Nej, alla bambuarter kan inte räknas som invasiva. Jag har exempelvis tre arter inom släktet Fargesia i trädgården och ingen av dem är invasiv. Långsamt växer de till i sidled och kan med åren ta upp en yta på flera kvadratmeter men det vore fel att kalla dem invasiva.

Kan vara et resultat av kyla. I blad som anläggs vid låg temperatur kan klorofyllbildningen störas. Man får då helt bleka eller fläckiga blad. Inget att göra åt. De bladen är mer eller mindre förlorade. Du får hoppas på värme så att de nya bladen blir bättre.

Kan vara värt att betona ytterligare. Någon "fotplantering" behövs inte och kan tvärtom vara onyttig.
Så här skriver exempelvis den stora tyska Clematispklantskolan Westphal i sitt skötselblad för Clematis (min översättning från tyska):
"Det som ofta upprepas blir inte sant (sannare). En gammal och felaktig myt sitter fast i huvudet på människorna. Plantera aldrig något framför. Det är inte till någon nytta med en ”fotplanta”, eftersom den i onödan försämrar er nya Clematis rottillväxt."

Gräslök är en lökväxt i släktet Allium. Närmare bestämt Allium schoenoprasum. Om det är gräslök på bilden är inte helt lätt att avgöra. Det kan vara något annat i Allium-släktet.

Du talar om lönn och om ask. Jag undrar om det inte skulle kunna vara en asklönn, Acer negundo. Lite otypiskt växt i så fall men det beror kanske på att den tydligen stått med konkurrens från andra träd. Acer negundo ser man oftast som en sort med variegerade blad men den rent gröna huvudarten förekommer också. Jag tror till och med att den finns som E-planta i handeln.

Din rododendron är troligen placerad på ett ställe där den lätt torkar. Jag tycker i alla fall att det mest liknar torkskador. Jorden till rododendron skall innehålla mycket mullämnen. Då håller den kvar fukten utan att bli för blöt. Särskilt viktigt är det om rododendronen står i ett solutsatt läge. Då kan också behöva vattna flitigt. Enklast är nog ändå att flytta den till ett mera skuggigt läge. Inte helskugga. Det går ofta ut över blomningen även om busken klarar sig bra i skugga. Ett ställe där exempelvis ett träd skuggar lite mitt på dagen. Svårt att ge förslag utan att vara på platsen.
Rododendron är annars en buske som är mycket lätt att flytta då den har ett väl sammanhållet rotsystem. Så liten som den här busken är går det lätt. Någon stor och tung rotklump behöver du inte släpa på. Det är lite svårt att ha en uppfattning om sort. Det finns tusentals. Eftersom busken är så misshandlad har den säkert inte i dagsläget något sorttypiskt utseende. Den har ett antal blomknoppar så du får säkert blommor som kan underlätta identifiering.
Jag vill helt avråda från att gödsla rododendron med naturgödsel. Rododendron behöver inte mycket gödsel. I synnerhet inte om den är i så dålig tillväxt som den här busken. Ingen gödsel i år. Använd året till att snygga till den genom att ta bort allt dött. Vad som är dött får du avvakta lite innan du avgör. Du får stå ut med att den ser lite risig ut ett tag framöver. När du sedan kanske nästa år ger den lite gödsel så skall det vara snabbverkande. Rododendron har en kort tillväxtperiod strax efter blomningen och då gödslar man. Det finns särskild rododendrongödsel att köpa men jag rekommenderar vanlig Blå korn. En liten näve utspritt på en kvadratmeter runt busken. Naturgödsel är långtidsverkande och kan medföra att det blir för dålig avmogning på hösten. Det påverkar vinterhärdigheten.
Jordförbättring sker bäst med halvt nedbruten kompost men jag gissar att du inte har mycket av det. Ogödslad torvmull är en ersättning. Helst så grovriven som möjligt men det som säljs på påse är ofta finrivet. Det kan duga men får du tag i en säck med grov barkmull så blanda i det också. Mullas ned i det översta jordlagret.
När blommorna slagit ut kan du skicka en bild. Kanske kan jag ge dig lite mera tips om sort och hur du kan förvänta dig att den växer.
Jag tycker absolut att du skall bevara din rododendron. Den är inte körd och de flesta rododendronsorter är lätta att förnya genom beskärning.

