Nu när det är kallt blåsigt och ruggigt, får man värma sig med minnerna istället.
En tidig sommarmorgon satt jag som vanligt på mitt favoritställe, på en trätrappa, bakom vinbärsbuskarna.Och där var det full rulle, surrande bin och fladdrande fjärillar, ingen sovmorgon där inte.
I väggen bakom mig, höll en geting på som bäst att omvandla träet till cellulosa, den skulle väl ha det i boet ,Och som den slet , var den det väl unnat.
I T V- antennen satt två starar och konverserade om livets realiteter.
På tacknocken spatserade en sädesärla, fram och tillbaka och vickade med stjärten, kvidevitt kvidevitt kvidevitt. (vad livet är härligt i dag!!)
Nere vid Frühlingsgolden, bökade en igelkott i ett fat med kattmat, smaskens det här.
Från kryddlandet, balsampoppeln, rosorna, kaprifolerna m.m kom små doftpuffar emot mig. Mmmmmm.
Upp i all denna ljuvlighet och rikedom, får jag plötsligt se något som rörde sig nederst i jordgubbslandet. En rävunge Å å å å Pälsen var fortfarande fluffig och när morgonbrisen rörde vid den, glittrade det i hårstråna. Vilken näpen liten gynnare!! Den satt på bakbenen och åt jordgubbar så det stänkte om den. Lilla tusse nuss, du får gärna äta upp hela jordgubbslandet, bara du stannar så jag får njuta av dig.
Men säg den lycka som varar. Sirenen borta vid sågen tjöt och räven for i väg som ett streck, bort mot skogen, där den säkert kände sig mera i säkerhet . Nu gjorde minnet gott i en höstruggig fryspinne.
Ann.