Trots att det här är en trädgårds sajt så verkar här finnas många katt och hundintresserade, så jag chansar.
Jag har idag en vanlig bondkatt, men hon är gammal. Mina funderingar är att nästa katt ska vara en raskatt och jag gillar både norsk skogskatt och Maine coon. Den amerikanska katten beskrivs som vänlig och trivs bra inomhus. Norsk skogskatt vill gärna ha möjlighet att gå ut.
Min katt får vara ute hela somrarna, men inne hela vintrarna pga olika bostäder. Jag vill gärna ha en sällskaplig katt eftersom jag bor ensam, och den ska helst inte vara för äventyrlig när den ute. Pälsen får inte vara för svårskött. Nån som har erfarenhet av båda raserna? Läser man deras klubbsidor så förespråkar alla sin "egen" ras, och dåliga egenskaper är svårare att hitta info om. Och ja - jag vet att katter är individer med stora variationer, men jag gör mitt bästa att hitta rätt ras som trivs med mig och mitt sätt att leva.
jag har haft båda sorterna och tycker nog inte skillnaden är så stor.
maine coon är ju en skogis som är utblandad, så dom är lika både till sätt och temprament, och pälsvården är ingen större skillnad på heller, även om mainens päls är lite kortare.
båda mina var inne/utekatter. ...den som hade lättatst för omställningen var mainen.
tror det är hugget som stucket vad du väljer.
Måste tyvärr rätta Pejori.
Norsk Skogkatt och Main Coon är två helt skilda raser.
Main Coon är en gammal amerikansk ras, och Skogisen
är en vildkatt från Norge.
Själv har jag bara erfarenhet av Perser, men efter många
år av kattutställningar har jag sett MÅNGA Skogisar flippa
ur totalt på domarbordet.
Har även hört Skogis-ägare som berättat att de får ta långa
promenader med sina katter på kvällarna, för att öht få sova
på nätterna.
Naturligtvis är det skillnad på individerna.
Skogisen är ganska ny som sällskapskatt.
På äldre raser har man för det mesta lyckats få bort "det vilda",
och fått bättre temperament på katterna.
Intressant! Har själv en känsla av att skogisen är lite vildare och det gör mig osäker för det passar nog inte mig så bra.
Min bondkatt får ibland för sig att busa om nätterna om hon inte fått busa av sig innan läggdags.
Sjukdomar? Svagheter? Livslängd???
Sjukdomar? Svagheter? Livslängd???
Tror inte att det skiljer så mycket på olika raser.
Tror då hellre att det skiljer på olika linjer.
Om du vill ha en lugn katt; varför inte välja Perser
eller Exotic då?
Birma (som jag själv inte är speciellt förtjust i)
tillhör också de lite lugnare.
Kolla föräldrarna noga, temperament går ofta i arv.
Hej!
Bra val av katt! Tycker jag så klart, som har en maine coon och en maine coon skogis blandning. Jag tycker helt klart att maine coon är en lugnare katt än skogisarna. Men om man skaffar en maine coon måste man vara berädd på att få en stor och tung katt. Men jag tycker att dom ska vara stora. Pälsen sköter dom nästan helt själva, som är naktdelen med tex perser.
Men båda mina katter är otroligt personliga, lugna, tillgivna jag är otroligt glad för mina katter dom passar oss perfekt!! Båda katterna är innekatter men på helgerna går dom i koppel och sitter i utebur fungerar bra.
/Cissi
Vi har två skogisblandningar o de är jättegoá!Blandning; bondkatt/ skogskatt.
Har kollat på Maine Coon på kattutställningar o skulle gärna vilja ha en så´n!
Men; kan ju --tyvärr--ej skaffa fler katter, nu......
Min erfarenhet av "skogisen" är att det är en helt underbar katt, lugn, vänlig och oerhört tillgiven.
Birgit Ek
mina två är en blandning av skogkatt och gud vet vad.
en renrasig norsk skogkatt har en hel del pälsvårdskrav - mina blev korthåriga
mina två är olika personligheter så mycket det bara går.
