Ingen som har en åsikt? Ville bara tillägga att jag förstås silat av nässlorna så det är den koncentrerade vätskan jag frågar om vad gäller hållbarhet och användning?

Har i alla år praktiserat gödning i trädgården med nässelvatten. Alltså nässlor som stått i en spann vatten i solen ett par veckor och sedan spädning 1/10.

Har nu tanke på att spara på dunkar för att använda som gödning 1/10 inomhus. Testodlar lite tomater i tält o finner nässelvatten vara utmärkt näring för tillväxten så min fråga gäller hållbarheten.

Om man förvarar dunkarna (svalt i källaren kanske?) kommer då nässelvattnet 'hålla sig' under hösten? Någon som testat?

Tack. Då låg det något i det folkliga namnet den fått i 'törelväxter'. Men det var kanske bara lokalt i Blekinge den kallades Trätöre . Då kan jag ju googla lite själv, men med tanke på att den fick blomjord i våras kanske jag ska köra med magrare jord? Sand o pimpsten i? Och inte övervattna då.

En tanke var ju om jag nöp av den del som är grönast och försöker få den att bilda rot? Men det är kanske helt fel tid för det nu?

En gång i tiden fick jag denna växt och den kallades 'trätöre'. Men det namnet var nog inte så officiellt eftersom man inte får träffar på det namnet då man googlar.

Utmärkande är att den frisk håller med palmliknande plymer av rätt kraftiga blad och att den har extremt litet rotsystem.

Hur som. Den har varit med mig hur länge som helst, kanske bortåt 30 år, men har börjat 'tröttna' den senaste tiden. Den fick en omplantering i våras, men som ni ser verkar den inte trivas. Har tagit upp den igen och undrar vad ni skulle göra för att väcka liv i den igen? Vill ju gärna det då den är som en gammal kamrat. Skulle bli glad om den tog sig men finns det något att göra utifrån det ni ser?

Som sagt. Det framgick väl av inlägget att jag vet att det är vattensork. Chester var vänlig nog att lägga den för mina fötter. Jag kan numera identifiera såväl en vattensork som hur det ser ut där de håller till. Och nu ska de dö. Halshuggas av en fälla. Min fråga var alltså om någon kunde berätta om de fick upprepa tills varje individ mött samma öde eller om kolonin la benen på ryggen då någon enstaka mött detta öde. Denna fråga föranledd av att de gjorde så sist. Då Chester tog en av dem. Den gången räckte det. Frågan var om det var en tillfällighet eller ett flyktbeteende.

Sökte desperat då vattensorkar bildat koloni på tomten och under vintern har de även tagit sig in i min källare. En halvkällare med krypgrund där jag förvarade äpplen de kalasat på. Hittade ingångarna som jag nu murar igen. Fullt med hästkastnjeskal utspridda så tydligen gillar de et också. Och så dessa högar över hela trädgården. Så nu ska jag ta kål på kolonin och testa SuperCat-fällan.

Någon som liksom jag haft en hel koloni och bekämpat med fällan? Hur många behövde ni ta för att de skulle lämna?

Jag har en tidigare erfarenhet på den tiden min älskade Jack Russell Chester fanns i livet. Hade ingen erfarenhet av vattensork (förknippade det som många andra med vattendrag) och trodde högarna i trädgården var mullvad. En dag satt jag i stol och såg Chester gräva ned vid en av högarna. Tänkte väl att 'mullvadarna' skulle fly iväg i sina gångar men så kom plötsligt en 'råtta' upp. Trots Chester aldrig i sitt liv mött en sådan tog det en tiondels sekund för honom att ta den, knycka till och så var den död. Chester bar stolt iväg bytet. Det var ju ingen rått och då fick jag efter koll veta att det var en vattensork och att jag hade en koloni på tomten.

Men efter Chesters insats försvann faktiskt hela kolonin så i det fallet räckte det tydligen med denna 'störning' för att alla skulle flytta! Därför frågar jag om ni tagit någon i fällorna och då fått kolonin att lämna reviret eller om ni fått fortsätta till alla blivit utrotade?

Det tog ett par år efter Chester lämnat oss och nu har jag alltså koloni igen. De underminerar marken och källaren så de MÅSTE bort. Sådana där stavar tror jag inte på. Det är liv och död som gäller. Börjar förstås med att spärra alla hål i källaren med cement men nu ska de bort från trädgprden också. Beställer SuperCat idag.

