Tack för era svar. Jag läste artiklarna från Fobo, det är den sortens artiklar jag också tidigare läst. Nu förstår jag det så att man är ute efter att vissa gröngödslingsväxter berikar vissa grönsaker genom att tillföra eller producera ämnen som är gynnsamma för dem. Men fortfarande står det ingenstans om den konkurrens om vatten och näring som rimligen måste uppstå. Åtminstone borde det finnas nån "övre gräns" på vad och hur mkt man kan odla i samma land utan att huvudgrödan kommer till korta. Verkar vara en smula hokus-pokus detta, för mig. Men mina täckodlingsmetoder (med gräsklipp och diverse annat) kan jag ju bara bekräfta funkar alldeles ypperligt - det växer så det knakar, och kostar inte ett skvatt, dessutom slipper man bära påsar och frakta köpta gödselmedel. Och inte minst, man slipper rensa och vattningen behövs inte lika ofta, och maskarna blir avgjort fler. Att inte rensa undan ogräs frenetiskt (och på så sätt på sätt och vis samodla med lite ogräs) har heller ingen som helst negativ verkan, men då handlar det ju om små mängder och inte som "odlingssystem".
Kort sagt: jag håller mig till mitt gamla vanliga och struntar i odling mellan raderna tills nån ger mig mer hårdföra bevis på nyttan med detta.
PS. Drar mig nu till minnes de radioprogram jag hört på senare tid, där en nygammal odlingsmetod som går ut på att aldrig gräva eller plöja jorden är på stark frammarch i delar av världen, även här i Sverige. Här är det mikrolivet och jordstrukturen man vill gynna på detta sätt. Verkar funka väl, och har undersökningar och experiment som stöd. Kanske är detta ett slags utveckling/variant av den samplantering som verkar mer flummig?
Redigerat av EKLO: 29-07-2009, 13:33
|