Hej
Det pratas en del om bio-kol. Så här gör jag för att framställa sådant. Funkar även utmärkt som grill-kol

Oljefat med uppskuret lock. 4 lufthål vid foten c:a 5 cm stora.
Fylls med torr löv-ved, max 3 cm tjocka skivor eller pinnar. Placera dom grövsta i mitten
 07220002_K100.jpg ( 100.91k ) Antal nedladdningar: 166


Placera lite tändved på toppen. Tänd på.
 07220006_K100.jpg ( 99.13k ) Antal nedladdningar: 220


Lägg på en plåt med "rökhål"
 07220003_K100.jpg ( 100.2k ) Antal nedladdningar: 183


När det hela har kommit igång ryker det häftigt så välj en dag när du inte har grannar eller andra som ogillar rök i lä.
 07220022_K100.jpg ( 100.13k ) Antal nedladdningar: 192


För att hålla koll på hastigheten stryper jag lufttillförseln med sand vid lufthålen och en plåt över rökhålet.
Känner med handen en bit från plåten för att kolla att det brinner jämt, om inte reglerar jag balansen med att justera sanden vid lufthålen.
Brukar ta en 5-6 timmar för att få det genomkolat.
Peta av locket och släck med vatten när klart.

Tyvärr glömde jag att ta en bild på resultatet, men det brukar bli en halv tunna kol per gång.

Intressant. Har du provat med att lukta på röken? Kanske inte lämpligt, innehåller nog ganska mycket kolmonoxid mm. Det kolades mycket på det här sättet under kriget för att få träkol till bilarnas gengasaggregat. Det gäller som sagt att hålla temperaturen så låg att kolet inte börjar brinna, minns inte om det är vid 600 eller 800 grader.

Ja, det har pratats en hel del om detta senaste tiden.

Ska det användas som gödning? Då vore det väl perfekt att hälla urin över direkt i st f vatten? Fast det lär nog lukta en del... Som sagt, inga grannar i närheten!

Jo, en gång vände vinden så det blåste in mot huset. Det luktade rök i en vecka......
En del kol brinner nog upp, det gäller att hålla lagom fart på det hela, inte ha för bråttom.
Appropå kriget. Min morfar tillverkade gengaskol i stor skala. Hans ugn i tegel och betong finns kvar idag. Gav mig faktiskt lite inspiration till att tillverka min egen lilla ugn.

Att släcka med urin tror jag är obra, jag gissar att men förlorar mycket av näringen av hettan.

Jag glömde att nämna att jag på slutet täpper till så mycket det går för att få det hela att självdö innan jag släcker. Kan man få tunnan helt tät kan man med lite tur få det att svalna utan att man släcker med vatten.

Om man gör en ställning ovanpå tunnan så kan man steka på den. Jag har varit på en biokolkurs och där fick vi tillverka varsin TLUD (Top Lit Up Draft). Det går jättebra att wooka på den och fin kol blir det.

 tlud_wok.jpg ( 230.09k ) Antal nedladdningar: 234


Om man har torr ved blir det inte mycket rök förrän precis när man släcker. Men kan man täppa till riktigt bra (Det är lufthål i botten på min TLUD) så slocknar den själv när rökgaserna är uppbrända, innan kolet brinner upp. Det krävs lite övning.

Redigerat av buffy: 13-11-2013, 09:50

Det går att få biokol på många sätt.

Jag använder en miljövänlig metod där det inte kommer ut några pyrolysgaser (kolmonoxid, metan mm). Vi har en täljstensspis med stor eldstad. Där placerar jag en rektangulär metallåda fylld med finfördelat biologiskt material (såg- och hyvelspån, flis, plommonkärnor, möglig lök, etc). På lådan placerar jag ett lock av samma material som lådan. Locket har kanter som omsluter lådan och är lite lägre än lådans höjd. Passformen är sådan att det blir en springa på några millimeter mellan lock och låda.
På grund av lockets konstruktion kan man överfylla lådan och locket döljer fortfarande innehållet i lådan. Om man fyller bara till lådans kant, blir det kol till bara ca halva lådans volym när kolningen är klar, men om man toppar lådan så har man en full låda efter kolningen.
När man börjar elda runt lådan och ovanpå locket, kommer det ut pyrolysgaser och dessa brinner upp i spisen och kommer således inte ut i atmosfären. Samtidigt är springan mellan låda och lock så trång att luft inte kommer in i lådan och förbränner innehållet, utan resultatet blir biokol. Allteftersom kolningen pågår sjunker locket tills det hamnar på lådans överkant. Nästa morgon när eldstaden har svalnat tar jag ut lådan och tömmer innehållet i en 200-liters tunna. När tunnan är full med biokol häller jag urin över det hela så att allt blir indränkt.

På det här sättet slösar man inte någon ved, jag skulle ändå ha eldat i spisen. Dessutom utnyttjar man energin i pyrolysgaserna. Det blir inte så mycket biokol man får varje dag, men det blir 1300-1400 liter urinindränkt biokol årligen.
För att få ännu mer kol vid varje tillfälle har jag kommit på att man kan lägga tunna grenar från t.ex. beskärning av träd och buskar på botten av eldstaden och placera lådan ovanpå samt dra aska runt botten på lådan så att grenarna döljs. Värmen från lådan får smågrenarna att förkolna. På detta sätt blir det ytterligare ett par liter biokol per dag.

Vi har använt biokol till näringskrävande grönsaker under ett par säsonger, med mycket gott resultat. Men ännu är det långt kvar innan vi har en terra preta, svart jord.

Vad används biokolen till? Bara jordförbättring, för rent kol bryts knappast ner på några miljoner år?

Blir det bättre kol av tunga träslag som ek och fruktträd än av lätta som asp och al?