Även om tråden är gammal vore det intressant att höra hur jakten gått för er som provat fällan på en hel koloni?

Ja, jag misstänkte nog det och tar dig på orden. Då jag en gång planterade sparris i form av bara rötter följde jag stoiskt rådet att INTE SKÖRDA DE FÖRSTA TRE ÅREN. Det var smärtsamt men har lönat sig. Har massor av härligt kraftiga sparrisar som poppar upp hela tiden under säsong (slutar skörda enl. råd vid midsommar). Sedan blir de 'julgranar' av ansenlig höjd med räda bär som får stå o vissna ner.

Tålamod ger således framgång så jag får väl förnedra mig att köpa rabarber efter behov i år och beundra de små plantornas etablering.

Inge svara tyvärr på den konkreta frågan - OM jag ska låta bli att skörda det första året efter att delade rötter satt nya skott?

Kan sedan upplysa alla er andra att då jag köpte detta hus med gammal trädgård 2000, och sedan ända till ca. 2018, var plantorna närmast att beskriva som 'Jurrasic Park' size. Jättelika blad.

Hur länge de stått innan 2000 vet jag inte men så långt kan jag dra slutsatsen att bortåt 18 år fortsatte de att producera. Men efter det blev de märkbart mindre och förra året rätt oanseliga. Jag kollade därför på nätet och där stod svart på vitt att plantorna MÅSTE förnyas med rotdelning. Om inte skulle man få precis den effekt jag nu fick. Så var glada så länge de växer men förr eller senare (antar att jämförelser mellan åren är bra riktmärke) så behöver även ni som ännu inte gjort det dela på rötterna.

Jag gjorde det i höstas och tvivlade lite då det inte precis var jätteknölar jag delade på. Men jag har redan nya små skott som sticker upp på alla fyra ställena jag satt dem. Frågan var alltså egentligen om jag vågar skörda något längre fram eller om jag bara ska låta dem växa i fred detta 'första år efter delningen'?

Hej,

Upptäckte nu att de två stammar som inte givit skott är 'ruttna' så helt klart klipper jag bort dem. De andra två har faktiskt friska skott. Den som bildade ny efter den bröts har skapat tre små plymer som ser helt friska ut. Likaså den som nu hänger ner. Jag vågar ju inte klippa bort dem för då får växten inget grönt?

Den står i stor kruka och får regelbundet ny jord. Står med ett norrfönster så därför också en växtlampa på timer som hänger rakt ovanför. De skott som till sist kom för nära den lampan växte förstås inte bra. Därför vad som sagt planen att ta ner alla stammarna.

Någon att kommentera om detta? De ruttna klipper jag förstås bort vid basen. Man känner faktiskt även att 'barken' är lite löst slapp vid huvudstammen, vilket INTE de två stammar med skott är. Går det att kapa båda de friska och få rotskott från dem kanske?

Då jag blev varse förra året, då de ditills jättelika två rabarberplantorna (fanns i trädgården då jag köpte huset) krympte väsentligt, att man regelbundet måste förnya plantorna genom delning och omplantering genomförde jag det. Jag delade upp så jag fick fyra plantor o satte dem med en knapp meters mellanrum i höstas.

Ser nu att de börjar sticka upp vilket ju är glädjande. Men någonstans läste jag att man inte ska ta av rabarber 'första året'. Osäker på om det bara gäller helt nysatta 'jungfruplantor' man köpt eller om denna restriktion även ska gälla för mina nybildade plantor från den gamla roten? Är det så får jag väl hålla mig och förnedra mig att köpa rabarber då jag blir sugen på paj.

Inte välmående? Det är den visst. Alla nya skott växer utmärkt. Problemet var att den växt så högt att toppen kom för nära lampan. Men de som tagit sig längre ner är helt friska och den större kvasten med. Problemet med den är att den böjt sig av tyngden och för eller senare blir så tung att stammen knäcks. Den var inte frodigare då översta toppen knäcktes i höstas och hade sedan inga som helst problem att skapa ett par skott från det brottet.

Vet någon om det är mer stimulerande att bryta av stammen än att ta den med sekatör som jag gjorde med de stammar som inte bildade skott?

Tanken är att ta ner stammarna så skotten inte når taket som innan.

