Nu har jag inte läst längre än till sid 13 tror jag att det var... Om jag är saknad vet jag inte men jag tittar in då och då men inte alls i samma utsträckning som förut.
En del av er tänker jag på rätt ofta ändå och undrar hur ni har det men för mig räcker tiden inte riktigt till längre för att hänga på Odla.
Men då för några år sedan när jag var här mycket så såg även jag reserv som en vän och jag blev först mycket besviken när allt uppdagades. Jag tycker att netaave sammanfattade det jag kände väldigt bra:
CITAT (netaave @ 27-08-2009, 18:10)
Allt var på nåt sätt som att mista en god kompis man aldrig haft. En konstig känsla samtidigt som man var så arg så sörjde jag honom. Men hur kan man sörja nån som aldrig fanns?
Som någon annan skrev (jag tror att det var "farmor") så skrattade vi massor på den tiden i svammeltråden, och det var precis vad jag behövde just då jag med, då jag på den tiden var sjukskriven efter en svår bilolycka jag varit med om.
Så nu i efterhand ser jag ändå tillbaka på den tiden med ett leende trots att jag kände mig lurad när allt uppdagades.
(ska kanske tillägga att jag aldrig hade annan kontakt med reserv än här på forumet och via pm, ni som hade sms och msn kontakt med reserv förstår jag kände er ännu mer lurade...)
Efter denna händelse blev Odla lite "förstört" för mig, jag satt bara och undrade vilka som var troll och inte, så jag ville inte engagera mig på samma sätt längre.
Samtidigt har många andra av odlas medlemmar satt sina spår hos mig, tänk vad med hjälp jag fått och tips och råd om allt möjligt!
Ta tex Mulle (tror jag hennes nick är) som utan att vi hade haft någon närmare kontakt skickade Dap spray till min hund från Åland när hon läste att han blev åksjuk i bilen.
Så nu längre är det i första hand det jag tänker på när jag tänker på Odla - alla trevliga människor jag fått "möta", och jag kommer att fortsätta titta in då och då när tiden finns varken det finns "troll" här eller inte!
Inser nu att jag bara läst kanske hälften av tråden så detta inlägg blir kanske helt fel i där ni är nu, men då får den bli det jag ville gärna skriva detta...