Jag förmodar, att om trädet var någon form av plommon, så är det som nu återstår rötterna från grundstammen som plommonet var ympat på. En grundstam som används är krikon, Prunus domestica ssp insititia. Det stämmer med din beskrivning att det är tornar på skotten som kommer upp. (Obs, tornar, inte taggar)

Det kan givetvis också vara ett frösått krikon som stått där från början. I vilket fall som helst är det mycket besvärligt att få bort rotskotten. Det kräver tålamod och ihärdighet. Eftersom trädet redan är nersågat är det för sent att börja tala om ringbarkning och det skulle med stor sannolikhet ändå inte ha hjälpt eftersom ringbarkningen av ett krikon skulle stimulerat rotskottsproduktionen, som antagligen förekom innan trädet sågades ner, om än då i begränsad utsträckning.

Det du får göra nu är att vara uppmärksam och genast ta bort alla skott som kommer, och gräva bort så mycket rötter som du hittar. Jag vet hur det är, eftersom jag har den nära släktingen slån på tomten, som beter sig exakt likadant. Jag har tagit bort skott av slån i flera tiotals år men det kommer ständigt nya så din framtid är utstakad på den här punkten. Kanske är du framgångsrikare än jag. Jag önskar dig lycka till.

Jag tycker mig känna igen detta som en ljusskada. Det är en effekt av att det bildas det kraftiga färgämnet antocyanin i bladen. Antocyaniner anses kunna skydda det känsliga fotosyntessystemet mot överhettning, genom att filtrera bort det röda ljuset. För kraftigt ljus särskilt i den röda delen av spektrumet är i så fall orsaken. Öka avståndet till ljuskällan en aning så behöver du nog inte oroa dig.

I alunrotsläktet (Heuchera) finns numera en mycket stor mängd sorter. Det har varit väldigt populärt att selektera fram nya sorter med varierande form och färg på bladen. I kulturväxtdatabasen (SKUD) redovisas så många att jag inte orkar räkna men det rör sig nog om 200. Till det kommer att hybriden med Tiarella som heter x Heucherella ofta säljs under det svenska namnet alunrot fast den egentligen skall heta klockvippa.

Alla dessa sorter har lite olika förmåga att bevara bladen under vintern. Jag har drygt tiotal sorter i trädgården och de fungerar olika. Svårt därför att tipsa om vilka sorter som bäst håller bladen när det blir lite kallt. Nästan alla har dock visat sig fullt härdiga utom vissa sorter av Heucherella som inte klarat vintern. En tumregel som dock inte är hundraprocentig är att ju märkligare form och färg på bladen desto ömtåligare.

När det gäller vad som är "supersuperkallt" får du kanske tänka en vända till. Som kallast i Göteborg hittills i vinter har det varit -11,9 en natt ungefär vid Lucia. Det är en temperatur som vi får i Göteborg sådär varannan eller var tredje vinter numera. Innan klimatförändringen förekom det att temperaturen sjönk till -20 eller lägre. Det kallaste jag noterat sedan 1990 är -22.5 i januari 1996.

Jag satte för några år sedan tre alunrot i kruka som står ungefär som den du visar bild på. En av dem har dött. Jag tror att den var bronsröd med lite krusade blad. De andra två, en vinröd och en gulgrön, lever i högönsklig välmåga. Vissna blad klipper man bort om man tycker det ser fult ut och det gör väl de flesta. Något behov av att vattna på vintern har jag inte märkt. Fram i mitten på mars kanske om krukan står soligt.

