Såpört sprider sig på samma sätt som du beskriver. Kväver allt och är inte speciellt kul... Har ingen bild dock. Ska man promt ha den kvar är gräsklippare bästa sättet att hålla den på plats. Själv föredrar jag dock kvickrot, dem kan man åtminstone mata kaninerna med!

Nånting har börjat spira i min sålåda med Romneya coulteri. En massa små gröna hjärtblad sticker upp ur jorden men det återstår att se huruvida det är 'rätt' saker som växer. Jag har ju ingen aning om hur de ska se ut, men är det våra vanligaste ogräs så ser jag ju det om ett par veckor. Spännande! Det är jämnt fördelat i alla fall så det verkar ju lovande...

Det kan ha varit röta, stod de konstant fuktigt är risken stor för det. Kan också ha varit ohyra som tog knäcken på dem, svårt att veta i efterhand.
Ska du ha nya ärtor på samma ställe i år så ta det säkra före det osäkra och byt jord. Då har du gjort det du kan för att förhindra upprepning och förhoppningsvis har du prunkande ärtor i sommar!

Det finns en plantskola strax norr om Uppsala, drivs av en kille som dessutom är författare, men jag har dessvärre glömt vad den heter. Jag trooor att han heter Johansson. Han är specialicerad på bla. rosor. Någon som minns vad den heter?
Utanför Eskilstuna finns dessutom Löta plantskola som är specialiserade på gammeldags rosor, men de har ett stort urval över lag och säljer dessutom på postorder, www.lota.se
Lycka till!
Jag köpte förresten en kanadensare vid namn 'Nevada' förra sommaren och hon har klarat både omplantering och vargavinter med glans. Inte en frostskadad gren på plantan trotts nästan 30 minusgrader i februari!

Apostlaliljor vill stå trångt, det vanligaste felet man gör är att sätta dem en och en. Kör med stor kruka och flera stycken tillsammans så ökar chansen att lyckas. Jag har lärt mig att de vill ha ljust, men inte direkt sol. Har en precis brevid söderfönstret och den blommade med årets första blommor i förrgår. Glöm inte att låta blomstänglarna sitta kvar tills 'bladsticklingen' fällts ut helt. De blommar om till dess.

Rita och berätta är min melodi! Har minst ett dussin skisser på varje ny plantering. Behöver väl inte tala om att alla är olika?
Visst är det bra att göra planer, men då krävs att man vet hur allt ser ut. Är man osäker kan det kanske vara bättre att rotslå sina 'ingredienser' och sedan plantera hela rabatten på en gång? Gräva upp får man ju alltid göra ändå, det mesta ska ju i alla fall delas efter en tre-fyra år.
Men en kopp the, ritblock och litet bra referenslitteratur skapar sommarkänning även mörka vinterkvällar.
Trädgårdsdesignkurs... om man bara hade tid ändå...

jo du Pellepop, anledningen till att jag inte gillar 'bara' runda krukor är att dessa tar mycket mer plats i mina ack allt för små fönster! De blir så mycke,se. Åter till huvudämnet: Ipomoea tål ingen frost alls, de föredrar full sol och dricker massor med vatten - ofta behöver den vattnas både morgon och kväll. Den klättrar alltid medsols så 'uttrasslandet' brukar vara ganska lindrigt.

Grannen körde med Roundup här om året och var hemskt nöjd. Ända till dess hon våren efter skulle odla upp plätten igen. Det enda som växer är maskrosor, allt annat dör. Svärfar kör ibland med smörjolja, det funkar likadant. Själv använder jag mer arbetskrävande metoder,men det ger motion och muskler istället.

Duscha med såplösning! Lös 30 ml. såpa och 20 ml. rödsprit i 1 l. vatten och gå på måndag och fredag i 2-3 veckor. Kan vara spinn eller trips och bägge är härligt smittsamma . Sen så blommar hibiskus inte vintertid...den sover.

Hade en gång i min ljuvaste barndom en dadelplanta satt från 'juldadlar' och kan påpeka att det är en planta som kräver tålamod! Jag har aldrig varit med om nå't så segvuxet, den blev inte högre än 40 cm på en fyra-fem år. Men är du tålmodig så...

Önskar att jag med... Måste snart bygga ut för att ha plats för blommorna. Har i alla fall en snäll karl som står ut med att flytta på blomborden för att kunna komma åt datorn. De' e' kärlek, se!

Jag har skändligen misslyckats med mina hittillsvarande passionsfruktsådder men jag har iaf läst mig till att de vill ha svala nätter för att blomma. Hade en gång tänkt sätta i växthuset sommartid men det var tydligen det sämsta jag skulle kunna göra, då hade jag antagligen lyckats framdriva enorm bladmassa men inte en enda blomma. Typisk ' ut-på-altanen-blomma' om man får tro de som kan...

