…

Redigerat av silos: 26-10-2023, 00:03

Personligen känner jag inte igen psykiaterns beskrivning och det går heller inte att generalisera som han gör. Jag tror att de psykiska ohälsan en del ungdomar och yngre vuxna har beror på annat än brist på uppfostran.

Det gjorde jag inte heller.

Jag är småbarnsförälder med två små, en på snart fyra och en på 2,5. Jag tycker att dom är extremt trotsiga och det spelar verkligen inte roll hur många ggr jag (eller sambon) säger till att dom inte får göra på ett visst sätt, det går inte in. Att bli arg funkar inte, att stänga in på rum fungerar inte (sonen slår sönder alla grejer), att prata lugnt "allvar" funkar inte... inte heller att ta bort saker som lördagsgodis, leksaker etc. Jag begriper inte hur man mer ska kunna göra just nu. Men, jag förlitar mig på att båda två bara är så små så att det bara är en åldersrelaterad trots som växer bort.... Hoppas i alla fall! whist.gif

Jag tycker dock det är extremt svårt att vara förälder, för å ena sidan ska man vara så himla lugn & pedagogisk, å funkar inte det utan barnen trotsar å skriker vidare tycker folk man har ouppfostrade barn. Skulle man ryta i & säga till sina barn på skarpen, då blir folk arga för det. Har till och med blivit utskälld av en äldre man för att jag sade till min son på skarpen när han betedde sig illa, så det känns som att hur man än gör så har alla en åsikt om en som förälder och då är extremt irriterande att höra våra barn är slappt uppfostrade... man kan lixom inte göra rätt :/

Jag håller med författare fullt ut.
Idag är det barnen som bestämmer. "-Vilken mugg vill du dricka ur?".
Den gången jag blev förälder, så var det Dr.Spocks teorier om "fri uppfostran" som gällde. När han själv blev mor/farförälder, så drog han tillbaka sina utsagor om detta. Erfarenheter?
Att små ungdjävlar skall bestämma i en familj är helt osannolikt för mig. Min morfar sade en gång "-Snälla barn väntar tills det är deras tur!"
Nutidens föräldrar har avsagt sig allt ansvar för barnens utveckling. Man lämnar dom på dagis, och sedan väntar man på resultatet. Barn bör fostras hemma, med strikta linjer - tillåtet/ej tillåtet. Det senare tycks många föräldrar inte begripa...

Nåja. Tycker nog pendeln har vänt igen. Finns ett helt spektrum med olika sätt att uppfostra barnen på. Långt ifrån alla gör som du just skrev.

Det är ju just den där typen av påstående och generaliseringar som bara kastar skit på oss föräldrar (Dom flesta av oss gör vårt allra bästa). En massa antagande om hurdana vi är och hur odugligt vi sköter oss. Som skribenten innan mig skrev så finns det massvis av olika sätt att vara med sina barn & uppfostra, men jag känner banne mig ingen som bara dumpar dom på dagis och tycker de ska sköta jobbet, inte jag heller. Det är lätt att ha åsikter om andra människor men man borde vara ödmjuk inför det faktum att man inte känner till allt och att man inte är i andras situation. Att anta, påstå och tro en massa och sprida det omkring sig som en "sanning" gör en bara till en besserwisser.

Det kanske rent av är så att det är dom gapiga, skrikiga ouppfostade ungarna som märks mest och så generaliserar man utifrån det tyvärr. Tror inte alls att nutidens föräldrar avsagt sig allt ansvar för barnens utveckling och uppfostran. Däremot tror jag många går omkring med dåligt samvete för att inte räcka till och ha tid nog.

En annan sak som många inte verkar begripa är att barn naturligtvis fostras även på dagis/skola, man kan ju liksom inte stänga av dem från intryck när man lämnar dem där för att slå på dem vid hämtning.

Alla som har hand om barn fostrar dem på ett eller annat sätt.

Den slags kadaverdisciplin du förespråkar kräver faktiskt inte särskilt mycket av föräldrar, snarare tvärtom det är rätt slappt faktiskt
och att fritt val av mugg skulle skapa problem är ju fånigt, man måste som barn även lära sig ta beslut, efter egen förmåga, det ingår i uppfostran.