'Eddies Wonder' är en hybrid och kan alltså inte fröförökas. Då återstår ympning och stickling. Det förra är mycket säkrare och billigare så det är sannolikt den förökningsmetod som används. Alltså är de skott du ser, och som kommer långt nerifrån, med största sannolikhet från ympunderlaget. De bör tas bort.

Rosa helenae är en vildros från Kina som infördes till Europa av Ernest Wilson för så där 100 år sedan. Den har fått det svenska namnet honungsros. Från den har sedan utvecklats en hel grupp rosor som antingen är hybrider med R helenae eller mutationer från den. Den gruppen går under namnet Helenae-gruppen och där finns ett tiotal sorter med liknande utseende. Högväxta, rikblommande med vita, ljust gula, eller svagt rosa små blommor i stora klasar. De flesta har enkla blommor men det finns även sorter med fyllda blommor, exempelvis den rätt populära Rosa (Helenae-grupen) 'Hybrida', fylld honungsros.

"Äkta" skulle väl i så fall vara den rena arten från Kina, men man kanske inte skall kalla sorterna i Helenae-gruppen för oäkta. Att skilja olika sorter i gruppen från varandra kan jag inte åta mig. Det går nog att hitta i en bra rosbok, som kan lånas på biblioteket.

Frågan gäller parasollsäv, Cyperus involucratus. en nära släkting till papyrus, som likt den växer i vattenbryn ungefär som säv. Den tål bra att stå i vattensjuk jord och anses lättodlad, exempelvis i kanten av en damm. Problemet för vår del i Sverige är att den inte klarar låga temperaturer och alltså måste odlas inomhus i kruka. Det har jag dålig kännedom om hur det går till. Jag gissar dock att det inte är helt enkelt. Men vad som gick galet för dig kan jag tyvärr inte förklara. Det låter inte som om du gjort något påtagligt fel.

Jag kan inte se att det skulle vara något problem att skapa en rabatt av en gammal grusbädd. Om du lägger ett lager matjord på ett par dm ovanpå gruset och därutöver för på kompost eller andra mullämnen alldeles i ytan skall det nog gå bra att odla både buskar och perenner där.

I en normal ängsjord till exempel som inte bearbetats utan fått utvecklas fritt under årtiondena är det typiskt cirka 5 cm humus längst upp, därefter 20-30 cm matjord, alltså mineraljord uppblandad med humusämnen. Under det finns alven som är humusfri och kan bestå av mineraljord av olika kornstorlek. Med små korn kallas det lerjord och med stora korn kallas det sandjord. Det finns mellanting och blandningar som har egna namn men i princip är det kornstorleken som avgör.

Olika jordtyper lämpar sig olika bra för olika växter. I ditt fall får du välja sådant som vill ha väldränerad jord och inte lerjord, så skall det nog fungera bra. Jag känner många som odlar i ren grus. Man får se till att det tillförs lite näringsämnen på något sätt bara.

Det som bekymrar lite är att du skriver att du lagt på planteringsjord. Den planteringsjord man köper i handelsträdgårdar med det namnet är inte mycket att hurra för i en rabatt. Den består till 90-95% av torv och bryts ned rätt snabbt i en rabatt. Den kan möjligen användas för att öka mullhalten i det översta skiktet men att plantera i enbart den resulterar med tiden i att alltsammans sjunker ihop. Det hade varit bättre om du kört dit ett litet lass riktig matjord. Men gjort är gjort och du får hoppas på det bästa och vara beredd att fylla på med lite mer jord så småningom. Du får anpassa växtvalet. Undvik exempelvis rabattrosor och pioner.

Jag tror att den har dött torkdöden. Det låter mycket likt hur min Cornus kousa var chinensis 'China Girl' betedde sig 2019. Den blommade men bladen vecklade aldrig riktigt ut sig och vissnade så småningom. 2020 var den sedan helt utan liv på våren. Det var den långa, varma och extremt torra sommaren 2018 som knäckte den. Jag vattnade flitigt men det räckte inte. Bladen slokade mest hela tiden 2018 trots vattningen och året efter var det slut. Jag är helt säker på att det berodde på en olämplig placering i direkt södersol och med en bergvägg bakom, som ackumulerar extra värme.

