Dålig arbetsmoral eller...? Alternativ

[Gunilla T]

Fiskaren och turisten
I en hamn på Europas västkust ligger en fattigt klädd man vid sin fiskebåt och dåsar. En tjusigt klädd turist promenerar på stranden och njuter av idyllen. Han stannar till vid den dåsande fiskaren som sömnigt rätar på sig och trevar efter sitt cigarettpaket. Innan han funnit det har turisten redan erbjudit honom en av sina. Turisten inleder ett samtal.
– Ni kommer att få fin fångst idag.
Fiskaren skakar på huvudet.
– Men jag har hört att vädret är gynnsamt.
Fiskaren nickar.
– Ni ska alltså inte fara ut?
Fiskaren skakar på huvudet och turisten börjar känna sig lite obekväm.
– Å, ni mår inte bra?
– Jag mår alldeles utmärkt, säger fiskaren, jag har aldrig mått bättre.
– Men varför far ni inte ut och fiskar då?, frågar turisten
– Därför att jag redan har varit ute, svarar fiskaren
– Var fångsten bra?
– Jo då, den var så bra, att jag inte behöver fara ut en gång till idag. Ja till och med så bra att jag har nog för imorgon och i övermorgon också.
– Hmm.. ja, jag vill ju inte blanda mig i era personliga angelägenheter, säger turisten, men föreställ er att ni for ut en andra, en tredje, kanske till och med en fjärde gång idag, och ni skulle få tre, fyra gånger så stor fångst… föreställ er det.
Fiskaren nickar.
– Ni skulle, fortsätter turisten, kunna fara ut två, tre, kanske fyra gånger inte bara idag, utan imorgon, i övermorgon, ja varje gynnsam dag. Vet ni vad som skulle hända?
Fiskaren skakar på huvudet.
– Ni skulle senast om ett år kunna köpa er en motor, om två år en båt till; om tre eller fyra år kunde ni kanske ha en liter kutter och med den skulle ni naturligtvis få större fångst – en dag skulle ni ha två kuttrar, ni skulle kunna bygga ett litet kylhus, ett rökeri kanske, och sen en konservfabrik, flyga omkring med egen helikopter, lokalisera fiskstimmen och dirigera era kuttrar via radio. Ni kunde öppna fiskrestaurang, exportera hummern direkt till Paris utan mellanhänder – och sen……  Turisten tystnar ett ögonblick av ren överentusiasm.
–  Och sen…, försöker han igen, men blir åter stum av upphetsning.
– Ja, och sen?, frågar fiskaren tyst.
– Sen, säger turisten hänförd, sen kunde ni lugnt sitta här i hamnen, dåsa i solen – och se på det härliga havet.
– Men det gör jag ju redan, svarar fiskaren lågmält.


Förkortad version av en novell av Heinrich Böll.
Det fullständiga originalet finns i novellsamlingen "När kriget tagit slut", utgiven av Norstedts.

[Gita]

Fiskaren och turisten
I en hamn på Europas västkust ligger en fattigt klädd man vid sin fiskebåt och dåsar. En tjusigt klädd turist promenerar på stranden och njuter av idyllen. Han stannar till vid den dåsande fiskaren som sömnigt rätar på sig och trevar efter sitt cigarettpaket. Innan han funnit det har turisten redan erbjudit honom en av sina. Turisten inleder ett samtal.
– Ni kommer att få fin fångst idag.
Fiskaren skakar på huvudet.
– Men jag har hört att vädret är gynnsamt.
Fiskaren nickar.
– Ni ska alltså inte fara ut?
Fiskaren skakar på huvudet och turisten börjar känna sig lite obekväm.
– Å, ni mår inte bra?
– Jag mår alldeles utmärkt, säger fiskaren, jag har aldrig mått bättre.
– Men varför far ni inte ut och fiskar då?, frågar turisten
Därför att jag redan har varit ute, svarar fiskaren
– Var fångsten bra?
– Jo då, den var så bra, att jag inte behöver fara ut en gång till idag. Ja till och med så bra att jag har nog för imorgon och i övermorgon också.
– Hmm.. ja, jag vill ju inte blanda mig i era personliga angelägenheter, säger turisten, men föreställ er att ni for ut en andra, en tredje, kanske till och med en fjärde gång idag, och ni skulle få tre, fyra gånger så stor fångst… föreställ er det.
Fiskaren nickar.
– Ni skulle, fortsätter turisten, kunna fara ut två, tre, kanske fyra gånger inte bara idag, utan imorgon, i övermorgon, ja varje gynnsam dag. Vet ni vad som skulle hända?
Fiskaren skakar på huvudet.
– Ni skulle senast om ett år kunna köpa er en motor, om två år en båt till; om tre eller fyra år kunde ni kanske ha en liter kutter och med den skulle ni naturligtvis få större fångst – en dag skulle ni ha två kuttrar, ni skulle kunna bygga ett litet kylhus, ett rökeri kanske, och sen en konservfabrik, flyga omkring med egen helikopter, lokalisera fiskstimmen och dirigera era kuttrar via radio. Ni kunde öppna fiskrestaurang, exportera hummern direkt till Paris utan mellanhänder – och sen……  Turisten tystnar ett ögonblick av ren överentusiasm.
–  Och sen…, försöker han igen, men blir åter stum av upphetsning.
– Ja, och sen?, frågar fiskaren tyst.
– Sen, säger turisten hänförd, sen kunde ni lugnt sitta här i hamnen, dåsa i solen – och se på det härliga havet.
– Men det gör jag ju redan, svarar fiskaren lågmält.
Förkortad version av en novell av Heinrich Böll.
Det fullständiga originalet finns i novellsamlingen "När kriget tagit slut", utgiven av Norstedts.

