperlipid av en studie där man får folk att äta mycket grönsaker och sedan mäta hälsoeffekterna:

http://high-fat-nutrition.blogspot.com/sea...%20WHEL%20study

"This is big research using big money to make a big point. To confirm all of the benefits of those mysterious micro-nutrients in the vegetable juice."

Och så här ser det ut över hela linjen. Resultaten är alltså magra när man väl gör interventionsstudier, minst sagt. Tyvärr. Jag önskar det fanns något man kunde äta och enkelt veta att det var jättenyttigt och skyddande mot otrevliga sjukdomar som bröstcancer och hjärtinfarkt. Som broccoli eller nåt. Men det är inte så.

Jag håller med om det mesta du säger Jan. När det gäller inuitkosten så har välkontrollerade försök gjorts med västerlänningar som då kan antas inte vara anpassade till inuitkost genom naturligt urval. Jag antar att du känner väl till Vilhjalmur Stefanssons experiment på sig själv.

Det finns även flera exempel på att man kan leva hälsosamt på en diet bestående till stor del av rotfrukter - t ex Kitavaborna:
http://wholehealthsource.blogspot.com/2008...ping-it-up.html

Övervikt och därmed relaterade sjukdomar är relaterat till överintag av kalorier men problemet är multifaktoriellt. Jag skulle vilja säga att kärnan är en felreglerad aptit som i sin tur leder till överintag. Det finns metoder för att reglera ner aptiten. Ett är att äta lågkolhydratkost med mycket fett. Ett annat är motion. Vad som fungerar är individuellt. Att med viljan kontrollera sitt matintag fungerar bara under begränsad tid.

Slutligen håller jag med om att man idag faktiskt inte kan ge korrekta, detaljerade dietrekommendationer. Det är individuellt vad man mår bäst av, även om jag tror att ingen mår bra av socker och vitt mjöl i stora mängder för att inte tala om hårdprocessade fetter. De officiella råden om makronutrientfördelning är helt tagna ur luften.

Roligt att Uffe är trädgårdsamatör!

Nja, det *är* faktiskt förkalkning av kärlen inblandat i processen. Bra bilder och förklaringar finns på Heart Scan Blog, t ex detta inlägg

http://heartscanblog.blogspot.com/2008/03/...ry-calcium.html

där man ser förkalkning i kranskärlen i hjärtat samtidigt som osteoporos (urkalkning) av ryggkotan på samma bild. Kalciumet hamnar alltså på fel ställe i kroppen. D-vitamin och K2-vitamin är viktigt för kalciumomsättningen, så brister där kan vara en anledning till varför man får dessa syndrom.

Först ett allmänt rimlighetsargument:
Kött, inälvor och ben (koka egen buljong är bra) från djur är mycket likt det våra egna kroppar är byggda av. Rimligtvis får vi därför i oss det vi behöver, i rätt proportioner, om vi äter detta.

Ett rimlighetsargument till, för många mineraler (t ex järn och zink):
Proteiner har en metalljon som utgör den aktiva siten. Utan denna metalljon fungerar inte proteinet. Ett exempel är hemoglobin som har en järnjon i sin aktiva site och som vi använder för att ta upp syre med. Om vi äter animaliskt protein bör vi alltså rimligen få i oss dessa mineraler i rätt proportioner eftersom vi själva bygger upp proteiner på samma sätt.

Kvantitativt argument:
Med Livsmedelsverkets databas kan man enkelt jämföra näringsinnehållet i olika livsmedel.
http://www7.slv.se/Naringssok/

Slutligen, ett erfarenhetsargument: Ursprungsbefolkningar som inuiter levde gott på en rent karnivor diet.



Mitt tidigare inlägg var svar på Gossen Rudas inlägg om socker. Citatet trillade dock bort.

Nja, raffinerat socker i större mängder är inte något vi är anpassade till, och det märks eftersom vi drabbas av de så kallade västerländska sjukdomarna när vi äter för mycket av varan. Det naturligt förekommande sockret (sackaoros, ren glukos, ren fruktos och kanske får man även räkna in sorbitolet) i en eller annan oprocessad frukt är den dos vi är byggda för att klara av.

Fibermyten är vid liv här i tråden också ser jag.

Jag ser också att Christa redan tagit upp den stolta fanan vad gäller diskussion av själva *definitionen* av vad som ska räknas som grönsak. Tomat och gurka är ju botaniskt sett bär, för att ta ett exempel. Ganska godtyckligt räknas tomat som "grönsak" men melon som "frukt". Ibland kan tomater vara väldigt söta, men räknas ändå som "grönsak".



Bara en massa glukos och fruktos och inga mineraler eller annat kvar. Jag äter i och för sig inte ens *o*raffinerat socker...

Som Jan Lindgren skriver så är vårt behov av att äta grönsaker starkt överdrivet. Animalier innehåller alla mineraler, vitaminer och essentiella fetter vi behöver (i hög koncentration dessutom). Till och med C-vitamin får man i sig i tillräcklig mängd på en rent karnivor diet. Vad som antagligen är viktigt däremot är att äta färsk mat av hög kvalitet. Fryst mat får nog räknas som "färsk" i dessa sammanhang. Det som går bort är framför allt starkt processad mat som fröoljor (solrosolja, majsolja, omestrade eller härdade margariner osv), raffinerat socker, och vitt mjöl (särskilt sådant som behandlats för att hålla länge dvs allt mjöl du kan få tag på om du inte mal själv). Kanhända är det så att de som äter mycket färska grönsaker spontant äter mindre av dålig mat och därför får man en viss (svag) signal i epidemiologiska studier att "fruktogrönt" är nyttigt.