Cornus kousa från Asien växer som undervegetation i skogar och trivs inte i direkt sol. Vattning kan inte kompensera för det när det blir alltför hett. Cornus 'Eddies Wonder' är en hybrid mellan två amerikanska arter, C florida och C nuttallii. Den förra finns i östra Nordamerika och den senare i västra men de växer båda i liknande förhållanden som C kousa. Jag antar att hybriden vill ha det likadant. Jag vet inte hur din buske står men kanske den också får för mycket sol?

Jag har C florida i min trädgård och den växer i norrläge i skugga av stora träd. Även den fick vissa torkskador 2018-19 men klarade sig trots att jag inte vattnade den alls. Det är alltså växtplatsen som betyder minst lika mycket som bevattning. Näsduksträd och snödroppsträd klarade sig utan problem från torkan. De växer dock också rätt skuggigt.

Det du eftersöker tror jag inte att det blir så lätt att hitta och om du gör det tror jag att priset kan vara rätt högt. Den vanliga lucköppnaren till växthus bygger på en enkel teknik som är billig. Den har en sluten cylindrisk kammare med en kolv i ena ändan. Inuti finns en vätska som utvidgar sig med ökande temperatur. Det tryck som därvid uppstår pressar ut kolven, som sedan kan anslutas till fönstret så att det öppnas. Det är alltså ett enkelt hydrauliskt system utan någon elektronik inblandad.

Detta räcker inte för det du vill åstadkomma. Det bör vara möjligt men det blir ett mer komplicerat system. Du måste ha två temperaturgivare - en i "lådan" och en på utsidan - som mäter lufttemperaturen. dessa båda måste anslutas till något kretskort som är programmerat att reagera på temperaturskillnaden och starta en elektrisk motor som är ansluten till öppningsanordningen. Jag har svårt att tro att detta finns färdigt utan det få du nog tota ihop själv.

Jag är lite nyfiken på vad du kan tänkas ha i "lådan", som uppenbarligen är temperaturkänsligt. Du kanske kan hitta en annan förvaringsplats med mera konstant temperatur i omgivningen.

Du skriver inte var i Skåne du bor. Det är tre olika odlingszoner i Skåne beroende på hur långt in i landet du bor. Om du bor i zon 1 tror jag inte att det är något problem att odla japansk ädelcypress, d v s Chamaecyparis obtusa i kruka. Jag antar att det rör sig om sorten 'Nana Gracilis' som är särklassigt vanligast. Den klarar åtminstone zon 3, kanske 4 med tanke på den klimatförändring som ägt rum de senaste 30 åren, Det behövs en marginal på två zoner för odling i kruka. Jag tror nog att den kan gå bra även i zon 2.

Jag har inte haft någon lycka med 'Nana Gracilis' trots att jag odlar i zon 1 och tidigare i zon 2. Jag tror att det berott på att den utsatts för kraftig sol under vårvintern. Sommaren är säkert ett mindre problem om den bara vattnas tillräckligt. Det är vårvintern som kan vara svår för vintergröna växter. Man kan behöva skugga den då, i synnerhet om den står i kruka.

Ett par andra barrväxter som jag skulle kunna föreslå, som kan klara dina krav är Pinus pumila 'Glauca, Chamaecyparis pisifera 'Boulevard' och Chamaecyparis pisifera 'Squarrosa'. Den första heter på svenska dvärgtall och nämndes i förra inlägget. De båda senare heter på svenska ärtcypress. Den finaste enligt min smak är den sista. Den kan tyckas bli lite för stor för kruka men dels kan den beskäras men framför allt blir den inte alls så stor i kruka.