Intressant, men orkar inte bemöta så här på väg till sängs efter en middag med mycket vin och många härliga skratt. Kanske jag kommer igen i morgon eller gör jag kanske inte det
Gita

[Aqvakul]

Intressant, men orkar inte bemöta så här på väg till sängs efter en middag med mycket vin och många härliga skratt. Kanske jag kommer igen i morgon eller gör jag kanske inte det
Gita

Är det inte bättre att låta bli att svara då. Inlägget var väl inte skrivet just till dig. Fast då hade vi ju inte fått veta att du druckit och skrattat gott..

[*Stintan*]

Historien är klockren! Någon dålig arbetsmoral har jag svårt att se. Turisten skulle behöva jobba som fiskare ett tag.

[segelbåt]

Finns ju ett gammalt ordspråk som lyder: man arbetar för att leva, man lever inte för att arbeta.

[Aqvakul]

Historien är klockren! Någon dålig arbetsmoral har jag svårt att se. Turisten skulle behöva jobba som fiskare ett tag.

Finns ju ett gammalt ordspråk som lyder: man arbetar för att leva, man lever inte för att arbeta.

Sociologen Max Weber hävdade redan på 1800-talet i sitt verk ”Den protestantiska etiken och kapitalismens anda” att kapitalismen och reformationen (Luther, men främst Calvins tankar) växte fram parallellt. D.v.s. tanken att arbete i sig är värdefullt både på jorden och för möjligheterna till en ev. himlafärd..

[segelbåt]

Sociologen Max Weber hävdade redan på 1800-talet i sitt verk ”Den protestantiska etiken och kapitalismens anda” att kapitalismen och reformationen (Luther, men främst Calvins tankar) växte fram parallellt. D.v.s. tanken att arbete i sig är värdefullt både på jorden och för möjligheterna till en ev. himlafärd..

1900-talet.

Jag menar inte att låta dryg men rätt skall vara rätt.


Redigerat av segelbåt: 06-12-2016, 13:02

[Aqvakul]

1900-talet.

Jag menar inte att låta dryg men rätt skall vara rätt.

OK! Du har rätt, den kom ut 1905. Jag trodde det var tio år tidigare...

[segelbåt]

Intressant koppling där mellan protestantism och kapitalismens. Jag tror jag skall titta närmare på boken när jag kommit ikapp med mitt läsande.

Märklig kille den där Weber, nationalekonom och filosof... Ganska skilda saker.

[Gunilla T]

Ingen vet vad Böll exakt ville säga med sin anekdot så tolkningen är fri. Jag kan inte låta bli att tänka hur liten påverkan den massiva marknadsföringens budskap skulle ha på den nöjda fiskaren. Att vara rik innebär inte att äga mycket utan att sakna litet, sa någon annan klok person.

Nationalekonomen Adam Smith var också filosof och tillsammans med många andra socialistiska, liberala och konservativa stora tänkare ansåg han att målsättningen för det samhälle som uppnått en god materiell standard var mera fri tid för människor, överskottet som skapades skulle ge människan möjlighet att göra sådant som genererar lycka och välmående i livet. Han trodde inte på att materiella värden var det som gav lycka till mänskligheten.

Detta strider onekligen mot kapitalismens första stenhårda regel, att vinster måste investeras för att skapa nya vinster som måste investeras o.s.v.... i den eviga jakten på ökad tillväxt. När produktionen ständigt ökar måste prylar hitta avsättning och så fick vi den aggressiva marknadsföring som vi lever med idag. Vi kom även att betrakta 40 - timmars arbetsvecka som naturlag trots att den är påhittad av människor.

[Anki på Öland]

...........Att vara rik innebär inte att äga mycket utan att sakna litet, sa någon annan klok person.............

Det tycker jag var en mycket klok person!!

[Huggorm]

Sedan kan man gå ett steg längre och fundera på vad som händer den dagen fiskaren ramlar och bryter benet. Har han pengar undanlagda så han klarar sig utan inkomster en månad? Det förtäljer inte historien men jag tycker det är en ganska viktig detalj för att man skall kunna bedöma situationen.

