Sent svar men ändå! Som jag svär över mina Nicotiana alata varje år. Milliarders pyttefrön som alltid hamnar för tätt och gror i sålådor à la smörgåskrasse. Evigt pyttlande med lilla teskeden för att separera och skola om. Klibbiga, sköra, stora blad som - precis som du skriver - fastnar i allt och ställer till det på trånga odlingsbord. Ämliga, ömtåliga bladrosetter som slits sönder vid omplantering till större krukor. Avhärdning med fiberduk som skydd mot vårsolen osv. Men sedan. Nu när de stormat iväg på höjden, funnit mer stadga i bladen och äntligen släpper ut sin ståtliga blomning med öronbedövande väldoft i skymningen. Nu är allt förlåtet! Tack snälla blomstertobak för att du alltid är värd besväret. Hos Unni också hoppas jag. Vi ses igen nästa år, svärandes över frösåddens långa väg till färdig planta.

Ja, visst var det en näva! Hög, spretig och gles växte dessa plantor till sig hela förra sommaren. Utan att klämma fram den minsta lilla blomma. Jag petade ner den här och där i trädgården, i hopp om att den skulle bekänna färg senare. Gjorde den inte. Men de överlevde vintern och mina slarviga planteringsgropar. Dök glatt upp igen i våras. Höga, spretiga och glesa. Och utan den minsta antydan till blomknoppar. Ah, men vaf...? Tills för några dagar sedan. Och nu känns det som allt är förlåtet! Det måste vara någon slags Kungsnäva, eller hur?

Tycker det påminner om Bolltistel?
/Cecilia

Kardborre? Fast de bladen kanske tonar över i mer grågrönt.
/Cecilia

Ingen fara! Jag är trots allt så himla bra på att blanda ihop mina egna misslyckade frösådder, och van vid att ta miste på det mesta. Tror att jag ska hålla reda på men ger glatt bort busktomater som hänger ner över krukan, och ampeltomater som växer rakt upp! Ojdå. Malva? Mjae, bladen är ju så himla mycket näva liksom. Och det verkar inte bli någon stjälk som sticker upp utan mera en bladrosett. Har gått till ett flertal handelsträdgårdar och dykt ner på geranium-sortimentet för att hitta en säker matchning. Men jag vet inte. Perenn "surprice" är väl arbetsnamnet just nu.

/Cecilia

Tack för svar! Aha, då får jag väl ha tålamod och invänta eventuella blommor. Fast marktäckande? Den känns mer vidlyftig, gles och oformlig. Å andra sidan är den väl just nu lite lätt chockad över ny jord och nya möjligheter ... jag får fundera över var den kan platsa på riktigt. Nävor är ju väldigt tacksamma på att bre ut sig och fylla upp. /Cecilia

Hej,
Hittade den här i något slags stenparti modell bortglömt, vid det hus vi köpte förra året. En typisk näva, tänkte jag glatt, och satte i kruka i väntan på att se vilken sort. Blommar ännu inte. Är väl ingen näva då, men jag går bet på vad det är. Säkert busenkelt för den som känner sina perenner ... Hoppas jag lyckades bifoga bilden nu också!
/Cecilia - som odlar hellre än bra ...

Ja, det är minsann inte lätt att överlista en tablettmisstänksam katt! Hur många preparerade portioner med allehanda läckerheter (kyckling, räkor, leverpastej etc.) har man inte fått slänga i soppåsen ....

Mitt tips är att krossa tabletten och blanda med lite grädde samt spruta in i munnen. Plastsprutor finns till annan flytande djurmedicin. Anledningen till grädden är att neutralisera smaken så att det inte blir för obehagligt framför allt som din katt accepterar flytande medicin och man vill inte förstöra den möjligheten.

Operationen gäller barn alltså med oklar könsidentitet, dvs dubbla yttre och/eller inre genitalier. Vad man kallade hermafrodier förr i tiden. Det är vanligen enklare att operera bort de manliga könsorganen och "skapa" en kvinna än tvärtom. Att man försöker göra om just dessa barn till pojkar i Indien beror på det ekonomiska dilemmat (som diskuterats) med hemgift med mera.

Oavsett vilket är operation av det här slaget helt förkastligt, och det börjar man inse så smått i väst. Bättre att vi accepterar att naturen slarvar lite ibland och det blir som det blir. Även på kromosomnivå kan det vara besvärligt för naturen att få till rätt kön alla gånger. Människor är vi först och främst, och vi borde vara mer ödmjuka inför det faktum att även om det finns både logiska och uppenbara skillnader mellan män och kvinnor - så är uppdelningen i man resp. kvinna inte helt solklar på genetisk/fysiologisk nivå.

Vår framgång som art har mestadels (framför allt den långa tid vi levde som jägare/samlare) byggt på ett gott samarbete mellan könen, något man kunde önska att vi kunde hitta tillbaka till igen. Men, det var väl kanske lite utanför ämnet!

Fenja,

Ursäkta min fråga: men vad menar du med att katter är salmonellaresistenta? Menar du att de inte smittas av salmonella över huvud taget, eller att de inte insjukna genom att äta smittat kött?

Jag har en katt som blev svårt sjuk av salmonella, och blev inlagd på djursjukhus. Naturligtvis har jag ingen aning om hur han kom i kontakt med bakterien. Det är en utekatt som eventuellt både jagar och äter byten, trampar runt och kommer i kontakt med allt möjligt.

Jag ifrågasätter inte ditt påstående - men vill gärna att du förklarar dig lite mer!

mvh
Cecilia