Jag kan instämma i det. Det gäller generellt när man tar egna fröer. Det är inte alltid så lätt att avgöra vad som är mogna och grobara frön. Det kräver erfarenhet. Har man inte det är det naturligtvis bättre att köpa fröer från en välrenommerad fröfirma. Mitt långa inlägg avsåg mest att ge en eventuell förklaring till din misslyckade sådd. Det behöver inte vara fel på det du gjorde. Det kan vara fel på fröerna.

Att så trädfröer är ofta lätt och brukar inte krångla. Dock kan man få ha tålamod i en del fall. Den vanligaste orsaken att det misslyckas är nog fel på fröerna. Du skriver inget om var fröerna kommer ifrån, men min erfarenhet är att många fröfirmor säljer fröer av träd och buskar som har dålig grobarhet. Det kan bero på mycket. Ta som exempel mamutträd, Seguoiadendron giganteum. Där är fröer från yngre träd kända för att ha mycket dålig grobarhet. Ofta gror de inte alls. Jag köpte en gång för många år sedan fröer av just mammutträd från en svensk fröfirma. Inte ett enda grodde. För 5-6 år sedan var jag i botaniska trädgården i San Fransisco och fick där fröer från deras eget mammutträdsbestånd. Nyskördade fröer från gamla träd. Jag sådde ett tiotal fröer och nästan alla grodde varefter jag skolade om fem.

Zelkova finns flera arter av och jag har ingen erfarenhet av att så det. Vackert träd men det blir väldigt brett och högt och är för stort för min trädgård. Mammutträd är naturligtvis också en jätte men tar inte alls lika stor plats på bredden som exempelvis en japansk zelkova. Dock används zelkova mycket som bonsaiträd i Japan så inomhusodling bör vara möjlig. Det bör i så fall få vila på en kall plats på vintern. Om mammutträd lämpar sig för inomhusodling, exempelvis som bonsai vet jag inget om. Omöjligt är det väl inte. Samma gäller dock. Vila, kallt på vintern.

Sådd enligt "naturmetoden" är att föredra. Så här gör jag. Jag sår i januari i grusblandad såjord i kruka. Täcker med ett centimetertjockt lager av flis 2-4 mm. Vattnar och placerar utomhus i skugga. Möss kan vara sugna på fröerna så någon form av täckning behövs. Jag lägger en glasskiva över. Då kommer inga odjur åt. Bevakar grodd i april/maj och flytta över till ljusare plats. I en del sällsynta fall kan två vintrar eller mer behövas. Köldperiod på minst 8 veckor är säkrast. Kylskåp kan användas för köldbehandlingen men är inte idealiskt. På det här sättet har jag själv drivit upp ett tiotal träd av olika slag, som nu växer i min trädgård. Jag kan tillägga att de absolut flesta fröerna har jag fått möjlighet att ta direkt från fullvuxna och välväxta träd. Köpta fröer är inte lika säkra.

Om nu rätt skall vara rätt. Vätejonkoncentrationen ökar inte till det tiodubbla då pH sänks från 6,9 till 6,8. Däremot om pH sänks från 7 till 6. En pH-enhet motsvarar alltså en tiodubbling av koncentrationen.
pH skalan är omvänt logaritmisk. pH anges som tiopotensen med omvänt tecken för koncentrationen av vätejoner mätt i mol per liter. Vid pH 7 är alltså koncentrationen 10(upphöjt till -7) mol vätejon per liter vatten. Vid pH 6 är den 10(upphöjt till -6) . Delar du det senare med det förra blir kvoten 10.

(Jag vet inte hur man skriver upphöjt till på korrekt sätt här på forumet. I exempelvis word använder man ctrl+ men det fungerar inte här)

Åpplet längst till vänster ser väldigt mycket ut som Signe Tillisch.

Det var en något hårdragen slutsats av texten som det länkades till. Rätt är att säga att magnolia är dåliga på att valla över skador och det betyder att det blir kvar ett sår som kan vara inkörsport för svamp och bakterier. Detta kan på sikt i värsta fall innebära att trädet murknar och i värsta fall dör. Men detta är i så fall något som tar lång tid. Att alltså ta bort en så grov gren som 7-8 cm är ett vågspel på sikt, men trädet kan utan vidare leva länge än.

