Förmågan till empati verkar minska i Sverige, Vad beror det på? Alternativ

[Christa]

Dom pratade på radion om empati och en person sa att graden av empati har med vuxenhet att göra. För min del upplever jag att människor i det svenska samhället blir mindre och mindre empatiska.

Blir människor mindre och mindre vuxna eller har den minskande empatin andra orsaker?

[*Stintan*]

Håller inte med dig om att människor blir mindre och mindre empatiska!

[ingrids]

Ett av symptomen på utbrändhet är minskad empati, visar sig ofta redan när folk är stressade eller pressade.

[herkules]

jag tror att det finns sanning i att empati har med vuxenhet att göra, nu för tiden blir ju människor vuxna först i 40-årsåldern

och ja, empatin har minskat i samhället, absolut, förmågan finns nog fortfarande men den måste tränas.

Redigerat av herkules: 14-03-2011, 15:39

[fuchsian]

Jag skulle nog säga att den minskande empatin har sina orsaker på den levnadstilen, med stressen att göra.
Folk helt enkelt bryr sig mindre om hur andra har det, det finns ingen tid för det. Det märks ju så väl vid dödsfall i en familj, hur de flesta bekanta inte "hinner" att ta tid med den drabbade. Det blir tyst.
Man kan säga att det har blivit vår tids bristvara mot oss och mot andra.

Det finns säkert undantag och mycket empatiska människor men dessa få stryka på foten av andra att de tar den tiden för någon som behöver det extra.

Det var det första som slog mig när jag kom till forumet, just bristen på empati, men trodde att det var en datorgrej, men har sett detta ytterligare bland folk, samt att antalet som söker till healing har ökat markant sen jag började med det över 18 år sedan.
Detta bordar inte gott, men jag vet inte om man kan få andra att se det igen för vi har det i oss, mer eller mindre.
Om det beror på ens vuxenhet eller inte, så då har den nog sina rötter i barndommen. ....Fuchsian....

Redigerat av fuchsian: 14-03-2011, 15:43

[Alba]

Man kanske ska ställa sig själv frågan varför empatin har minskat. Det kanske inte är omgivningen det beror på. Det kanske är det egna jaget som inte räcker för andra. Då kan man inte heller begära att få empati tillbaka.

[Christa]

Ett av symptomen på utbrändhet är minskad empati, visar sig ofta redan när folk är stressade eller pressade.

Stress minskar nog empatin. Det är nog belagt. En annan sak kan ju vara att det blir mer och mer konkurrens i samhället. Redan på dagis får barnen lära sig att konkurrera med varandra och i skolan går ju det med mesta ut på att konkurrera.

[fuchsian]

Man kanske ska ställa sig själv frågan varför empatin har minskat. Det kanske inte är omgivningen det beror på. Det kanske är det egna jaget som inte räcker för andra. Då kan man inte heller begära att få empati tillbaka.

Alba,

Där har du också en påäng liksom Christa har i sitt inlägg om stressen på dagis.
Men det blir ju omgivningen eller den behövande som blir lidande när andra tappar sin empati. Det finns inget att ge som inte finns tillgängligt.
Trots det föds vi med olika mått av empati, men hur länge kan den fungera? Inte ens till sandlådan.....
Sen finns de människor som har kunnat behålla och utveckla den biten ifred, men även dom blir rädda att visa det för att man kan blir hånad och då stänger man till det för att inte bli för illa åtgången själv.
Synd! Det är en bristvara.
..Fuchsian....

[Red Top]

Stress minskar nog empatin. Det är nog belagt. En annan sak kan ju vara att det blir mer och mer konkurrens i samhället. Redan på dagis får barnen lära sig att konkurrera med varandra och i skolan går ju det med mesta ut på att konkurrera.

Om det stämmer som du säger, att barnen redan på dagis får lära sig att konkurrera med varandra, måste det ha införts en ny pedagogigk de senaste åren. Skrämmande.

Jag tror inte heller att empati är något, som försvinner för att man kommer till en annan miljö än den man har hemma. Alla sådana förmågor tror jag grundläggs i hemmet. Är man uppvuxen i en empatisk miljö, har man stora chanser att själv få förmågan att känna empati.

