CITAT (Mjärden @ 15-11-2017, 11:27)
Till skillnad mot Katalonien har jag länge önskat att Kurdistan skulle bli ett eget land, med bitar förutom från Irak, Turkiet, Syrien och Azerbaijan ?, men som det ser ut nu verkar det vara en dröm då det lilla hopp som fanns snabbt grusades av irakiska armén. Jag är naiv nog att tro att om Erdogan gett kurderna en bit kargt bergsland till kurderna, så hade det kurdiska problemet varit löst. På samma sätt hade Assad kunnat avträda en bit land, så att han blivit av med ett problemområde, fast det hade nog inte Iran ? gått med på, kanske inte heller Irak.
Halaj!
Sent lär det hända, att kurderna får eget land, hur kargt det än må vara. Aldrig att ett land ger ifrån sig landområden frivilligt. Händer helt enkelt inte.
Ett alternativ är att ge ett område en grad av autonomi. Det verkar funka ganska bra.
Ge ett folk i ett område ett visst självbestämmande, så sitter de, inte helt, men ändå ganska nöjda.
Den tidigaste (och största graden av autonomi) jag kommer på är autonomin som rysslands tsar gav Finland efter år 1809.
Ett eget parlament. Egna pengar (den finska marken) fria bönder (ryska bönder var livegna under denna tid) osv.
Den senaste: Repubulica sprksa, som gränsar från Bosnien, till Serbien.
Fast där verkar bosnienserberna känna sig mer serbiska än serberna själva. På samma sätt som utlandssvenskar tar vara på traditionoer de inte brydde sig om hemma.
//T