I Göteborgs botaniska blev man, på grund av de tillbyggnadsarbeten som gjordes då butiken vid entrén tillkom, tvungen att ta bort flera stora grenar på en magnolia. Såren efter detta har inte läkts och inte vallats över på minsta sätt, men trädet är still going strong mer 20 år senare. Det blommar lika praktfullt varje år. Såga med ett rent snitt så att inte barken trasas upp. Gör det helst i perioden juli till september och lägg snittet så att vatten rinner av lätt.

PS. Om du skriver dina trädgårdsfrågor i en avdelning för trädgårdsfrågor är det fler som hittar det skrivna. Den här avdelningen är till för andra frågor och jag läser inte här i vanliga fall. Ren slump att jag fick syn på din fråga.

Du skriver att det borde vara lika. Det borde det inte alls. Invid ett hus med källare, som det verkar vara här, är normalt sett jorden återfylld efter bygget. Dessutom bör det ligga dränerande material närmast väggen. Annars är det stor risk för fukt i källaren. Med andra ord kan jorden skilja sig avsevärt på bara några decimeter. Jag tycker det ser ut som om den högra växten har betydligt sämre jord än den högra.

Rent allmänt är platsen närmast väggen ett av de sämsta ställena att plantera på. Jorden är väldränerad och torkar alltså lätt. Dessutom kommer det på grund av existensen av ett takutsprång mindre regn ner till jorden närmast väggen. Jag skulle ha planterat rosorna på ett ställe med bättre förutsättningar än intill en vägg.

Jag tycker i alla fall att det är väldigt likt kikärtor, Cicer arietinum. Här finns lite bilder att jämföra med.

https://gobotany.nativeplanttrust.org/speci...icer/arietinum/

Jag tror att du har sått kikärtor.

Kinesisk sequoia, Metasquoia glyptostroboides är ett mycket vackert träd, som verkligen kan rekommenderas för den som har plats. Det blir som sagt mycket stort med tiden och växer snabbt då det väl etablerats. Trädets historia är mycket spännande men blir för långt att gå in på här. Sök gärna på internet.

Det är nära släkt med de amerikanska jätteträden Sequoiadendron giganteum och Sequoia sempervivens. Fullt så stort som dessa hundrameters-jättar blir det inte, kanske hälften i sitt hemland. I Sverige stannar det troligen på 20-25 meter. Det finns inga riktigt stora träd i odling eftersom det bara funnits i odling sedan slutet av 40-talet. Det största jag sett finns i botaniska trädgården i Oxford. Det är från 1949 och jag vet inte exakt men min minnesbild är sådär 25-30 meter.

Det bör nog inte vara så svårt att få tag i, men troligen lättare framåt våren. Har du en seriös handelsträdgård i din närhet kan de säkert hjälpa dig att ta hem ett exemplar.

Om du tycker att det blir för stort finns det varieteter som blir betydligt mindre. Det handlar då om genetiskt avvikande former, ofta så kallade häxkvastar. De kan se ut som det stora trädet men vara mindre eller ha en helt avvikande form. Jag har ingen egen kännedom om de olika sorterna.

Min gamle vän Gerben Tjeerdsma driver en växtförsäljning under namnet Gerbianska (https://gerbianska.com/). Han säljer på postorder men kan fysiskt besökas i Simlångsdalen i södra Halland. Han har i sin lagerlista en sort vid namn 'Hamlet's Broom'. Det finnas andra växtförsäljningar som har speciella växter i sitt sortiment, exempelvis Egnérs växter (http://www.egnersvaxter.se/). Även i det fallet rör det sig om postorder men av hemsidan framgår att fysiska besök är möjligt.

Jag tycker att det är bra om man försöker handla av den här typen av entusiaster som inte i första hand tittar på vinsten. De har ofta bra varor och har alltså lite annorlunda sortiment.