Egentligen finns det väl bara en grupp människor som aldrig haft och aldrig kan öva upp förmågan att känna empati. Det är psykopater.



Fotnot: "En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Psykopaten vet vad han vill och är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom. Psykopaten tar gärna åt sig äran när saker går bra men ser till att andra får skulden för misslyckanden."

Citatet hämtat härifrån: Psykopati

[malcolm]

Tycker inte empatin har minskat, det är väl aldrig någon som brytt sig...

[Christa]

Om det stämmer som du säger, att barnen redan på dagis får lära sig att konkurrera med varandra, måste det ha införts en ny pedagogigk de senaste åren. Skrämmande.

Jag tror inte heller att empati är något, som försvinner för att man kommer till en annan miljö än den man har hemma. Alla sådana förmågor tror jag grundläggs i hemmet. Är man uppvuxen i en empatisk miljö, har man stora chanser att själv få förmågan att känna empati.

Egentligen finns det väl bara en grupp människor som aldrig haft och aldrig kan öva upp förmågan att känna empati. Det är psykopater.
Fotnot: "En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Psykopaten vet vad han vill och är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom. Psykopaten tar gärna åt sig äran när saker går bra men ser till att andra får skulden för misslyckanden."

Citatet hämtat härifrån: Psykopati

Det är nog inte pedagogiken som ändrats utan antalet barn per pedagog.

[Aqvakul]

Jag tror inte att förmågan till empati är annorlunda nu än förr. Däremot lever vi i ett alltmer individualistiskt samhälle, där släkt- och grupptillhörigheter inte är livsviktiga längre. Vi vänjer oss alltmer att agera självständigt, på gott och ont.

[Christa]

Tycker inte empatin har minskat, det är väl aldrig någon som brytt sig...

Visst har det alltid funnits men jag tycker det har blivit värre. Jag ser i och för sig bristen på empati som ett problem i vilket fall som helst.

[gnon49]

Tror inte att empati kan mätas på något sätt. Den bara finns;eller inte finns, oberoende på hur ett samhälle ser ut. Vi svenskar är ju rätt generösa att ge vid olika katastrofer runt om i världen. Vi känner empati med offren. Sedan är det nog så att Sverige har förändrats och många prioriterar familj o karriär.
Men empati tror jag att man har eller inte har oavsett vad man går igenom i livet. Är man djurvän t.ex, så är man djurvän. Inget kan ändra på det.
Men vi kanske inte visar alltid vad vi känner.

[Överbölingen]

Medkänsla, tycka synd om, hjälpa, ge stöd, känslomässigt engagemang.

Jag tror inte att förmågan till empati minskat. Men jag tror att vi har valt olika vägar. "Det är mycke nu" sägs visst i en Lorrysketch. Det är mycket nu. Och har varit så en längre tid.
Krig, inbördeskrig, gerillakrig, svenska soldater i krig, infrastrukturkatastrofer (t ex Estonia), arbetslöshet, naturkatastrofer på olika nivåer och i olika världsdelar. Följ tabloidpressen en månad och gruppera scoopen.

Jag tror inte att vi tappat vår förmåga till empati men väl lärt oss att gruppera den till det som vi kan göra något åt. Skall vi acceptera och ta in allt och känna för allt så bryter vi samman och blir värdelösa som hjälpare.

Välj din insats och gör den bra! Det innebär inte brist på empati.

[äppeltjejen]

Personligen tycker jag att människor blir mer och mer likgiltiga, det upplever jag som en helt annan sak än att vara empatilös. Senast hände det i ica kön, en äldre dam tappade sin börs i marken och alla småpengar ramlade ut, hon hade stora svårigheter att böja sig ner. De som stod närmast henne hjälpte inte, kanske pga att det är skämmigt?, någon annans problem? två frågetecken som jag upplever som likgiltighet.

Som pedagogikstuderande håller jag självklart inte med om att pedagogiken är grunden till det jag vill kalla för likgiltighet. Snarare avsaknaden av pedagogik. Visste ni förresten att lärarstuderande knappt läser någon pedagogik utan mer didaktik?