Nu minns jag faktiskt inte vad denna palm kallas men den är säkert inte obekant för forumet.

Saken är att en av stammarna bröts av sig själv och där växte sedan ut fina skott (gröna ringen).

Då tanken var att snygga till plantan beskar jag själv vid de röda ringarna. Räknade med att det fanns anlag lite varstans på stammen eftersom plantan obesörjde det automatiskt då en av stammarna bröts. Men det verkar inte bli något. Har iställets skrumpnat kring snitten och inga som helt tecken på nya anlag.

Undrar om jag ska göra på annat sätt (kanske brutalare bryta av stammarna) eller om det finns något sätt att hitta punkterna för anlag? Verkar dock svårt då stammen är påbyggd på precis samma sätt överallt och man kan inte skönja något under.

Den till vänster har jag låtit vara för att inte göra palmen hel kal, men den hänger nu med egen tyngd. Tanken är att beskära den senare.

Några tips? Hade ju blivit jättefint om jag fått samma typ av nya skott på alla stammarna?

Har en stor fuschia med förvedad stam som växer fint och vintertid står den i glasveranda med temp 5-10 grader. Har just tagit in den då vi hade lite frost här i Skåne igår.

För någon vecka sedan hade en av de förvedade stammarna brutits av blåsten. Tog då fyra skott (ej förvedade) och knipsade av så det bara var något grönt blad kvar och satte i fönsterkarmen i såjord o platshuva.

Två av dessa skott verkar ha klarat sig (i alla fall de första två veckorna) så nu är målet bara att hålla dem fuktiga. Men hur skulle ni sedan hantera dem? D.v.s. då det gått någon månad och de förhoppningsvis etablerat sig.

Moderplantan 'vilar' ju nu i svalt rum med sparsam vattning över vinterhalvåret - men så kan jag ju inte sköta ett nytt skott. Enda alternativet är ju att låta dem stå i rumsvärmen och inte torka ut.

Kommer de att klara att dagarna blir kortare? Måste jag sätta dem under belysning?

Kort sagt... ...hur skulle ni mer vana fuschiaodlare göra (bortsett från att nu förstås tagit skotten till våren)?

Hej,

Haft en uppvuxen 'ldre trädgård sedan 2000 och varit glad över de två stånd rabarber som var på plats då jag flyttade hit och som sedan levererat rabarber från jättelika stånd i alla år. I min värld (trottoarbonde) var allt bra som det var och var inte medveten om behov av 'föryngring'.

I år noterade jag att stånden var mindre. Ett av dem så litet att det mot slutet av sommaren inte ens skickade upp nya stjälkar. Inför höstarbetet i trädgården hade jag ambitionen att rensa bort gräs runt om och frilägga så en 'rabatt' uppstod. Googlade då lite och fick ny info. Bl.a. att man normalt föryngrar med jämna mellanrum (man talade om vart 5-6:e år) genom att dela rötterna. Om man inte gör det ska roten bli för kompakt i mitten och effekten mindre plantor. Alltså en högst trolig orsak om man inte på detta sätt förnyat dem. Själv har jag alltså inte gjort det på 19år!!! o den äldre dam som bodde här tidigare har säkert heller inte gjort det.

Fanns ett fåtal, huvudsakligen engelska, videoklipp på YouTube som visar hur. Dock stämmer ju inte alltid verkligheten med sådana bilder då de ha en bautaplanta som snyggt kunde snittas upp i fyra delar.

Man sade att det var viktigt att se till att det fanns nya skott på de avdelade bitarna och att man satte de föryngrade plantorna med ca 1,5 m mellanrum.

I mitt fall blev det jag grävde upp inte så imponerande med en stor stock att dela på. Som framgår av bilden lite småbitar, väldigt få med stjälkar o blad och skott uppträder bara på vissa av bitarna.

Min fråga gäller hur jag ska hantera detta:

1. är delningen i sig viktig d.v.s ska jag, även om jag bara har en mindre rotbit, i alla fall dela den en gång?
2. är det någon idé alls att sätta de delade bitar som INTE har synliga nya skott?
3. då flera bita alltså är relativt små, är det ok att sätta ett par sådana ihop och sedan hålla ca, 1,5 m mellan de tre (är vad det finns plats för) stånd jag vill få upp?

