Detta med att vara pedagogisk när man umgås med barn är någonting som jag fundera över idag.

Räcker det inte med att vara sig själv om man nu är en vettig och god person?

Jag tänker om man hela tiden tänker på att man måste vara pedagogisk så försvinner det naturliga i umgänget med barn!?

Är jag pedagogisk då barnbarn diskar tillsammans med mig eller färgar tyger eller målar bilder eller då vi är ute i skogen och plockar pinnar?

Hur är en pedagogisk människa?

Det underlättar ju om den som lär ut något gör det på ett begripligt sätt.
Du är nog mer pedagogisk än du tror Silos.

Oj,är jag verkligen det?

Var bara dig själv, det brukar bli bäst så.
Det är väl en sak om man vill/ska/behöver lära ett barn något, men oftast behöver man nog bara låta barnen vara med, vara en naturlig del av processen utan att anstränga sig speciellt för att vara pedagogisk. Risken är att det blir konstlat och forcerat då....

Hörde ett samtal på bussen för några veckor sedan och då var det en mamma som förklarade massa saker för sin lille son och det var överdrivet ingående och detaljerat om allting. Tror nästan barnen tröttnar till slut om inte föräldrarna kommer till saken.
Men generellt ja. Jag ogillar när man ljuger för barn eller undanhåller dom saker. De begriper mer än man tror och förr eller senare ser de igenom. Bättre att förklara och försöka få barnen ay förstå. Men kanske inte genom långa utläggningar utan genom att svara på deras frågor.

Att man skall svara på barnets fråga är väl klart men svaret skall ju vara så att barnet förstår vad man menar och säger.

Annars är jag som jag är ihop med våra barnbarn. Man skall vara naturligt och inte tillgjort

Att svara på barnets fråga är steg 1. Hur djupt svaret blir beror på barnets ålder.
Men att bara svara, rakt av och inte försöka sig till varför, är nog en bra start.
Barnet frågar själv om de vill veta mer.

Och svara ärligt och uppriktigt. Var inte rädd för att säga att du faktiskt inte vet.

Det här klippte jag ut från ditt inlägg Silos:

"Är jag pedagogisk då barnbarn diskar tillsammans med mig eller färgar tyger eller målar bilder eller då vi är ute i skogen och plockar pinnar?"

Svar: tveklöst JA!
Låt ungarna vara med i det vardagliga livet. Om de vill veta mer/inte förstår eller bara är allmänt nyfikna; kommer de att fråga dig.
Och då är vi tillbaka vid steg 1 ovan

Är det inte så att tid tillsammans med vuxna, är det våra ungar får minst av?

Jag tror att du är en jättebra mormor/farmor.

pedagog står för att ”leda barnet” -du verkar vara en bra sådan

Mitt svar är att det beror väldigt mycket på om det är ett normalbegåvat barn eller om vi talar om barn med utvecklignsstörning men det är det antagligen inte ditt fall Solis -lycka till!

Väldigt bra fråga och Stintan svarar intressant direkt

Så vad är ditt svar då?

Pedagogik måste ju inte vara att man leker ihjäl barna ! låt dom pyssla med det de gillar ta upp tråden och häng på :)Mitt 10_åriga barnbarn älskar att göra smycken tex men också att hjälpa till med mat lagning rita kläder läsa .När hon är här hos oss så brukar jag fråga vad hon har lust att pyssla med och så gör vi det hon gärna vill ! tycker inte det är svårt alls .

Pedagogik är inte svårare än att man visar eller talar om hur något är och/eller ska vara. Men det underlättar om man vet vad man pratar om

Mina goa barnbarn:6,3,2 vill alltid att jag skall vara med i deras lekar och å andra sidan är de med mig när jag gör mina saker.
De leker dock även för sig själva också.



Jag undrar vad du menar med dina ord?



Sant!
Ja,mina barnbarn är vanliga underbara barn!



Tack gulledig!



Jag håller med dig!



Detta har även jag varit med om!



Ja,det tycker jag med!

Jag har läst om Montessori skolan och vet ni vad:jag har ju rena rama Montessori förskola hemma hos mig då mina barnbarn är här!

När mina äldsta barnbarn var hos mig i lördags fick de färga tyger med mina akrylfärger.
Först gjorde vi i ordning färbad i plast burkar och så fick de färga själva.
Treåringen tog tag i tygerna med liv och lust men sexåringen vill inte kladda ner sina händer men hon använde en större visp.
Sedan fick barnen använda sprutor för att göra mönster på lakans bitar.Treåringen sprutade mest överallt på diksbänken,sexåringen arbetade lugnt med att göra mönster.

Det var så roligt att vara med dem och se hur de gjorde sina tavlor!

Senare ville båda lära sig att sticka,de försökte men ännu fixade de inte det.Sexåringen sa att hon vill träna varje gång då de kommer till mig!
Underbara barnbarn är de!

Mitt yngsta barnbar på 2 år och fem månader vill alltid måla då han är hos mig....

"Ett barn har
hundra språk
men berövas nittionio."

Loris Malaguzzi talade om att barnen föds med hundra språk. Reggio Emilia-pedagogiken handlar om att tro och lita till barnets inneboende drivkraft att vilja utforska världen, att själv lära sig och utvecklas. Med respekt och tillit och stöd när det behövs kan barnet utveckla sina olika språk.

http://www.forskolanpositivet.se/index.pab Här hade jag velat ha mina barn!

Det enda man behöver tänka på är att inte döma eller generallisera inför barnen tror jag. Låt dem bara vara med på sina villkor.

Vilka barn kan ha en bättre farmor/mormor än dig Silos som har kärlek i hjärtat och barnasinnet kvar ?

Ibland är det svårt att vara pedagogisk. Åkte buss med våran yngste son när han var 3 år. Vi var på väg till sjukhuset .

Vi satt bredvid en afrikansk man , alltså ganska mörkhyad , och det var den första våran son såg i verkligheten. Sonen satt en lång stund och tittade på mannens händer och säger sedan " Mamma , vilka skitiga händer han har ".

Drog hela konkarongen för honom om varför personer har olika hudfärg och han såg ut att ha fattat.

Så kommer vi in till läkaren på sjukhuset och han har också afrikanskt ursprung. Då utbrister vår son " Titta mamma , en skitig till ". Jag hade nog förklarat på en nivå som han inte kunde ta till sig.

Redigerat av mamamaggan: 14-01-2013, 20:43