Vad kul med någon mer som haft ankor!!
Trots att mina inte är så tama som man skulle kunna önska, tycker jag ändå att de är väldigt trevliga djur. Och stiliga!
Just nu väser de rätt mycket när man kommer och hälsar på dem i växthuset, men när man varit där ett tag märker man att de lugnar ner sig.
Förutom vid storbråk, då det blir ett väldigt kvackande, låter de inte så mycket. Lite kutter och en del väsningar håller de sig till för det mesta. Fast när badvattnet är nybytt kan det bli bråk om vem som ska få bada först. Ofast kör Svarten iväg flickorna och badar själv först.
I lördags skrämde han en av sina damer så mycket så att hon trillade ner bakom en drivbänk. Hur det var möjligt vet jag inte eftersom utrymmet är sådär 7 cm ungefär. Det var en väldigt rädd ankflicka som fick bli upplyft av min man. Stackarn! Turligt nog kan flickorna flyga men hanen är för tung så de kan alltid rädda sig upp på lekstugutaket.
Här kommer en bild på den tjusige men dominerande Svarten.
Hälsningar från Jennyn