Har också kunna läsa mig till att man INTE ska skärda några rabarber första säsongen efter omplanteringen så det är jag helt införstådd med. Men undrar alltså om delningen i sig är det viktiga och om det är lönt att sätta ner delade rotbitar även om de inte har synliga skott.

Som trottoarbonde lär jag mig på egna erfarenheter och att FRÅGA de som vet bättre. Och på detta forum finns ju alla ni som är lika bra på växter som jag är på gitarr . Ursäkta därför om jag borde begripa bättre men ställer gärna lite 'dumma frågor'. Brukar ge mig de svar jag behöver.

Denna gång hur jag ska hantera en pelargon. Från början räddade jag den från torkdöden i en fönster på jobbet och tog hem den. Förökade den lite med sticklingar och satte ner dem i ett antal plastkrukor.

Vintertid har de sedan fått samma typ av 'vila' som fuschian bredvid fått de senaste åren. Har en glasveranda jag stänger till vintertid där tempen ligger på 5-10 grader. Bara vattnat lite sparsamt och sedan satt ut dem på uteverandan (under bar himmel) sommartid.

Denna vår tänkte jag att få lite snyggare (massa plantor i svarta plastkrukor innan) och köpte lådan på bilden och flyttade över alla dit. Och de har ju mått bra ser jag.

Jag skulle ju förstås bara göra som innan men vill fråga lite om jag innan vinterförvaringen först bör klippa ner dem ordentligt? De verkar ju växa bra efter beskäring, men är det bättre att ta in dem som de är och beskära först på vårkanten?

Fuschian förresten har jag nu haft i över 10 år. I början hade jag inte glasverandan utan följde tips om att ställa den i mörkt svalt utrymme, ge vatten någon enstaka gång, och sedan återuppliva den då våren kommer. Då jag fick glasverandan klar övergick jag till att bara flytta in hela plantan och låta den växa vidare. Verkar ju fungera bra och man behöver då inte vänta så länge på våren på nya skott. Låter det helt ok med er?

Fick ingen reaktion men skulle det verkligen funka att sätta frön nu eller är chansen för skörd obefintlig? Vänta till tidig vår?

Tack för mer nyttig info. Med tanke på hur mina blast såg ut i mitten av juli, är det mer eller mindre klart att min lök är Artichoke? Testar nog att s'tt några av de lökarna i alla fall, men så skulle jag ju kunna köra en omgång Creole med. Har tidigare inte varit aktiv i mitt vitlökssök så vet inte om de är svåra att få tag på? Har en bra plantskola på orten så jag börjar väl där. Får jag inga napp hör jag gärna av mig.

Stort tack för er input. Blev genast klokare. Vet förstås inte vad sorten heter men bilden är från 19 juli. Fortfarande mest sannolikt med Artichoke?

Och en fördel att plantera sent gäller generellt? Det är ju sällan tjäle här så juletid kanske idealisk? Att det blev då var mest en slump efter inköpet. Kanske bättre november?

Har varit hyggligt noga med vatten och de har fått en del nässelvatten i alla fall.

Jag följer råden och får väl offra (de man annars kanske tänkt avnjuta först ) de största lökarna för satsning mot större skörd nästa säsong. Kan väl testa o äta de små. Kan de ätas med en gång eller ska de torka in lite först?

Stort tack. Var mycket användbar kunskap.

Mitt i julhandeln förra året köpte jag sättvitlök (eller vad man kallar de som rekommenderas att använda för plantering) o satte dem i jorden kring jul (södra Skåne). Satte sex och såg dem växa upp till fina blast. Nu mot slutet av juli började jag undra om det var dags, googlade o fick svaret att de ska skördas 'då blasten börjar vissna' vilket mina börjat göra.

Resultatet på bilden. Blivit lökar men kanske inte riktigt så stora jag hade förväntat mig. Skulle jag låtit de stå längre? Hade de växt vidare med vissnande blast? Några är hyggligt stora o några väldans små?

Nu har jag hängt upp dem att torka i mörkt förråd. De räcker nog inte så länge så det får väl bli 'köpelök' större delen av året.