Ska man ändå elda i spisen är detta en utmärkt metod, särskillt att även energin i rökgaserna tas till vara i stället för att släppas ut. Jag har själv funderat på hur rökgaserna ska kunna tas tillvara, men inte kommit på något bra. Måhända kan man på något sätt bland med luft och återför in i tunnan, men det blir betydigt mer komplicerad anläggning än min tunna.

@Masa. Det du gör är vad som kallas torrdestilering. Då brukar man även få ut trätjära. Får du det eller blir det så varmt att även den kokar bort?

Det finns inte någon tjära kvar, bara torrt, poröst biokol. När man ympar kolet med t.ex. urin, sugs näringen in i alla porer i kolet och där stannar den kvar i stor utsträckning. Växtrötter kan söka sig till denna näringskälla, vilket man ofta ser när man drar upp växter med rötterna. Det anses att vitsen med terra preta, dvs jord med mycket biokol, är att den kan hålla kvar växtnäring och vatten utan att urlakas av regn eller släppa ifrån sig näring i gasform. Terra preta-jordar i Amazonas är mycket näringsrika, trots att ingen har skött dem på 500 år. Detta i motsats till de omgivande mineraljordarna som innehåller mycket lite näring pga den snabba nedbrytningen som leder till att näringen finns i växterna.

Tack, som jag trodde. Jo, jag har läst om dessa svarta jordar i Amazonas. Den omgivade laterit-jorden är synnerligen näringsfattig, nedbrytningen och urlakningen är snabb. Nästan all näring finns i ett kretslopp i den levande biomassan.

Poängen med biokol är just att den inte bryts ned, den blir kvar oförändrad i jorden och ger en perfekt yta för olika mikroorganismer att frodas på. Det skapas en biofilm kring varje liten kolbit. Denna hjälper växterna att använda sig av näringen i jorden, jord är alltså levande.

Man kan göra kol av allt organiskt material, men barrträd ger sämre utdelning än lövträd. Skillnaden mellan olika lövträd är att det går fortare att göra kol av mer porösa träslag - de brinner alltså kortare tid. Vid lyckad kolning får man ren svart kol, ett kolskelett som har kvar växtmaterialets cellstruktur. Då spelar det ingen roll vad utgångsmaterialet är. Bra kol ska gå att trycka sönder med fingrarna och man ska kunna rengöra händerna med kallt vatten, ingen tvål eller så.

Men får man lite sämre kol kan man gräva ner det ändå, för de delar som inte blivit kol blir kompost. Men då kan det givetvis ha viss betydelse vilka träslag man använt.

Metoden som beskrivs med en burk i en kamin kallas "burk i burk" och är väldigt bra och rekommenderades på kursen jag gick. Men jag har ingen kamin så jag TLUDar i samband med utomhusmatlagning.

Man lär behöva minst ett kg kol per kvm för att det ska göra märkbar skillnad på ens odling.

Det känns ju lite omiljövänligt och som ett slöseri med energi att elda för kråkorna som det ser ut som i bilderna Rehn la upp. Låter mycket listigare att faktiskt utnyttja energin från pyrolysprocessen och gaserna till matlagning eller husuppvärmning som Buffy och Masa.

Borde det inte fungera helt ypperligt med helt vanligt grillträkol (om man är säker på att det inte är tillvekrat av gamla tryckimpregnerade telefonstolpar eller likande, så klart)? Eller skiljer sig biokolet från vanligt träkol? Tror att dagens storskaliga grillkolstilverkning kanske är lite effektivare på att ta tillvara på spillenergin.

Det här med kol i jorden måste jag prova. När tillför ni det? Kanske är lämpligast att blanda i det i min höstgrävda lerjord när den reder sig på våren. Då borde det bli lättast att få det homogent inblandat.

Det går ypperligt med grillträkol, helst svensk. Min kursledare köpte från Skogens Kol. Att köpa stor mängd ger dock inte ett billigare kilopris än att köpa i vanliga påsar i butik.

Bricketter är dock inte bra, de innehåller bindemedel.

Man krossar träkolen genom att hälla den på t ex en pressenning och trampa på den tills den är i småbitar, som typ pinjenötter i storlek ungefär. Om man inte gitter krossa kolen så noga funkar den ändå, men då behöver man större mängd för att få effekt. Det är alltså för att inte behöva så stor mängd kol som man krossar den, en ekonomisk fråga.

Blanda den i jorden kan man göra när som helst, det tar ett tag innan den "verkar" men väl iblandad funkar den i minst 10000 år =)

Jag har blandat kol i jorden vid ny- och omplantering av växter och i mina odlingspallkragar och viktigast kanske, i komposten. Kolet påskyndar de biologiska nedbrytnings- och förädlingsprocesser som kompostering innebär och ger extra bra kompostjord.

Eftersom jag gick den här kursen i september har jag ännu bara hunnit tillverka ca 50 liter krossad kol, men eftersom TLUD-matlagningen är så trevlig och effektiv (och man kan börja direkt, behöver inte vänta på perfekt glöd), så blir det så vi kommer att laga mat ute i fortsättningen, så det blir mer kol framöver. Vi fick ju en del ved nu i den stora stormen när många träd föll =/

Grillkol tillverkas oftast i temperaturer kring 350 grader för att få så mycket kol kvar som möjligt. Kolstrukturen blir tätare och kolet blir surt (lågt pH). Med lågt pH i jorden kommer metaller att fällas ut. När man gör biokol är det bättre att hålla en högre temperatur, kring 700 grader. Det blir lite mindre kol men kolet får en "luftigare" stuktur och kolet blir basiskt. Använder man "burk i burk" metoden i en eldstad kommer temperaturen att vara tillräckligt hög för att man ska få basiskt kol.