Här hade vi en deppig kisse för några år sedan
- å alltihop var husse å mattes fel!
Huskatten Stina började vara allt mer grinig på de andra katterna och vi grälade på henne.
Hon höll sig mer och mer hos vår sommargranne.
Så en dag gick det upp ett ljus hos matte (inte en dag för tidigt!)
"Men titta, Stina
slokar!
Så vad gör man när en katt slokar?
Tar upp den på armen och kramar om den och talar om att den är bäst i världen så klart
Å det var precis vad LillStinahjärtefröjd behövde.
Hon hade känt sig utanför och börtglömd helt enkelt och tagit ut det på de andra katter.
Sedan dess är Stina sällan eller aldrig sur av sig - varesig mot någon kattkompis eller oss.
Å så finns det människor som tror att katter klarar sig gott utan kärlek och omtanke.
Så lite de vet ...