Människans följeslagare i över 4000 år.
Kan det vara något? Om inte så finns det en knapp på datorn, lika dant som på TV
Ingen vet väl riktigt när och var dom första rosorna började odlas, men troligen var det i Persien. Vid utgrävningar i Ur hittade man lertavlor där det skrivs om rosor.
En mesopotamisk kung vid namn Sargon tog med sig vinstockar och rosbuskar som krigsbyte.
På 400-talet f Kr skriver också den grekiska historieskrivaren Herodotos om rosor, och i Homeros´Iliaden nämns den sköna Afrodite där hon smorde Hektors lik med olja med rosenblad.
I en annan berättelse läser vi: Afrodite gick och sörjde Hektor. Når hon gick förbi ett rosensnår med vita rosor, rev hon sig på en tagg, så hon blödde. Några droppar blod föll ned på den vita rosen, och därifrån kom den röda rosen. Så berättar legende
När rosen kom till Rom, tog rosendyrkan groteska proportioner. I dom vilda orgierna vid kejsarnas fester lät man blombladen regna ner så ymnigt över gästerna så flera kvävdes och dog. Och Nero, han som sägs ha tuttat fyr på Rom, använde fyra miljoner sestertier (silvermynt) för att köpa rosor bara till en enda fest. Här kan man väl tala om både lyx och missbruk.
När sedan romarriket föll, slutade denna lyxkonsumtion.
Efter några århundraden var det dags för kyrkan och klostren att ta rosen till sig, men helt problemfritt gick det inte. Rosen hade nu blivit sinnebilden för synd och passionerad erotik (inte så konstigt efter romarnas leverne), något som kyrkorna inte ville befatta sig med, i alla fall inte öppet. Vad som skedde i det dolda är en annan historia. Men som sagt, en röd ros gick inte för sig för den "kyska" kyrkan. Vitt var ju renhetens färg. Så skulle rosen få insteg i kyrkan, så fick den vara vit. Och nu började Mariabilden dyka upp, där hon målades med en vit ros i handen eller en vit lilja. Därav namnet Madonnalilja. I medeltidens kyrkor var biktstolar och korstolar prydda med rosor. På korstolen som tecken på Mariadyrkan, på biktstolen som tecken på tystnad.
En ros upphängd över sig betydde att det som sades under rosen inte fick spridas vidare. Därav uttrycket "Sub Rosa".
Rosornas krig. 1455 utbröt Rosornas krig i England. Det var en sammandrabbning mellan ärkefienderna Henrik VI av Lancaster och släkten York. Detta krig fick namnet Rosornas krig därför att vapensköldarna var prydda med rosor. Lancasters sköld hade en röd ros och Yorks hade en vit." Yorks vita ros," ska ha fått namnet här i från.
Ingen är så förbunden med rosor som Napoleons Joséphine. Oj vilken formulering, "Napoleons Joséphine". Nu åker jag väl på smörj för att jag skriver kvinnoförnedrande
Det är ju så inne i dessa dagar.
Tillbaka till kronologisk ordning.
På hemvägen efter en bal kastade Joséphine ut en bukett violer, och Napoleon fångade den. Och när två unga kastar blommor, vet man ju hur det brukar sluta. När Joséphine gifte sig med Napoleon, måste hon ju bo ståndsmässigt. Joséphine blev nu härskarinna över Versailles, Tuilerierna, Fontainebleu och Malmaison. Ordentligt med plats att plantera på. Berömda och duktiga engelska trädgårdsmästare hämtades till Malmaison. Det var hit Joséphine flydde när hon tvingades skilja sig från Napoleon, när det visade sig att hon inte kunde få barn, och arvingar var ju ett måste. Det gick så långt med Joséphines rosenpassion så det ledde till att rosenförsändelserna fick högsta prioritet. Trädgårdsmästarna fick speciella pass så de obehindrat kunde ta sig fram mellan Frankrike och England som var i krig med varandra.
Dom rosor som odlades på Malmaison var troligen olika Gallica- , Provins-, centifolia-, Moschata-, damascena-, Bengali-, Spinosissima-, Alba-, Lutea-, Rubrifolia- och Rugosa-rosor. I hennes Malmaison fanns det c:a 250-300 olika sorters rosor. Det var ungefärligen dom rossorter som man kände till på 1800-talet. Långt efter hennes död uppkallades en ros efter hennes älskade Malmaison, Souvenir de Malmaison. Någon av Er har väl denna ros kan jag tro.
Som tur är så har fler och fler fått upp ögonen för dom gammaldags rosorna igen. Under seklers gång förädlades rosen mer och mer. Till slut hade den blivit så stel och doftlös, så det var svårt att avgöra om den var levande eller konstgjord. Nu har det dom senaste 15-20 åren, skett en markant förändring i rosutbudet, även här i Sverige och det mycket tack vare Cedergrens i Råå, som absolut är den bästa leverantören av gammaldags rosor.
Nu har jag kastat in handuken, år det någon som fångar den?
Hej från Ann.