CITAT (Aqvakul @ 24-04-2008, 07:29)
I går blev en tvåårig pojke ihjälkörd av ett lokaltåg i Skåne. Familjen bodde precis vid järnvägen.
Kan tänka mig att dessa föräldrar kommer att anfäktas av självanklagelser resten av sitt liv.
Kanske är det ännu mer synd om dem än om Englas mamma.
Det är klart att man inte kan gradera sorg och lidande, men ville ändå ge lite perspektiv på mega-mediahändelsen "Engla".
http://sydsvenskan.se/skane/article318108.eceDet brukar vara extra tråkigt att läsa sådana nyheter om barn. Precis som du säger är det omöjligt att jämföra detta barn med Engla, som mördades. Inte ens medias utnytjande av Engla-fallet kan göra att vi jämför de med varandra.
I fallet med detta tvååriga barn påmindes jag om en omständighet i Göteborg. Vid Hagakyrkan finns en hållplats som heter just Hagakyrkan. Denna hållplats har en staket som skulle säkra platsen mot vägbanan, där bilar körs ibland snabbare än ambulanser(!!). Steketet är lös. Jag upptäckte det redan 2005. Vissste inte vilken myndighet skulle jag kontakta. För att vara på den säkra sidan skrev jag til alla tre(Banverket, Göteborgsstad, Vägverket). Men under dessa tre år har jag inte fått ett svar på att de fått mail från mig. Idag kände jag igen på staketet. Det är i samma skick som 2005. Om någon lutar sig på den, finns det risk att personen hamnar under de bilar som accelerarar mellan de två trafikljusen bakom hållplatsen. En vuxen kan lätt dödas där.
Dessa dolda faror som kan uppstå efter ett tag när funktionen inte funkar som den borde kan åtgärdas mycket snabbt. Det räcker om gbgstad har en bevakade mailadress, ditt man skickar sådana påpekanden.
Föräldrarna till detta barn behöver inte känna nån skuld för denna tragedi. Det som de känner redan, saknaden av tvååringen, är förmycket.