Interventionsstudier har genomgående misslyckats med att visa att grönsaker eller frukt skulle vara särskilt viktigt för hälsan. De har heller inte lyckats visa att mättat fett och kolesterolrika livsmedel som ägg skulle vara dåligt för hälsan, tvärtemot vad vi ofta fått lära oss. Det finns många sega myter när det kommer till vad som är nyttig mat.

Om man ägnar sig åt kaloriräkning blir man snabbt varse att man kan äta stora mängder grönsaker utan att få i sig särskilt många kalorier. Det kanske är en annan förklaring till varför de anses nyttiga. Min egen erfarenhet är dock att om man försöker snåla in på kalorierna genom att skippa fettet så löper hungerkänslorna amok efter ett tag och den vikt man eventuellt tappat kommer tillbaka. Lagom med fett och lagom med grönsaker är bäst.

Trots allt jag sagt ovan så är jag en stor fan av grönsaker, speciellt de jag odlat själv. De är en viktig del av god matkultur för mig.

Ja mögel är ju mindre fräscht förstås. Jag hade dock snarare tänkt mig att packa toarullarna tätt i en större kruka eller låda och ha jord även mellan toarullarna, inte bara i dem för att jämna ut fuktigheten och öka stabiliteten. Rötterna från olika plantor lär ju inte växa ihop av det. Jag antar att rullarna inte hinner ruttna helt under förodlingsveckorna.

Systemet med toarullar påminner mig för övrigt om de små krukorna man kan göra av tidningspapper med hjälp av en "krukmakare" (säljs t ex hos Runåbergs).

Bra idé! Skall provas i vår.

Även jag rekommenderar mjölkpaket till tomater som första omplantering. Man klipper av hörnen i botten för dränering. Själva plantan planteras så djupt att toppen sticker upp kanske 5-10 cm. På stammen under jord bildas rötter och det ger stadigare plantor.

I våras dog en av mina fem tomatplantor pga stamröta (dålig dränering från min sida). Jag testade då att ta sticklingar från en annan planta och bara köra ner i några krukor. Resultat: dessa nya plantor tog sig utmärkt och gav nästan (de var ju naturligtvis lite efter i schemat) lika bra skörd som de som "varit med från början". Rötter bildas oerhört lätt på tomater. Faktiskt så rotade sig flera av de skott jag tjuvade och slängde ner på bädden under tomaterna. Har man ont om plats under förodlingen kan man alltså testa att dra upp bara ett fåtal plantor och sen ta sticklingar i ett senare skede för att få många plantor.

Det går åt mer roundup om man ska så på oplöjd mark:

http://www.jordskog.com/nyheter.asp?a_id=504

Plantera plantor som redan kommit en bra bit och hjälpa dem genom att kväva växtligheten runtomkring
medelst täckning borde funka tycker jag rent spontant, men jag kan inte direkt påstå att jag provat själv.

Dessutom ignorerar jag fullständigt alla löv som ligger på gräsmattan. Lagom till våren finns inga av löven kvar. De enda löv jag måste ta bort för hand är de som blåst in till husgavlarna, där jag har ett område fyllt med singel just för att inget ska växa eller bo precis intill huset.

Och jag *hämtar* tallbarr och löv från den närliggande skogen och lägger i mina rabatter. Tänk så olika det kan vara.

Vad gäller bevarandesorterna kan man anta att NordGen registrerar dessa. Det är en typisk uppgift för en statlig organisation (myndighet kanske till och med ) som NordGen om man ser till deras uppdrag. Men man vet ju aldrig.

Vad gäller hobbysorterna skulle fröfirmorna kunna fixa till en liten branchorganisation som styr upp administrationen och avgiften, detta skulle framförallt klara av sorter som importeras utifrån EU och säljs av flera firmor.

Ett litet antal sorter är vissa fröfirmor helt ensamma om. Om dessa sorter inte är så många kanske man kan klara avgiften för dessa fåtal. Ett annat alternativ är att försöka få dessa sorter uppgraderade till bevarandesorter. Det skulle vara intressant att få ta del av en lista exakt vilka sorter det rör sig om.

Det blir nog en hel del jobb så här i början. Tyvärr är alternativet att ha en helt oreglerad frömarknad inte realistiskt.

Sanningen är väl att man har rätt stor handlingsfrihet vad gäller gödning. Efter några års odling tenderar jag att undvika hönsgödsel för det är för snabbverkande och kväverikt samt icke-organiska kväverika gödselmedel generellt (typ blå korn). Algomin ligger i något slags mellanläge för mig. Det är enklare att lyckas med organiska gödselmedel som hästgödsel, hushållskompost och benmjöl eftersom det är svårt att skapa några allvarliga obalanser med den typen av medel. Stenmjöl tror jag också på. Rikt på mikronutrienter, kisel och extremt långtidsverkande.

Generellt sett är det bra att mylla ner gödslet i ytlagret, men fältet är fritt för experiment. "Jordisering" av hushållskompost är ett exempel som givit bra skördar.

Använder man tillräckligt långtidsverkande medel spelar det mindre roll när man gödslar, om man nu inte håller på med zonknäckarodling och vill optimera samtliga parametrar. Då kan det vara värt att gödsla perenner enbart på våren.

Som komplement till de långsamma medlen kan man gödselvattna vissa speciellt krävande växter som tomat, gurka, squash och pumpa. Jag provade gödselvatten gjort på nässlor och vallört i somras. Det fungerade bra. Urin här hemma i denna kategori också.

Enligt de mycket detaljerade sådd- och planteringsinstruktionerna på chileseed's hemsida

http://www.chileseeds.co.uk/growingchilliesfromseed.pdf

så är standardförfarandet att sista omplanteringen görs till en kruka som är 20 cm i diameter. Det måttet tycker jag stämmer bra med min egen erfarenhet av hur stora krukor som är lagom för chile.