Klockan är 3.52. Jag är vaken med en gnagande oro . Kändes ganska bra först att jag kunde tala med maken om det här. Men det hjälpte inte mycket. Han är inte den mest pratsamma personen och på nåt sätt känns det som att han inte riktigt tar till sig saker längre. Åldersrelaterat kanske. Men då blir det så att jag måste förklara läget för honom också.
Det hjälper ju inte eftersom jag grubblar och är sömnlös över det här ändå.
Nu väntar jag /vi på besked från banken. Det känns som att hela problemet är bara mitt. Iallafall så är det jag som förväntas ha kontroll och försöka hitta lösningar.
Jag har svårt stt tänka på någonting annat . Nattliga hälsningar från vanjalarsa
Tillbaka
24-08-2022, 03:07
