Pojken som kallades Det, Pojken som inte fanns och Pojken som överlevde läser jag. Är på andra boken nu.
Pojken som kallades Det är den sanna historien om författarens uppväxt. Den börjar normalt men urartar snart då mamman i familjen förvandlas från en öm vårdnadshavare till ett komplett monster. Davids vardag består till slut av ständiga bestraffningar och systematisk misshandel, som beskrivs med sådan detaljrikedom att jag flera gånger känner mig kräkfärdig.
Han tvingas äta ur sin brors blöja, han bräns över gasspisen, han tvingas ligga i badkaret en hel dag i iskallt vatten....ja den är grym den här boken.