Vilda - undrar om hon har alla hästar hemma ibland men hon är världens snällaste och goaste, vill alltid kela och mysa och spinner bara man tittar på henne. sover under täcket på nätterna.
Skalman - ensamvarg! har inga problem med att komma och bli klappad nån minut ibland eller komma springandes när vitaminerna delas ut men fö är hon med max eller ensam.
tillsammans - så jagar de flugor och varandra varierande tider på dygnet. favoritplatsen är innanför kompostgallret som vi har ställt för verandadörren så att dörren ska kunna stå öppen när det är varmt.
om jag plockar upp en av dem och går ett steg utanför dörren så har jag antingen rivmärken på halsen och axeln efter en katt som bara ska in, eller så har jag en katt som inte kan komma längre in i min hals utan att komma ut på andra sidan..... och de är födda ute...
har två renrasiga Skogisar, och jag tycker det är den perfekta katten!
sällskapliga,pratiga och jättegosiga
Mina två borstar jag 2-4ggr veckan, badar dom max 3ggr om året och dom har aldrig haft en tova,tror att blandraser har mer inblandad "päls" och därmed blir pälsen tjockare och kanske till och med lite fettare, och då blir det jättesvårt att sköta den pälsen utan bad varje veckan.
Det jag tycker man ska ha i åtanke är att dom älskar att ligga högt och spana och sova, så ett högt klösträd är nästan ett måste.
dom vill (i allafall mina) bli aktiverade på kvällarna innan man går och lägger sig,gör man inte det så får man heller inte sova.
dom är VÄLDIGT pratiga, så vill du ha en tyst och lugn katt ska du kanske inte ha en skogis.
och man KAN faktiskt ha dom dom innekatter, och dom är inte vilda, dom är lika tama som huskatter.
Lycka till!
Innan sonen föddes hade vi två skogishannar. Den ene var lite skräckt av sig och smög helst undan när det kom främmande, men i övrigt social och gosig. Den andre tyckte det var jättekul med folk, och med ungar, och stormtrivdes mitt i röran.
Aktivering behövdes absolut, men då de var två så skötte de ju det mesta av det själva genom att jaga varann (ibland så möblerna flög, de vägde 5-6kilo) slakta leksaksråttor eller jaga solkatter. Bästa platsen var antingen i famn eller uppe på kontinentalhöjdsskåpen.
Och visst fick de tovor, mest under "armhålan" och i ljumskarna, men de var ju bara att klippa bort.
Nu har jag en supertrevlig liten kisseunge som tycker om barn och går och lägger sig i vilket knä som helst. Mamman är hittekatt och pappan "en jättestor norsk skogskatt". Och visst är det fart i henne, men ack så mycket gos.
Jag har Norska Skogkatter & jag tycker dom är helt underbara. Det går precis lika bra att ha dom som innekatter som vilken annan katt som helst.
Jag har haft skogisar sedan i början på 90-talet, jag hade även en uppfödning som jag höll på med i drygt tio år, och så ställde jag ju ut en del förr.
Skogisen har en lättskött päls, en riktig skogispäls ska inte tova sig. Dom tycker om att gå i koppel ute men trivs lika bra med att kunna ligga på balkongen eller vid ett fönster för att få spana ut över markerna. Skogisen har lätt för att lära sig vad som är rätt och fel även om dom kan vara rätt så envisa ibland, dom har lätt för att lära sig att gå i koppel. Dom är pratiga & gosiga & vill gärna vara med i det mesta. Skogisen är nog en rätt så frisk ras, den var det förr i alla fall och en del skogisar blir rätt så gamla, som uppåt 16-18 år ungefär.
Hur Maine Coons är vet jag inte riktigt mer än dom som jag har sett på utställningar så dom har jag ingen större erfarenhet av. Men jag gillar Maine Coon också, det är ju stora och härliga katter precis som skogisen.
Jga har en renrasig maine coon. Som visserligen har lite problem med att kissa på lådan, väldigt känslig mage och en ganska osäker personlighet.