[malarmaster]

min tolkning av anekdoten skiljer sig något.
fiskaren i berättelsen är oambitiös och nöjer sig med det lilla. han saknar drivkraft för att bygga för framtiden.
Det är sinnebilden för den vanlige arbetaren.
En människa med drivkraft tänker dock som turisten.
Det är därför det i samhället finns löntagare och företagare....
Företagaren gör det kanske inte främst för ekonomisk vinning utan gillar helt enkelt att bygga företaget.
det finns massor av entreprenörer som resonerar så.

sedan håller jag med huggis,vad händer med fiskaren om förutsättningarna ändras,fiskepriserna sjunker,båten behöver förnyas,han eller någon i familjen blir sjuk m.m.
Han har ju inte tänkt framåt utan föredrar att lata sig.... Ulf

[*Stintan*]

Jösses vilka förutfattade meningar det finns. Somliga har som mål att andra ska göra jobbet åt dem, andra väljer att klara sig på eget arbete. Att fiskaren väljer att inte investera sitt överskott i nya och större prylar betyder ju inte nödvändigtvis att han inte förvaltar sitt överskott så att där finns en reserv att ta av om något skulle hända. Typiskt turisten att tycka att andra ska jobba både två och tre pass om dagen utan att bry sig om hur slitigt arbetet kan vara.

[Gita]

De flesta tycks utgå att fiskaren var en fattig man (arbetaren) men så var ju inte fallet. Han ägde både båt och fiskeredskap m.a.o ägde ha produktionsmedlen( kapitalisten). I mina ögon är det egoistiskt att då bara använda dessa tillgångar för att täcka det egna behovet. Varför inte utnyttja sina tillgångar fullt ut genom att låna eller hyra ut till dem som inte har egna redskap. På så sätt kunde han ju tjäna en extra slant samtidigt som många andra också kunde få sin försörjning
Gita
P.s Heinrich Böll och kanske ännu mer Herman Hesse var "kult" när jag var ung. Den glada okomplicerade tjej jag var hade lite svårt att känna igen sig i "Der Steppenwolf". Men det gick ju bra att klä sig i svart och spela djup och melankolisk iblnd. Ja,ja ljuva sextiotal.D.s

Redigerat av Gita: 07-12-2016, 11:48

[Gita]

Är det inte bättre att låta bli att svara då. Inlägget var väl inte skrivet just till dig. Fast då hade vi ju inte fått veta att du druckit och skrattat gott..

Visste väl att det skulle störa dig
Gita

[Jubbe063]

Tolkar det så att fiskaren jobbar precis så mycket som han behöver för sina behov och lägger resten av sin tid till sådant han uppskattar. Dvs nyttjar sina tillgångar för att skapa tid för att njuta av livet.

Skulle han arbeta mer bygger han visserligen upp större ekonomi men får mindre tid till det han uppskattar.

Så, varför jobba mer än vad som är nödvändigt är nog frågan. Finns det någon rimlig anledning att bygga upp ett affärsimperium för att i slutänden ändå hamna i samma situation, dvs njuta av havsutsikten? Fiskaren har ju redan uppnått sitt mål att göra precis som han vill.

[Gita]

Tolkar det så att fiskaren jobbar precis så mycket som han behöver för sina behov och lägger resten av sin tid till sådant han uppskattar. Dvs nyttjar sina tillgångar för att skapa tid för att njuta av livet.

Skulle han arbeta mer bygger han visserligen upp större ekonomi men får mindre tid till det han uppskattar.

Så, varför jobba mer än vad som är nödvändigt är nog frågan. Finns det någon rimlig anledning att bygga upp ett affärsimperium för att i slutänden ändå hamna i samma situation, dvs njuta av havsutsikten? Fiskaren har ju redan uppnått sitt mål att göra precis som han vill.

Men var hamnar alla dem som inte liksom fiskaren i texten äger några produktionsmedel.
De flesta av oss är ju trots allt tvungna att arbeta åt någon annan och inte lika privilegierade son fiskaren här.
Gita

[*Stintan*]

Men var hamnar alla dem som inte liksom fiskaren i texten äger några produktionsmedel.
De flesta av oss är ju trots allt tvungna att arbeta åt någon annan och inte lika privilegierade son fiskaren här.
Gita

Tja utbildning är väl också ett sorts produktionsmedel som man kan välja att skaffa sig. Fiskaren kan väl liknas vid egen företagare och jobbar säkert mer än de som arbetar åt någon annan för som enmansföretagare finns väl inga reglerade arbetstider. Vem som är privilegierad kan man iof diskutera.

[Aqvakul]

Det handlar väl fortfarande i grunden om två förhållningssätt: Att arbeta för att leva eller att leva för att arbeta. Även i alternativ ett bör man väl ha en buffert, annars kan man ju inte leva.