Sedan många år tar jag frön från Tagetes på sensommaren. Är noga med att det ska vara en dag då det är torrt ute. Det har alltid funkat.

Jag äter mycket rå lök, så jag är härdad. Min fru är dock mindre förtjust.
Särskilt till sill och taco. Då är rå lök ett måste.
Eller....
Tag silverlök och skiva tunt. Varva med tunt skivad tomat. Stänk över vit vinäger och lite olja. Pudra med pizzakrydda.
Brukar göra det när vi har kalas med buffé. Försvinner bums.

Jag är nykär i dessa underbara blommor.
Nu har jag förodlat knölarna inne och mitt uterum. Frågan är om jag vågar sätta ut dem nu.
Bor i Lund.
Det var visserligen sommar här idag, men det blir säkert bakslag.

Förekomsten av photoshop gör mig alltid misstänksam.......

Hur som helst! Jag blev glad att någon mer än jag gillar dessa suringar.
Det är något särskilt med dessa bär. Alldeles egen smak, kan i regel inte köpas på ICA, dagens ungdom har ingen aning om vad det är för något, ilsket taggiga och svåråtkomliga.
Men lättodlade, gammaldags. Ja, känns lite 1800-tal.
Gooseberry på engelska.

Jag har Invicta på stam. Den ger sedan 5 säsonger massor av friska och fina bär.
Krusbär är helt underskattat. Mina kräsna ungar tittar misstänksamt på sylten jag gör och avböjer artigt.
För egen del tycker jag att just hemgjord krusbärssylt är den godaste sylten.
Dock tycker jag det godast att plocka bären kring midsommar och antingen koka sylt, eller frysa in dem. Lite senare blir de visserligen sötare, men får alldeles för tjockt skal.
Jag brukar avsluta middagen med att ta en matsked egen sylt och lägga i mjölkglaset med en mjölkskvätt, som jag raskt slafsar i mig.

I min gamla trädgård, där jag hade oändligt med plats satte jag 12 äppelträd. Det bästa av dem var Ingrid-Marie. Växte fint och bar massvis med frukt. Hade jag en enda kvadratmeter till skulle jag sätta ett sådant träd. Rätt lagrade håller de jättelänge.

Den har jag haft i två säsonger, och ska sätta min tredje nu. Av tidiga sorter, är denna den bästa.

Förlåt att jag råkade sticka till dina ögon.
Den alldeles övervägande delen av oljan kommer från länder som Saudiarabien, Iran etc.

Det produceras säkert olja i Sverige också.

Jag tyckte bara att det kunde få vara proportion på saker och ting.

Om man har betänkligheter mot att köpa rysk olja, kan man inte köpa olja överhuvudtaget. Den enda olja som produceras i ett fritt och demokratiskt land är norsk.

Varför bojkottar du varor från Israel?
Bojkottar du varor från Marocko också? Kuba? Rumänien? Egypten?
Listan kan göras helt oändlig, men till vilken nytta?
Lösningen på förtryck och rasism är inte att driva arbetande människor in i fattigdom.

Om man vill handla med samvete, är det väl bättre att köpa Fair-trade i stället för att bojkotta en hel befolkning.

Tyskland 1936, Japan 1940 (visserligen inställt pga världskrig).
Fria länder?

Jag tycker att dessa exempel förskräcker. Dessutom har man inte lärt sig av historien.

Jag tycker att det är jättebra med alla reklampauser. Då kan man utnyttja tiden till att reflektera över hur ryska staten behandlar befolkningsminoritererna i sitt land eller personer med hbtq-anknytning. Man kan också fundera på vilket pris miljön får betala för spektaklet.
Varför ska OS alltid förläggas till världens förtryckarländer? Kina t.ex. som avrättar överlägset flest människor i världen, borde aldrig någonsin få arrangera ett OS. Det hade varit bättre att låta Taiwan få spelen, som är en fullt utvecklad demokrati.
Måste det vara så svårt? Det är väl inte konstigare än att IOK upprättar en etisk kod för spelen som i möjligaste mån speglar FN:s bud om de mänskliga rättigheterna.

Oj vad trevligt! Jag gör allt jag kan för att dra till mig dessa vänner.
Lejongap och anisisop är faktiskt helt oslagbara.
Dessutom är tagetes en bi-och humlemagnet. (Mina vänner skulle säga att jag säger det bara för att jag är tagetes-nörd, men det stämmer faktiskt)

Tack för alla braa tips.

Israelssons bok är på sätt och vis oslagbar. Den innehåller nästan allt.

Jag har ett särskilt gott öga till Sanna Töringes böcker. "Köksträdgården" var den bok som fick mig att komma igång på min lilla odlingslott. Den är jättebra.

Sedan är ju Truedssons "Odla dina egna grönsaker" också riktigt bra.

Summa: Töringes är trevligast att läsa. Israelssons mest komplett.


Tycker jag.....

Jag blir makalöst imponerad av att kunna ha krukväxter så länge! Jag tycker det är en härlig motkraft till det gräsliga slit-och-släng samhälle vi lever i numera. Salig mormor (som kunder göra god och närande soppa på en spik) drog fram sina egna paulior med egna skott år ut och år in.
Vad gäller de visade pauliorna, tror jag att det står för trångt (utan att jag är expert). Sätt dem i större kruka. De ser ju friska ut. Inga krulliga blad.

