Såklart! Han var väl rädd att bli brädad av en pudel!
Jag tror också att det kommer att gå bra eftersom Leija är lugn o fin.

Nej. Jag leker inte med kossatomtar. Heller. Jag slappar.

Den här är ju bara så mysig:

http://www.youtube.com/watch?v=2sVoNtdT6zQ

Vad fin hon är, lilla gumman.

Försök övertyga en katt om något som den inte har lust med........

Dagens sanning

Så glad att hon finns hos oss!

På min signaturbild till vänster är hon fortfarande en fyrbent strykarkatt, men flyttat in det hade hon på sitt lilla bestämda vis.

Så sött!



...och jag är så himla glad att det gick vägen och glad för eran skull också! Jättefin är hon!

Så härlig filmsnutt. Slutet

Jättehärliga katter ni andra visar här i tråden också

Över all förväntan gick hundvakteriet. Avståndet mellan dom krympte till slut ner till någon meter och Måns var otroligt nyfiken och gick fram och nosade på Leija när hon sov. Roligast var när vi skulle gå ut på rastning - Måns såg oss genom fönstret och kom utfarande i flygande fläng och ville vara med. Han smög efter oss i buskarna och spanade och när vi sedan gick in var Leija väldigt angelägen om att även Måns skulle med och gick uppför yttertrappan först efter att han hade gått in.
 010.jpg ( 724.68k ) Antal nedladdningar: 18

Vad härligt att att det gick så bra!

Jag fick en koja av matte! Perfekt för min eftermiddagslur.

 DSC_0154.jpg ( 732.35k ) Antal nedladdningar: 16


Fast ett nyvädrat täcke går också an....
 002.jpg ( 867.31k ) Antal nedladdningar: 12

Oj - 'stackars' Måns

Jag tycker det är så roligt att få se och höra om din härliga Måns , Monarda.

Ingen torskfilé! På en hel vecka! Men, ååååhhhh..........

 DSC_0169.jpg ( 905.9k ) Antal nedladdningar: 25

Monarda - Grannen (katt) petade ner min whiskyflaska i golvet i somras - den höll tack och lov - men det gjorde tyvärr inte din kikare. Fru Sudd (min avatar) gjorde aldrig något bus - aldrig någonsin, dom andra var värre. Särskilt Morfar II var värst av alla - milde tid vad den katten förstörde saker i vårt hem - en vas sörjer jag fortfarande.

Måns har varit sugen länge på min kikare, jag kom på honom en gång när han försökte tugga av remmen. Nu hade jag glömt den på köksbordet (och ja, han får vara på bordet) och befann mig i ett annat rum när jag hörde smällen. Denna kikare tycks dock, liksom katten, ha nio liv och jag har nog, vid närmare eftertanke, haft den i 30 år.
Åtskilliga gånger har jag glömt den i trädgården, fukten har krupit in och den har fått hänga i torkrummet någon vecka. I somras plurrade maken med sin kajak och kikaren hamnade på botten. Då trodde jag det var kört och började kolla efter en ny (kikare alltså), men maken är envis och plockade isär den, torkade och gjorde ren den och fick den att fungera igen. I dag när jag såg resterna på golvet trodde jag återigen att detta var slutet. Men inget var sprucket eller trasigt, jag lyckades trycka ihop delarna igen och Måns har fått absolution.

Apropå katter som förstör - min första katt var en egensinnig liten hona som tuggade sönder hörnen på alla julklapparna vi lagt under granen kvällen före julafton. Och hennes paradnummer var att stå på toasitsen och med framtassarna rulla av allt toapapper från hållaren.
Katter är väl som människor; en del blir huliganer.

Stackare! Han skulle ju bara kika efter torskfilén ju!

Och den stod faktiskt på spisen och puttrade när det här hände. Så han fick sin "belöning" ändå!

Måns har genomskådat Matte för länge sedan.