Hon är oehört social och vill gärna följa med överallt. Pratar gärna med en och förväntar sig att man svarar. En väligt lung och kelig katt. Pälsen är lättsköt, enda anleningen till att jag igentligen borstar henne är för att vi båda tycker det är mysigt, och för att minska hennes hårbollar (hon kväjer men spyr aldrig upp dem, utan de kommer med bajset), pälsen blir aldrig tovig.
Hon är en riktig trädgårdskatt, är inne på vintern och följer med upp på sommaren och tittar på när man grejar i trädgården, så länge man är med henne ute. Hon vill därimot inte gå ut själv.
När man är inne sover hon gärna i knät, när jag sitter framför datorn vill hon ofta sitta i mitt knä eller framför skärmen så jag ser henne.
Vi delar huvudkudde i sängen, eller så ligger hon på min arm och myser.
Jag hade en skogskatt utan stamtavla. Hon var en väldigt social katt, men allt var mer på hennes villkor, och hon ville absolut inte vara inne om det inte var kallt, blöt eller snöigt ute, vid fint väder bodde hon på utsidan. En riktig vanekatt, kom altid hem två ggr om dagen minst, vid samma tidpunkt, grannarna skojade med att man kunde ställa klockan efter henne. Tyvärr var hon extremt social så hon följde med folk hem och gick fram till vem som helst, blev tom stulen från sin tidigare ägare. Väldigt mkt tover som vi fick klippa bort.
Jag tror att oavsett vilken ras du väljer kommer du nog bli nöjd.
Mycket intressant tråd. Två av mina favoritraser när jag ska välja katt nästa gång. Svaren visar att det är stor skillnad mellan olika individer. Devisen "sådan husse sådan hund", gäller delvis för katter också.....
Det klart att du skall ha en MCO-katt!!
Jag har två stycken o helt underbara i sitt sätt o temprament.
Mina är utekatter så det är en hel del päls vård.Men badar(som de faktiskt gillar:-)) man bara katten regelbundet så är det helt okey.
Sedan är ju katter också individer så de är ju alla olika i sättet,men har förstått att det är en lugn kattras o lätt att ha som innekatt!
MVH MLK;-))
Jag insåg precis att tråden startades för två år sedan, undra om rödluvan skaffat katt än eller om våra nya svar var till hjälp.
Getwet - det finns uppfödare som jobbar med den "gamla" persern, den med lite längre nos (tillägg: även om andningssvårigheter och rinnande ögon inte nödvändigtvis är kopplat till noslängden). Värt att kolla upp kanske, om du gillar perserns lynne. Men britten är ju lugn och go, den också.
Det finns ett par uppfödare, en googling gav följande:
http://web.telia.com/~u34100380/index.htm
http://klassisk-perser-kat.dk/default.htm
Personligen tycker jag att den klassiska persern borde bli en egen ras, så den slipper tävla mot mer rastypiska, hårt typade katter.
http://www.klassiskperser.se/
http://web.comhem.se/~u85022671/
Här är två länkar till med klasiska persier.
Innan jag upptäckte de klassiska persier tyckte jag att persier var en ful ras, men nu har jag faktiskt funderat på att skaffa mig en klassisk periser i framtiden, en troligtvis avlägsen framtid.
Håller med Whiskuchi att det borde bli en egen ras, en syskonras eller vad det kallas.
Visst är den klassiska persern vacker, det tycker jag också. Men det är inte så enkelt som att längre nos betyder bättre hälsa. Jag hade själv perser på 80-90 talet. Just då när det började förändras och perserns nos blev kortare och kortare.
Det var många perserkatter då som hade problem med rinnande ögon, snurvlande andning mm. Detta hade dom fast nosen med dagens mått mätt var ganska lång,
Idag har Perserfolket till väldigt stor del avlat bort dessa problem, genom att avla på katter som ha öppna näsborrar och inte för trånga andningsvägar.
Sen om man tycker det är vackert eller inte är ju en annan sak.
Men visst kan det vara så att utställningsresultat styr avel totalt åt fel håll, och det är verkligen nått som är värt att bekämpa. All avel bör utgå från att djuret först och främst ska vara sunt, ha ett bra temprament, utseendet måste komma därefter.