Ärtsoppa kokt på sparat skinkspad. Har kokt stilla i två timmar nu.
Tillämpar salig mors knep. Lägger i 2 finskurna potatisar, vilket gör soppan grötig och god.

Jag bad en dotter att köpa hem fläskkorv, så kom hon hem med leverkorv. jag älskar leverkorv, men inte till ärtor. Så det får bli soppa med knäcke. Det går också.

Har kvar lite grötris, så det blir vit gröt med nåt sött till efterrätt....

nu kom jag på att jag inte kan tänka mig en jul utan hel ansjovis med löskokta ägg.
Det är jul det!

Den enda askan jag kan tillgå, är från grillen. Kan man ta sådan aska?

Bra fråga!
Var går gränsen?
Hur mäter man värdighet?
Vems ögon använder vi?

Detta är en fråga som trycker de flesta som uppnått mogen ålder. För egen del har jag blivit 55 och båda föräldrarna är döda, liksom svärföräldrarna. Jag tycker att det är ett evigt klagande på åldringsvården, särskilt den som är i privat regi. Många antyder också att det var bättre förr. Jag känner inte igen mig i den beskrivningen.
Min mormor blev gammal och senil i mitten på sjuttiotalet. I den kommunen hon bodde i nekades hon åldringsvård. Efter att ha bott hemma hos oss i ett halvår, lyckades min far ordna ett boende till henne genom en arbetskamrat som satt i en kommunal nämnd. Hon hade tur, eftersom hon fick ett eget rum, vilket de flesta inte fick då. Hela åldringsvården byggde på att det fanns hemmafruar som kunde ta hand om de gamla. Så är det inte längre. I stort sett alla kvinnor har tack och lov egen försörjning. Men antalet äldre som behöver vård ökar dramatiskt hela tiden. Det är ett stort problem nu, men kommer att bli ännu värre inom snar framtid. Särskilt i glesbygden. Bo Setterlinds vackra dikt speglar ett fenomen som inte finns längre. Människor stupade mitt i sitt arbete, betydligt yngre än dagens gamlingar.
När nu våra föräldrar har behövt åldringsvård, har inte allt varit perfekt och man har ofta fått tjata sig till hjälp.
Men vad är alternativet?
Vad gäller dödshjälp, tror jag att man ofta ser till sitt eget lidande (att se en älskad människa tyna bort) än att se hur det faktiskt är för den det gäller. Genom min egen livsresa har jag fått ändra attityd och inställning massor av gånger. Redan vid 55 känner jag att jag har tappat en del förmågor. Saker som jag älskade att göra tidigare, kan jag inte göra längre. Syn, tänder och hörsel har blivit sämre.
Så länge det finns snälla människor omkring mig, som tar sig tid och kanske för ett samtal eller håller min hand tycker jag att livet är värt att leva.
Det är väl det som är vår uppgift, vi som fortfarande har våra förmågor. Nämligen att göra livet värdefullt för våra medmänniskor.
Jag vänder mig mot inställningen att man blir värdelös, bara för att man tappar sina förmågor.

Håller med så skåning jag är. Ety jag själv odlar denna underbara grönsak och gör långkål till hela familjen. För egen del håller jag stenhårt på brunkål. Inget slår hemgriljerad skinka och himmagjord brunkål.
Dessutom har jag en gammal tradition från barndomshemmet med potkes (uttalas påttsjäs). Dvs hälften smör och hälften finriven cheddar. Tillsätt konjak och stött kummin. Serveras rumsvarmt. Gärna på ett "Bornholmskt rågkex".
Egna klenäter är ett måste.

Fransk nougat som är skär och vit finns på vår ICA. Ser likadan ut som på 60-talet.
Jag älskar också "Mon cheri" praliner som också är barndomens smaker. Resten av familjen älskar att hata.
På vår ICA har de dessutom kokta grisatassar i charken. Riktig barndomsmat.

Min lott är på ca 110 kvm, vilket ärr ganska lagom. Till följd av ohälsa har jag inte hunnit med allt i år. Det blev mycket ogräs, men nu är det mesta ändå höstgrävt och fint. Jag arbetar heltid, men barnen är stora och utflugna. Så jag har hyfsat med tid. Men det får inte bli tävling och prestationsångest. Det sköna med mitt område är att det finns alla varianter på odlingsideal.
Jag har mer och mer gått in för att förenkla och odla sådant som jag vet går bra och sådant som vi behöver. Hellre mycket och bra potatis, lök och kål än kanske experiment med sådant som ger måttligt resultat.
Jag gillar att odla morötter och prisar verkligen Weibulls såband. Lite dyrare, men man slipper den "fibbliga" gallringen.

Jag hade jättefina Cox´s pomona i år. Jag plockade dem de sista dagarna i september. Nu ligger de till lagring i mitt garage. Mörkt och fint. Men de är inte riktigt färdiga ännu.
Härliga äpplen med fin arom och smak.De är väldigt stora. Jag har haft trädet i 13 år, men detta var första fina skörden.

fast jag ville nog veta om det är så att man kan får rikare blomning genom att klippa ner den.
Det var så jag tänkte.....