Först läste jag Radhusträdgårdar av Christel Kvant. Därefter Trädgårdstoppen av Peter Englander. Kunde knappt hålla mig för skratt. Skillnaden! Christel Kvant skriver så man hoppas det aldrig tar slut. Englander skriver jättefånigt, och verkar han helt besatt av medelhavsträdgård, så fort samlare med någon annan inriktning beskrivs handlar det alltid om att det skär sig mot det "helsvenska", svenska idegranar vill inte bli formade till elefanter etc. etc. Men en medelhavsträdgård bryter aldrig mot det svenska, det smälter alltid in, är oerhört, enormt och andetagstappande vackert. Åh vad jag beundrar Kvant och fullkomligt älskar hennes sakliga prosa. Vad tycker ni? Kan ni ge fler tips på trädgårdsförfattare. Eller varna för?
--------------------
Odlar på östkusten. Zon 3. 1300 kvm. Varje växt måste flyttas tre gånger.
|