Jag har problem med mina pioner. Ett ganska stort bestånd med som jag tror, Sarah Bernhard, har vuxit i ena rabatten sen vi flyttade in 1980 (!). Det ser lite lustigt ut nu eftersom jag lagt ut jord o näring på alla andra ställen i rabatten. För tre år en så har dom växt väldigt dåligt men i år ser ser det ut att komma många nya. Hur dom blir på höjden vet vi ju inte än men hoppet finns ju där.

Så varför gillar dom inte näring och mer jord? I höstas grävde vi bort en stor schersmin som stod en halvmeter från pionerna. Där har jag satt ner en ros (kan inte namnet, en annan diskussion) som jag tänker göda efter konstens alla regler. Blir spännande att se hur detta blir.

Varför är pionerna så kinkiga?

Pioner brukar inte upplevas som kinkiga, är det utebliven blomning som är problemet?

En anledning kan vara schersminbusken som med sitt kraftiga rotsystem konkurrerar ut de flesta växter. Pioner vill ha djup och näringsrik jord men vegetationsknopparna får inte stå djupare än ca 5 cm under markytan. Med åren kan pionerna hamna för djupt i jorden och då slutar de blomma.

Gödsling sker bäst efter blomning för då har pionen tömt sitt energiförråd och börjar förbereda sig för nästa års blomning, det är innevarande år som bestämmer hur blomningen lyckas nästa år.

Har ni tagit bort schersminbusken så tror jag det påverkar pionerna positivt, vägrar de blomma även i år är det kanske dags att gräva upp dem, dela dem och plantera i ny näringsrik jord, gärna lite lerblandad.

Så dom kan gödas efter blomningen. Det blir i början av juli då. Det här var bra att veta. Tack! Jo, det är nog mycket som kan ha gjort pionerna griniga. Schersminen har dock stått där 20-25 år utan problem. När jag tänker efter så är kanske boven häcken vi planterade istället för det ruttna staketet vi hade. Häcken är nog 3-4 år nu. Hm.