Tack för svar Finn! Brer isär rötterna gör jag alltid, men rotspärr har jag aldrig använt. Vad använder du för något? Detta har inte påverkat mina andra klematisar på samma sätt. Tror du det löser sig med tiden eller anser du att man behöver gräva upp den igen?

Jag är inne på tredje året med texensisklematisen Princess Diana. Jag har den växande i en gammaldags rosbuske, men blev lite besviken när den återigen bara sköt en ranka från jorden. Blomningen blir lite väl fattig i en större buske. Kommer den att vara sådan eller finns det något man kan göra för att stimulera fler skott?

Kordes Aloha som remonterande alternativ kanske?

På Franziska Krölls rekommendation har jag planterat en Alchymist mot en (nästan) faluröd vägg, det blir nog väldans läckert!

Jag har faktiskt inte haft någon vidare framgång med avläggare heller, kanske har för styv jord för att rotbildningen ska ske spontant. Ett annat tips: förökningsboken jag lånade på bibblan föreslår förresten ormavläggare med klematis, alltså att man låter den gå upp och ner i jorden för flera plantor per planta.

Jag tackar också för det här tipset från Finn! Efter att ha stångat pannan blodig på att få liv i klematissticklingar så har jag framgångsrikt (än så länge i alla fall) lyckats "dela" en planta på det här viset. Till nästa säsong ska jag försöka sätta en hink med utskuren botten runt en planta och fylla med lätt jord för att stimulera fler rotbildningar.

Vilken växtzon är Norrköping? Ser ut som två på min karta. Här nere i Skåne med zon 0-1 och blöta vintrar har vintertäckning gjort mer skada än nytta, och jag försöker avmogna känsliga rosor med pincering i stället. Flammentanz borde egentligen inte behöva någon täckning hos dig, så mitt råd är att vänta och se hur mycket vintern tar.

Bäst är om du kan förvara dem någonstans mellan 0-5 grader svalt, då gör det inte heller något om det är mörkt. Jag har mina i garaget. De kan också stå utomhus om du inte bor i den södra delen av landet, då är det inpackning av okuleringsstället med juteväv som gäller.

Binder upp (gärna horisontellt) och låter blomma nästa år

Själv använder jag impregnerade trästörar som finns att köpa i trädgårdshandeln. De är väldigt billiga och smälter bra in i vegetation. Efter ett par års tillväxt ser man inte stören bakom rosskotten längre. De funkar även bra att bygga stöd av till hängiga buskrosor.

Det är oftast vid privata gatuhus man hittar rosorna, och det är nästan uteslutande moderna klättrare. Väldigt många kör Sympathie, och den är ju inte precis världens friskaste ros heller. En hel del Alchymist har jag också sett. Jag får ge mig ut med kameran och fotografera prakten någon dag.

Just Rosarium Uetersen brukar bli enorm här nere, så att den står och stampar gör mig förstås lite brydd.

Bor man i Lund och är rosintresserad går det inte att undvika att notera de många rosplanteringar som finns i stadskärnan längs husfasader, nerstoppade i pyttesmå hål i asfalten. Detta strider ju mot alla principer man läst vad gäller rosplantering, det är söderläge, de kan omöjligt ha grävt stora gropar, jorden lär vara utmärglad efter några år. Så hur får man det att funka?

Jag har själv en ros ('Rosarium Uetersen') längs en södermur som ändå står i en gräsmatta. Jag har grävt minst en halvmeter och jordförbättrat. Jag har vinklat rötterna ut från muren såsom Lars-Åke förespråkar. Jag vattnar som en galning. Jag gödslar. Lik förbannat står den helt stilla på 40 cm efter ett par år. Vad göra?

Spännande är ordet! Om man tittar på frysskador så ser man att de börjar längst ut och jobbar sig in på rosen, så genom att ha ordentlig marginal till ögat i form av annan tillväxt så skyddas okulaget över vintern. Om du nackar över okulaget är risken dessutom överhängande att ögat börjar växa, och då hinner det nya skottet inte bli tillräckligt kraftigt och förvedat för att inte frysa ner över vintern. Alla vilda ögon under okulaget kan du skära bort första året, det är lättare att göra innan stammen blir förvedad.

