Tycker ni det är viktigt att försöka lära sig de vetenskapliga namnen på växter vi odlar eller är det bara ett sätt att verka märkvärdig?

Själv tycker jag det är bra av många olika anledningar och konstigt nog har jag ibland lättare att minnas det vetenskapliga namnet än det svenska.

Är det viktigt öht att veta vilka växter som växer i våra trädgårdar?...eller räcker det att bara njuta av prakten?

Jag vill gärna veta vetenskapliga namn till de växter jag har så jag kan söka på nätet, och då får man namnen i minnet med tiden.

Jag kan en hel del växters latinska namn men inte deras svenska och det är för att det är praktiskt, inte för att vara märkvärdig

Det finns ju en hel del anledningar till att man använder just latin. Språket är dött och förändras inte, det används inte som huvudspråk av någon och är därför neutralt, det är internationellt och därmed kan man diskutera växter med folk över hela världen och ändå veta att man diskuterar exakt samma art o.s.v. I Sverige har vi växter som heter olika beroende på var i landet man är, sedan kan flera växter avses med ett namn och kommer man utomlands så kan ett liknande namn avse en helt annan växt o.s.v.

Det är väldigt praktiskt och jag ser inte varför det skulle användas för att vara märkvärdig. 99,9% har väl tillgång till internet och därför är det inget problem att kolla upp namn man inte kan heller.

Sedan om man behöver det eller inte beror ju helt på vilket intresse man har. Om man till exempel samlar på växter inom ett visst släkte eller gillar att diskutera växter med andra så är det ju i princip ett måste. Om man bara har en liten rabatt utanför köksfönstret för att det är fint och inte är mer intresserad än så, då kan man ju tycka att det verkar litet onödigt att lära sig de vetenskapliga namnen på växterna.

Jag håller med Nauti helt, det är så praktiskt att ha de latinska namnen eftersom de är samma över hela världen, medan populärnamn kan variera. Många gånger finns det ju arter som är så snarlika att de kallas samma sak fast det är olika arter. Tänker t.x. på tranbär som jag kollade upp tidigare idag. Bara i sverige finns det två arter, men vem (utom den intresserade odlaren) skiljer på dem? Inte den vanliga bärplockaren iaf.

Men det handlar så klart mycket om intresse, är man mest intresserad av växter för att de är fina i rabatten, så bryr man sig kanske inte om den blå kantväxande klockan är en Campanula carpatica eller en Campanula poscharskyana Men är man intresserad vill man veta och då är latin himla bra!

Hade själv mycket nytta av latin när jag skulle prata med in ingift släkting i Finland och vi försökte komma fram till vad det var för däggdjur han brukade se simma i sjön.... Det visade sig vara en Lutra lutra

Redigerat av KRT: 17-11-2009, 12:27

Hej!
Självklart är de vetenskapliga namnen viktiga för alla trädgårdsintresserade. Hur ska men annars kunna hitta information om intressanta växter. Det finns normalt ingen svensk trädgårdslitteratur som är bra och täcker det sortiment en normal trädgårdsamatör har i sin trädgård. Svenska är ett litet språk. Hur kan man handla växter i utlandet utan att känna till det riktiga (vetenskapliga) namnet. Det vetenskapliga namnet berättar ofta lite om växten så att lära sig vissa ord på grekiska och latin gör det hela mer intressant. Det skulle underlätta om alla som skriver om växter här på odla tog med det vetenskapliga namnet och inte bara nämnde det svenska.
MVH
Jan Lindgren

Det svenska namnet är inte heller alltid det bästa. Många växter kan ha många svenska namn. Physalis peruviana är ett bra sånt exempel, där jag har hört: judekörs, gyllenbär, kapkrusbär, japanska krusbär som svenskt namn. Samtidigt kan flera av dessa namnen egentligen syfta på en helt annan art, beroende på vem man talar med och var de i sin tur har hört namnet i för sammanhang.

De vetenskapliga namnet är dock lika för alla, oavsett var i världen man befinner sig. Semestrar man i England eller Thailand, så är det vetenskapliga namnet detsamma, som på samma växt här hemma i Sverige.

