Men de som bor på landet har lite bättre förutättningar att klara en kris än de som bor i samhällen och städer, åtminstone de som förbättrade säkerheten efter de stormar som varit med start med Gudrun. Min bror äger föräldrahemmet och han skaffade ett reservaggregat efter Gudrun, vilket han hade nytta av efter Per. Han kan få fram så mycket el att livsmedlen i frysen inte tinar upp, huruvida den orkar driva hydroforen för uppumpning av dricksvatten vet jag inte. Han har en reservkälla, som dock inte håller vatten torra somrar, så om elen försvinner då kan det bli lite problematiskt.
Värre är det för mig, som bor i ett hyreshus i stan. Vet inte om det skulle vara tillåtet att köra ett reservaggregat för el på balkongen, har ingen skog i närheten att uträtta mina behov i, varifrån skulle jag få vattnet, hur skulle jag kunna göra inköp osv.
Under min uppväxt var min far kategorisk motståndare mot att ta bort vedspisen i köket, då han upplevt elavbrott under kriget och menade på att spisen i köket gav både värme och möjlighet att laga mat på. Jag har ett gasolkök att värma mat på, men gasoltuben skulle inte räcka mer än max en vecka och lagren av gasol skulle nog sälja slut ganska snabbt vid krisläge.
Jag konstaterar att det moderna samhället är oerhört sårbart och myndigheterna som skall förebygga krisläge missade ju att skicka ut broschyren Om krisen kommer till alla hushåll tex fick vårt hushåll ingen broschyr utan jag fick skicka efter en på eget bevåg.
Ett mindre utvecklat samhälle klarar en kris bättre än ett högteknologiskt samhälle, då det inte är lika många samhällsfunktioner som fallerar i ett krisläge.
Tänk bara hur alla i "Quassimodoställning" skulle reagera om deras mobiler helt plötsligt släckte ner internet.