Grattis!! Blir den vackraste trädgår'n i sta'n va?

2 dl juicepaket kan man ha till mycket. Jag sår enligt samma princip som för mjölkkartonger. Bra att ha när krukorna tryter. Funkar dessutom bra som färskvattenkälla till ungarnas kaniner när det är kallt- frys och servera en klamp.

Är själv ingen hejare på detta men av en 'trädgårdsbekanting' som brukar så och driva upp till försäljning har jag hört att de hellst ska sås direkt och sedan hållas skyddat i tex. växthus på vintern tills de (förhoppningsvis) är åtminstone årsgamla. Tydligen tappar magnoliafrö groningsförmågan ganska fort. Men vad sjutton - prova! Det blir ju inte värre än att du misslyckas och frödonatorn finns ju kvar i sommar! Jordblandningar etc. får nog någon annan bistå med för säkerhets skull.

Ipomoea lär ha väldigt ömtåliga rötter och vill hellst inte bli omskolade alls. Jag brukar plantera mina direkt i 'perenn-krukor' från föregående sommar (hopplös storlek att köpa-finns bara runda i affärer härikring). Då kan de stå kvar till dess det är dags att sätta i urna. Ränner de iväg är det bara att toppa, då grenar de sig fint istället.

Självklart drägglar jag! Gör inte du?

Kan hålla med om att plast inte är någon estetisk sensation, men det är klart oslagbart om man som jag har tre vilda ungar. Första växthuset var glasat och det gick åtta rutor på en vinter. Helkul... plockade glasskärvor i flera veckor. Hade dessutom grannungar som roade sig med att kasta golfbollar högt och lågt för ett par år sedan, men om ni bor litet lantligt slipper ni förhoppningsvis sån't. Kör på klassikern magkänsla, man måste ju vara nöjd själv! Jag tänker byta ut plasten när ungarna blir större...

När en ny katalog har dimpit ner i brevlådan kommer karln in och säger "Varsågod gumman, porrtidning!". Ligger nå't i det.

Den stora hibiskusen är helt fylld och blodröd.Mycket trevlig faktiskt. Har även en halvfylld aprikosgul med vinrött svalg, inte heller att förakta.

Jag har en 10-12 år gammal hibiskus som är tagen som stickling av en planta min mor tog som stickling 1968. Där finns med andra ord inte en droppe retarderingsmedel och den blir stooor. Eftersom den är uppstammad precis som 'modern' vet jag inte hur den blir när den växer fritt, men mitt exemplar blir lätt 120 cm hög trotts att jag klipper den hårt varje vinter. Fjolårsskotten ska tappa blad, de förvedas och där bladskaften suttit kommer det nya skott. Hibiskusar ska helt enkelt inte vara vackra i jan-feb, men vänta till i sommar!
Förresten ska den inte ha speciellt mycket näring under vintern eftersom den knappt växer då. Jag göder inte min(a) alls från slutet av november till månadsskiftet feb-mars (om jag inte planterar om hela).

Jag tycker att det är mysigt att knalla ut i växthuset med regnrock och vattenspann... då börjar liksom sommaren fastän vintern knappt hunnit sluta. Sen' är det bara att sparka igång!

Blir de inte allt för många så bryr jag mig inte om dem, jag brukar bara se till att öppna växthuset när de svärmar och hälla på ett par kannor vatten om de bosatt sig där jag absolut inte vill ha dem. Då flyttar de boet så de kan vara ifred. Med öppna jordbäddar gräver jag upp och håller dem i chack ändå och så kan man vara ganska säker på att det mesta blir pollinerat även om jag är lat ett par da'r.

Som sagt hade jag ingen aning om buskvallmons specifika krav! Tack för hjälpen! Det verkar dock ganska rimligt att tro att inget kommer att ha grott när våren kommer! Nåväl - i sådana fall får jag väl elda litet jag med. Skulle inte ens det hjälpa får jag väl börja om med de frön jag ännu inte sått och göra allt 'rätt' från början. Om lyckan skulle vara mot mig även då får jag satsa på nå't annat som verkar kul... såg dessutom på en av de rekommenderade hemsidorna att den visst är invasiv när den trivs.
Kul! Tänk att få leka pyroman och inte behöva skämmas för det!

Har satt frön av Romneya coulteri, dvs. Buskvallmo, och hoppas att nå'n har erfarenheter att dela med sig utav. Man kan ju alltid köra 'trial and error' men det känns på nå't sätt säkrare med goda råd!
Har den några specifika krav på jord exempelvis? Dränering?