De vetenskapliga namnen bygger till stor del, först och främst på grekiska och därefter på latin. Anledningen är att latinets adjektiv är så få, att man ofta använder sig av grekiskan istället, där det finns fler ord att beskriva med. Så de vetenskapliga namnen är alltså inte bara latinska! och skall inte heller beskrivas som latinska.

dock har växter officiella svenska namn som man ska gå efter, i detta fall är det rätta kapkrusbär. varför man kallar den för japansk krusbär är ju lite roligt då den kommer från syd Amerika.

sedan har man lokala namn, namn i folkmun och påhittade namn. och det kan ju förvirra.

jag själv försöker använda vetenskapliga så mycket det går + plus det svenska. men när man jobbar med försäljning med växter är det alltid inte så lätt att enbart tala i vetenskapliganman för då vet inte kunderna vad man menar utan det får man ju förklara och nämna nåt namn dom känner igen. när jag ger namn till folk så ska ju självklart så gott det gå både vetenskapligt, svenskt och ev namnsort ges.

Ja men så bra, alla tycks överens om vikten av att använda de vetenskapliga namnen. Det blir missförstånd ibland - det kan man se här på Odla också när man själv inte vet vilken växt man pratar om. Hemerocallis (dagliljor) och Lilium (liljor) har ingenting gemensamt men båda arterna benämns ibland som liljor.

Jag köper aldrig en växt som inte har både släktnamn och epitet utskrivna och jag vill även veta namnsorten. I höstas var jag på en trädgårdsmässa där jag bl.a. ville köpa Gentianor. Jag hittade Gentianor men det enda som stod på lappen var just Gentiana, inget annat. Eftersom olika Gentianor kräver olika odlingsförhållanden går det inte att köpa utifrån en så vag beskrivning.

Det finns oftast en hel del information om växten att inhämta från de vetenskapliga namnen - namn som återkommer och är ganska lätta att lära sig.

Som Gunilla T skrev så använder man ibland ett namn som synonym till flera släkten som "liljor". Det förekommer både i svenska och engelska och säkert på andra språk. Så för att vara på säkra sidan när man köper och söker på växter så är det vetenskapliga namnet att föredra.
Sen borde det bra om det vetenskapliga namnet vore det samma i hela världen. Ibland är det inte så beroende på att man har citerat olika standardverk och olika forskargrupper har divergerande åsikter ibland om hur familjer och släkte nska avgränsas. ska man vara petnoga ska det helst stå auktor efter namnet tax Anemmone nemorosa L.(von Linné) så man vet om det är ett nytt eller gammalt namn som de refererar till.

Hej!
Tyvärr så hjälper det inte alltid att det finns namn på växten. Alltför mycket är felmärkt. Det spelar ingen roll om plantan kommer från en internationellt välkänd firma, nog får man felmärkta plantor i allafall. Det bästa med STAs växtmarknader är att det ofta finns enormt duktiga människor som man kan fråga. Är tex Owe J där så vågar jag ibland köpa en onamnad planta, Owe brukar kunna sortbestämma den. Är det några experter närvarande så brukar det också kunna bli heta diskussioner om säljarna verkligen har rätt namn på plantan.
MVH
Jan Lindgren

Alla verkar vara helt överens, och jag instämmer också - det är väldigt praktiskt med de vetenskapliga namnen i de fall det finns oklarheter. Själv är jag dock inte så bra på att minnas annat än de svenska namnen, men sånt kommer ju mer jag håller på också. Att kunna de vetenskapliga namnen underlättar ju verkligen, som flera av er sagt, då man ska beställa plantor från utlandet. Hurra för herr Linné!

Felnamnade växter är ett otyg och man hittar det ofta i handelsträdgårdar och plantskolor. Såg att en handelsträdgård som saluför mera ovanliga växter börjat kalla de flesta av magnoliorna för praktmagnolior! Namnet är associerar väl till något positivt och är gångbart ur försäljningssynpunkt!

Trädgårdsamatörernas växtmarknader är väl bland det bästa man kan besöka men klart att det blir fel ibland, om än oavsiktligt.

Håller med Markus också - nu har ju en ny DNA teknik gjort att man kan utesluta vissa släktskap så nu dyker det upp nya namn och nya släktskap..blir inte enklare precis.