Varför väcker det så ont blod..., om man är troende? Alternativ

[Novisen]

Det tycks gälla lite överallt, alltså inte bara här.

Har en mycket god vän som är "religös", många säger fanatiker, själv har jag inte ont av det.

Han saluför sällan sin tro , men givetvis svarar han på frågor... och det är DÅ som folk blir som förbytta.

-Hur, f.n. kan man tycka så?
-Du indroktinerar dina barn... etc etc...

är vanliga kommentarer. TROTS att de gånger jag har varit med är det INTE han som börjat utan han har bara svarat på uppkomna spörsmål.

Att jag tror på UFOn , tomtar och troll, super, spyr, kör för fort, slåss m.m. verkar inte uppröra....

Stå på er ni som har en religiös tro!!!


Novisen

[zaaritha]

Jag är ej "troende", men accepterar andra.
Dock--förlåt!--har jag svårt för Jehovas Vittnen!
Jag kan ej ens förstå dem --lite!
Skäms för det, men det är för extremt--för mej.
Sorry!

[Farbror Blå]

Läge att berätta att jag ska till Livets Ord i helgen, på Nyårskonferensen?

Jag håller med dej, man får tro på kristaller, humanism, ockultism och spåkärringar, men om man är Kristen, då börjas det :

-Vidskepligheter.. bla bla

[Tezzla]

Läge att berätta att jag ska till Livets Ord i helgen, på Nyårskonferensen?

KUL! Det brukar vara livat och mycket bra vid nyår på LO

Redigerat av Tezzla: 29-12-2007, 00:10

[Magdis]

Ja så är det verkligen här på Odla iallafall men som tur är är det bara här jag upplevt det o ingen annanstans faktiskt.

[zaaritha]

Farbror blå: Lessamt, men det är din sak!

[Tezzla]

Farbror blå: Lessamt, men det är din sak!

Hur var det nu. Skrev du inte: "Jag är ej "troende", men accepterar andra".

Varför då beklaga Farbror Blås val?

[zaaritha]

Jag accepterar hans tro, men står för att jag tycker att det är en av de ledsamma, med att tala i tungor ,o dyl.
Men, som sagt; det är hans sak!
Men--måste jag bara hålla med?
Jag har väl också rätt att tycka?

[Farbror Blå]

Här föreligger bara DINA åsikter om att

a, Jag talar i tungor

b, det är fel med tungomålstalande


Du lyckades att genast uppvisa exakt dom kvalitéer som Novisen talade om, som Magdis och jag mött hör, precis här, nästan ingen annastans.
Lyckades genast racka ner på andra "en av de ledsamma", lyckades genast sprida avsmak "Men, som sagt; det är hans sak!"

Så skulle en otrevligare bekant säja om du målade om bhuset och ville veta vad den tyckte om färgen: "Rosa är skitfult, men det är din sak". Svårt att komma på en mer passande fras att använda för att snoppa av, trycka ned, visa avsmak.

Tack för textboksexemplet

[Bookhousegirl]

Hos mig väcker det inget ont blod så länge var och en får göra som de vill. Men den dagen de dömmer mig för hur jag valt att leva mitt liv så vinner de inte lika mycket respekt, detta gäller alla religösa grupper oavsett vad som är den aktuella knytpunkten.

Hoppas du får en riktigt fin nyår Farbror Blå och ett chockrosa hus hade varit fantastiskt fint!!!

[Christer i Falkö...]

Har också märkt det, men vad bryr jag mig om det? Om folk hatar mig/föraktar mig för att jag är kristen rör det mig inte i ryggen, snarare sporrar det mig att irritera dem än mer Fast jag tillhör också dem som är ganska lugna, inte propagerar för alla och envar vad de bör göra, utan förklarar om någon frågar.
Christer.

Redigerat av Christer i Falköping: 29-12-2007, 08:30

[Ophelia]

Har faktiskt ingen aning varför vuxna människor får för sig att tro att det är ok att såra andra människor för deras tro. Kanske är de ganska andefattiga själva eller saknar fritid och har för stor och glappande trut. Jag har lika lite aning om varför det alltid ska dras upp extremgrupper och trosinriktningar när man pratar om mäniskor som har en tro.

[Aqvakul]

Det är säkert en riktig iaktagelse att många har svårt att hantera djupt troende personer. Den naturvetenskapliga världsbilden är idag den förhärskande i västvärlden. Den går hand i hand med extrem individualism och kommersialism. Det teologiska/religiösa synsättet som bygger på tro och känsla snarare än förnuft blir udda, och för vissa hotande. Idealet vore en slags sammansmältning mellan dessa världar. yvärr uppfattar jag det snarare som att det polariseras allt mer.
Personligen betraktar jag mig som en djupt religiös person som dock saknar en fast tro. Jag har stor respekt för andras åsikter och trosföreställningar så länge de prägllas av toleransoch vilar på humanistisk grund. Missionerande fanatiker - religiösa, politiska eller av annat slag - har jag däremot extremt svårt för.