FRÅGA: Är mina lökar nu också att rekommendera som 'sättlök'? Spelar det någon roll om jag tar de minsta? När är det lämpligast att sätta dem för skörd nästa år? För det är väl för sent att få fram nya nu

Kan nog inte kalla mig 'vitlöksodlare' - än i alla fall. Men som absolut nybörjare passar jag på att ta mig friheten att ställa en enkel odlingsfråga. Men jag vill inte kapa din tråd så jag startade en ny 'Första vitlöksförsöket'

Oj! Är det så? Inte lätt att se av fröpåsen som anger sådd på friland april-aug. Har halva påsen kvar för jag hade tänkt sätta en ny omgång efter min (nu bleka) skörd. Förstår dig så att jag i så fall ska vänta till augusti.

Hej,

Har inte ägnat mig åt grönsaksodling i någon utsträckning men provade en QuickAndDirty-variant något år och satte frön rakt ner i samma rabatt som mina sparrisar (just det, grönsaken som är undantaget då jag lyckats fostra fem ståtliga plantor genom att avstå skörd de första tre åren). Men sådan blir det inte mycket med märkte jag. Gick inte ens att urskilja vad som var mina satta plantor.

I år tänkte jag dock att få till en hygglig skörd rädisor. Fick veta att de var 'lättodlade'. Företog alla åtgärder man kan begära. Gjorde en egen låda med täckduk o planterade i anvisade rader o med rätt avstånd. Såg så bra ut. Massor av blast kom fram. Jag hade tålamod och väntade. Blasten nu nära 50 cm. Kunde inte tänka mig annat än de hade varsin fin rädisa underjorden. Idag tänkte jag se resultatet och drog upp en med rejält blast.


Här ser ni det erbarmliga resultatet!!! Jätteblast med en röd o vit 'tråd' som 'produkt'!!!! Har varit noga med att se till de fick vatten hela tiden och gödslade en del med utspätt nässelvatten.


Trodde jag skulle bli belönad då jag skött allt så bra i år. Har ju 'gröna fingrar' med mina vanliga växter och begriper inte varför jag inte kan så och skörda som alla andra. Vad är det för fel på denna planta?

Tack för tips. Antalet gånger o temperatur kan ju funka på ett ungefär då, eftersom det hänger en del på yttertemperaturen. Och kan nog prova att höfta mängden vatten utifrån krukorna.

Sedan flera år förvandlar jag på vintern min glasveranda till vinterförvaring av växter. I första hand de kaktusar som står där även sommartid.

Efter att ha 'totalsläckt' en större fuchsia i många år (alltså ställt den svalt o helt mörkt) började jag låta den stanna i ljuset på verandan. Sedermera också ett olivträd på ca. 2 m.

Vad gäller vattning på vintern har det aldrig varit problem med kaktusarna. De har möjligen fått någon liten skvätt under vintern vid enstaka tillfällen men det ska nog mycket till för att de ska lämna in.

Fuchsian har jag improviserat med. Då den hade totalmörkerförvaringen var rådet att EN gång mitt i vintern ge lite vatten. Funkade bra. Den fick alltid starta om varje vår då alla förra årets skott ju vissnat, men den kom alltid igång. Lite av det skälet, att den skulle kunna starta från ett mer utvecklat stadie, slutade jag med mörkerförvaringen och satte bara in den på verandan. Har vattnat lite efter eget huvud och den har i alla fall alltid klarat sig. Fördelen är att den kan fortsätta från alla utväxta skott (är en hängfuchsia) och utveckla ett lite större grenverk.

Olivträdet var rätt visset då våren kom sist. Första året hade jag den i källaren och trodde den var död på våren. Inte ett blad satt kvar MEN med lite pyssel så sköt den massa skott och är nu riktigt fin. Jag har sedan satt in även den på verandan.

Verandan har ljus från tre håll och tempen ligger vanligen runt 7-10 grader (beror ju på yttertempen).

Min fråga är om ni har någon tumregel för hur ofta man ska vattna dessa halvvilande växter och tänker då på fuchsia och olivträd. Var tydligen för snål med olivträdet förra året för den hade rejäl lövfällning men har klarat sommaren bra. Istället för att gissa själv, hur ofta och hur mycket per gång?

Min ser ut så här efter ha fått kämpa om solljuset med en frodig Benjamin och en monstrera som breder ut sig. Såg ut att bilda bladskott på de grenar som nådde ljus men fick förmodligen för lite till sist.


Kan jag kapa stammen och få nya skott på en kal stam?

Kan jag klippa av den topp det sitter blad på och driva upp den igen?


Mager jord utan gödning antar jag men går ovanstående?