Så mysigt det lät med hela familjen samlad i trädgården som du skrev om Annelie
Jag satt klockan på ringning och försökte väcka min sambo.- Jag kommer sa han och somnade om
Jag svepte en filt om mig och stod själv och såg det kändes både fantastiskt och lite sorgset
Så liten man är i den stora rymden. Så kort tid man är med.
Det gäller väl att njuta så gott det går.
Sen smög jag in till mina barn som sov sött. De är tre och fyra år så de uppskattade nog mer att sova, precis som min man.
Jag är glad att jag fick se det iallafall. Jag passade på att göra några önskningar också. För det får man väll när en stjärna faller