[titti49zon6]

Varför har då folk svårt med djupt religiösa personer? Jag har haft en farmor och farfar som var djupt religiösa och mer förstående och toleranta personer har jag aldrig mött, dom var aldrig fördömande mot några andra utan försökte förstå varför människor hamnar i olika situationer och ställde upp så gott dom kunde utan att fördöma dom.
Men....jag har träffat på andra djupt religiösa människor som inte visar det minsta förståelse för hur andra icke religiösa uppför sig eller lever utan bara talar illa om alla som inte delar deras tro och om dom gjort något som sårat eller skadat andra så har dom bara talat om att dom är minsann religiösa och får syndernas förlåtelse.
Ang, Jehovas Vittnen så har dom hotat mig och min då nyfödde son om att allt ont skall drabba oss eftersom jag vägrade att köpa deras lilla skrift när dom ringde på dörren så dom ger jag inget för...vi lever fortfarande och det går bra för oss trots att detta hände för ca 36 år sen.
Med detta vill jag säga att det är nog inte religionen och hur religiös man är utan hur man uppför sig mot andra människor som avgör hur man behandlar djupt troende.. som du vill att andra ska vara mot dig så gör du själv

[Gossen Ruda]

Jag känner mig på något sätt utpekad här. Det kan jag acceptera, jag tål det. Jag tolererar även troende personer även om jag inte förstår dom. Understundom kanske detta kan tolkas annorlunda när debattens vågor går höga.

Religionerna kom nog fram som ett försök att förklara jorden, dess uppkomst mm, och för att förklara människans vardag. Olika förklaringar kom fram och en del vann gehör men allt baserades på den tidens vetskap om tingens ordning och blev därefter. Under dom senaste ärhundradena har vetenskapen gått framåt så nu vet vi det mesta.

Formtidens folk trodde exempelvis att solen vandrade över himlen, som det står i bibeln, och jorden betraktades som mittpunkten av allting men nu vet vi att det är jorden som snurrar kring sin axel och även runt solen. Dessutom är jorden bara ett ynka dammkorn i universum. Eftersom det tydligen står en hel del fel i alla dessa skrifter tycker jag det är dags att skrota allting och börja tänka.

Min uppfattning är helt klar, det finns inte och har aldrig funnits gudar. Den som tror annorlunda får gärna försöka bevisa motsatsen. Världen är lika tråkig som den verkar men tyvärr verkar det finnas en inneboende känsla hos människorna att så inte är fallet. Gudar, vidskepelse, occultism, paravetenskap mm får en stor del av en del människors uppmärksamhet. Dvs det som går att bevisa får stå tillbaka för det som inte går att bevisa. Märkligt.

[Betty]

.../ det är nog inte religionen och hur religiös man är utan hur man uppför sig mot andra människor som avgör hur man behandlar djupt troende.. som du vill att andra ska vara mot dig så gör du själv

Word!

[Rapchic]

jag förstår inte vad somär såå negativt med att tala i tungor.
är det inte upp till var och en eller vad man nu ska säga

[Aqvakul]

jag förstår inte vad somär såå negativt med att tala i tungor.
är det inte upp till var och en eller vad man nu ska säga

[Magdis]

Att många tycker att tungomålstalande är obehagligt beror väl på att man gärna sätter det i samband med stora religiösa möten och masshysteri där folk faller i trans o.s.v. Sådant har jag bara sett på TV och det är inget jag skulle vilja vara med om i verkligheten heller. Plockar man bara ut själva tungomålstalet så är det inget obehagligt med det. Många här tror ju på det ockulta och medium som låter andar ta över deras tal. I tungomålstalandet är det den Helige Ande som tar över o den pratar lite olika språk (t.ex hebreiska)

[Monaxe]

Tycker det är sorgligt att något som egentligen borde binda samman människor istället skapar konflikter. Tro står för mej för kärlek förståelse och ffa förlåtelse.
Jag kan istället känna mej avundsjuk på människor som har en helt övertygad tro, det skulle vara så mycket lättare om man inte hade den där lilla känslan av gnagande tvivel.

Gamla testamentet har jag svårt för, det känns mest som en massa myter och skrönor, nya testamentet känns mer äkta. MEN jag tror inte att det är hela biten, tänk på att detta är muntligt återberättade historier i många år innan det blev nedskrivet, och då bestämdes det vilka evangelier som var lämpliga för allmänheten att läsa. (av gamla gubbar) Det finns många fler evangelier som inte ingår i NT, eftersom de ger en något annorlunda bild av vår kristendom.

Att få tro är var och ens rättighet och privatsak, oavsett om guden heter Allah, Buddah eller Zeus. Om man vill dela den med andra är det väl ett fritt val? Med det menar jag inte att tvinga på andra några åsikter, men man ska inte heller behöva tiga med vad man själv tror eller inte tror. Det känns som om man får större förståelse och respekt om man har en annan trosinrikting men varför ska vi visa hänsyn till andra trosinriktningar men inte vår egen kristendom?

/Monica