Vanliga höjder för stamrosor är 60-100 cm. Ju längre ner desto pyttigare ros får man välja tycker jag, annars ser det lätt konstigt ut. Valet är ju ganska fritt, men jag kan tycka att kontinuerligt blommande passar bäst på stam, typ The Fairy eller så. Här hemma har jag just bytt ut en stammad 'Ingrid Bergman' mot en 'A Shropshire Lad', vi får se hur det blir

Alltså: okulera på ca 1m höjd, låt resten av rosen vara kvar till nästa vår. Då klipper du över okulaget när det är frostfritt.

Vill du prova okulera "vanliga" rosor så är ett tips att köpa frön av R. multiflora på Impecta, de blir utmärkta grundstammar när de fått växa ett år. Annars finns uppdrivna barrotade grundstammar att köpa också: http://www.rogleplantskola.se/grundstam.htm

Det du föreslår är ett ypperligt sätt att föryngra eller renovera en stamros. Tänk dock på att inte nacka ovanför okulaget förrän nästkommande vår, annars fryser eventuell tillväxt bort under vintern. Man måste också ta bort alla vilda ögon på stammen.

Man kan också förvandla en gammal vildros till en uppstammad ädelros med samma metod, mycket tacksamt! Har själv gjort mig av med ett par canina på det sättet och resultatet blir riktigt bra.

Strålande bra med länken till Gardeners World! Nu klarar jag inte ens av att se Trädgårdsonsdag med frun längre, jag blir bara irriterad av all hyperredigering och annat flams. De borde byta namn till Mat- och knep&knåponsdag. Lika trött blir man på Johns brytning och de regisserade skämten om den. Jag önskar att de lade ner skiten och startade något nytt med Gunnel.

Trädgårdstoppen har varit oändligt mycket bättre, men konceptet blir lite tröttsamt i längden. Det har dock inget med Peter Englander att göra, jag tycker han är kanon! Både kunnig och rolig. (Men visst kunde han låta bli att nämna medelhavet i åtminstone ett avsnitt)

Monty Don är också bra, men i sammanhanget får man tipsa om Alan Titchmarsh! Hans "How to be a gardener" och "Garden Secrets" finns på youtube, och jag har aldrig lärt mig så mycket som av dessa program. Alan Titchmarsh är kungen av trädgårdstv helt enkelt.

Ser ut som herpesblåsor på rosen
Är det en stamros? Annars har du varit för mild med sekatören.

Två av mina Mevrouw le Coultre har dött (till synes) för mig i år. Kanske är det en särskilt öm sort, men jag börjar tröttna lite på Klematis eftersom de är så kinkiga. Att föröka dem själv är skitsvårt, och från plantering tar det flera år innan de etablerat sig.

Ett generellt tips för mindre busk- och rabattrosor är att sätta flera exemplar av samma sort tillsammans, annars kan det ge ett plottrigt intryck. Sen instämmer jag med Kajsa i att rosorna måste få sällskap av andra växter, annars blir det för tråkigt. Inte minst vid denna tid på året är man väldigt glad över det som inte är rosor.

Mycket fruset i år ja. Det såg OK ut fram till den andra vintern i mars, då strök mycket med. Men men, det får väl bli föryngringsår i år igen tydligen...

Väl etablerad skjuter den fem meter långa årsskott, så det blir nog inte så vackert utan stöd.

1. Som fan.
2. Ett hus eller så.

Då har alltså 500 grundstammar planterats och kupats, bifogar bild tagen med dassig mobilkamera. Nu ber vi till vädergudarna eftersom kommunen inte behagat slå på vattnet. Om några veckor ska kupningen tas bort igen.

200 av 500 planterade, men fy fan vad ont i ryggen jag har...

NPK lakar inte ur jorden, men kalk gör! Det löser ut hårt bunden näring vilket ger en tillfälligt grönare gräsmatta, men utarmar jorden om man gör det konsekvent några år.

Den stora nackdelen med mineralgödsel kontra naturgödsel är att det inte ger någon jordförbättring, men så är det också lättare att sprida. Pelleterad hönsskit är däremot bra, men man får göra det oftare än med mineralgödsel eftersom det inte är lika koncentrerat.

Vad trevligt, jag köper alltid Öspabs jord men har alltid känt mig lite dumsnål. Den är ganska torvig, men det är kanske inte så stort problem mer än estetiskt. Tyvärr är Öspabs lundafilial ganska sorglig, men i Östra Sönnarslöv har de en massa kul grejer man inte får tag på någon annanstans.