Sent svar men ändå! Som jag svär över mina Nicotiana alata varje år. Milliarders pyttefrön som alltid hamnar för tätt och gror i sålådor à la smörgåskrasse. Evigt pyttlande med lilla teskeden för att separera och skola om. Klibbiga, sköra, stora blad som - precis som du skriver - fastnar i allt och ställer till det på trånga odlingsbord. Ämliga, ömtåliga bladrosetter som slits sönder vid omplantering till större krukor. Avhärdning med fiberduk som skydd mot vårsolen osv. Men sedan. Nu när de stormat iväg på höjden, funnit mer stadga i bladen och äntligen släpper ut sin ståtliga blomning med öronbedövande väldoft i skymningen. Nu är allt förlåtet! Tack snälla blomstertobak för att du alltid är värd besväret. Hos Unni också hoppas jag. Vi ses igen nästa år, svärandes över frösåddens långa väg till färdig planta.