[Gunilla T]

Ett boktips om du är intresserad....här kopplas den känslomässiga omognaden till fenomen i det omgivande samhället.

http://www.ralphstenbacker.se/litteratur.html

[Elisabeth-Västku...]

Visst har det alltid funnits men jag tycker det har blivit värre. Jag ser i och för sig bristen på empati som ett problem i vilket fall som helst.

Jag ser också brist på empati som ett problem. Jag kanske bryr mig för mycket om andra männsikor men att inte bry sig finns inte för mig.

Men Christa känner du empati för någon/något? Din tråd om vattenfalls ansvar för kärnkraftsolycka i tyskland låger mig tviivla på det: Inte ett ord om männsiskor som drabbas utan bara om din välfärd och dina skatte pengar.

F.ö- är Tyskland äldsta kärnkraft verk i vattenfalls ägo. Alla runtomkringboene är oroliga, men du är orolig om dina skattepengar......

Christa jag är i detta fall besviken på dig.

Empati, jag vad är det? För mig är det att bry sig. Har jag fel?

När jag bodde i Tyskland och jobbade minst 15-16 timmar om dagen så hade jag varje sommarlov barn från ett barnhem hemma hos mig.

Själv hade jag ju också 3 barn men jag tyckte ett till spelar ingen roll. Men det gjorde det, för det lilla barnet till behövde extra mycket vård.

När jag kom till Sverige, så blev jag rätt so fort kontaktperson för människor med olikja problem.

Men så klart, jag har blivit utnyttat. Som t.ex. en vännina som var ensamstående mamma till 2 barn. Ett ab hennes barn skulle läsa i Härnösand och hennes Pappa skulle köra henne.

Några dagar innan ringde hon, Pappan hade en Golftävling. Så jag körde flickan till Härnösan, Hade tagit mig ledigt en halv dag från jpbbet och fixat en kille som hjälpte osst att lasta.

Men när jag blev sämre, så hette det, vi har alla våra problem....

Brist på empati? Ja i alla högsta grad.

Jag var i många år hundvakt till en kompiss hund när han åkte bort eller det var något. Tog mig t.o.m. en veckas semester för att vara hundvakt när han hade kärlellsbekymmer och åkte på semester.

När jag flyttade och hade behövd hjälp oj då då hette det tyvärr Elisabeth jag har så mycket att göra nu......

När jag nu strax innan jul ville åka till Plantagen coh köpa krukväxter så undrade ju min sambo lite.

Jag ville gå, och gjorde ochså så, till några gamlar och ensamma här i huset med en blomma innan jul.

Jaha sa min sambom nu är den gamla Elisabeth framme igen.....

Empati är väldigt viktig för mig.

Elisabeth

[malcolm]

Empati är något som visas för sådana som befinner sig långt borta, människor som aldrig kommer nära. När det sker en bussolycka i Norge förfasar sig alla men drabbas närmste grannen av någon form av tragedi så bryr de flesta sig inte. Det verkar lättare att bry sig om människor på andra sidan jorden än om dem som finns vägg-i-vägg. Så fort det hänt en störra katastrof upprättas kriscenrum men om en enskild individ drabbats av något så får det passera obemärkt förbi oberoende hur traumatiskt det kan vara.

Redigerat av malcolm: 14-03-2011, 20:07

[VitaFingrar]

Empati är något som visas för sådana som befinner sig långt borta, människor som aldrig kommer nära. När det sker en bussolycka i Norge förfasar sig alla men drabbas närmste grannen av någon form av tragedi så bryr de flesta sig inte. Det verkar lättare att bry sig om människor på andra sidan jorden än om dem som finns vägg-i-vägg. Så fort det hänt en störra katastrof upprättas kriscenrum men om en enskild individ drabbats av något så får det passera obemärkt förbi oberoende hur traumatiskt det kan vara.

Jag tycker nästan det är tvärt om, ju längre bort från en själv man kommer, desto fler måste drabbas för att vi skall bry oss. Jag menar, visst blir vi mer illa berörda om någon granne dör än om någon helt random dör i Afrika till exempel. Däremot tror jag att det kan uppfattas som att man inte bryr sig om de som står närmare för att det är betydligt svårare att hantera en sådan situation, man vet inte vad man skall säga eller vad man kan göra för att göra det bättre.