Hej!

På förekommen anledning skall jag försöka berätta var jag hållit hus eftersom det är några som undrat. Har inte försökt lämna Odlas eller gjort en storartad sorti utan det har bar blivit som det blivit, som de flesta som känner mig så drabbades jag av en stroke 2005 och ytterligare en 2009 med påföljande diabetes II. Självklart har jag vårdats på sjukhus men trots allt klarat mig ifrån några allvarliga men även om allt inte fungerar riktigt lika bra som förut. Hur som helst så blev jag utförsäkrad från försäkringskassan och fick bara något de kallade för aktivitetsbidrag efter min första stroke och det motsvarade inte ens halva min lön, jag kämpade dock på men efter min andra stroke fick jag inga pengar alls vilket medförde att jag började leva på lån och krediter och så småningom blev jag jagad av både soc. och kronofogden. Till slut var allt kört i botten och jag var slut både psykiskt och fysiskt, blev placerad på ett sk. korttidsboende vilket visade sig bli 1 1/2 år ern så småningom fick jag en god man och en tvårumslägenhet (servicehus) .i en av Sthlm:s södra förorter där jag har bott i drygt ett halvår nu. Radhuset där jag bott sedan -87 blev sålt och jag tror inte att allt gick rätt till där, allt mitt bohag försvann liksom kläder foton mm. så när jag kom till mitt nya boende här i tvåan hade jag i princip inget alls utom kläderna på kroppen, min gode man hade dock ordnat så vi kunde ta en tur till Jysk på avflyttningsdagen från långtidsboendet och köpa en säng och en fåtölj så när jag kom hit hade jag inget mer än det, fick låna en bordslampa som jag bar med mig från rum till rum under några dagar och kylskåpet gapade tomt. Nåja, jag var glad att i alla fall fått ett eget boende och slippa det lilla rummet i "korttidsboendet", under tiden på korttidsboendet hade jag ingen tillgång till internet och inte här heller till att börja med men nu har jag fått bredband via com.hem och kn surfa som jag vill och soc. betalar för det hela. Har ingen pension eller något annat utan får 650:-/vecka och det skall räcka till ALLT, mat, kläder, frisör, tandläkarbesök, vin, kvinnor och sång vilket det naturligtvis inte gör men mina bröder bidrar med en liten slant emellanåt fast i onsdags var det kris, mitt blodsocker var nere på 1,9 vilket är mycket lågt och då blev det stort pådrag, behövde dock inte åka in på sjukhus även om det var tal om det.

Nåja, jag hankar mig fram och lägenheten börjar bli ganska beboelig nu, jag har fått "ärva" en del möbler och annat bohag av människor som gått bort här men hur ni att det känns när dammsugaren kommer från den och den, soffan från någon annan etc. när man vet ett man själv har haft alla dessa saker själv förut.Värst är det nog med ensamheten i alla fall, de andar människorna här på servicehuset är mer eller mindre handikappade och jag är nog för "ung" för att riktigt platsa här, har inget emot 80-åringar i rullstol iof. sig men inte BARA det som sällskap. Jag längtar efter en ny kvinna men fattar inte hur det skall gå till, har ju inte pengar för att kunna gå ut och ta en fika ens, har ingen bil och inget körkort längre så för min del är det nog kört.

Hej Malkom!
Det var trevligt att höra av dig. Det är klart trist att vara fattig och utan vänner. Men via nätet så kan det ju bli lite sällskap. Här är tyvärr ganska dött. Det är mer ös på FB.
Sköt om dig!
Anders

Jag har funderat ibland på vad som hände dig, kul att du kommer in och hör av dig!

Skoj att du hör av dig. Jag tänkte faktiskt på dig häromdagen och undrade hur det gått för dig. Som sagt här är det nästan heldött nu för tiden men de flesta härifrån finns på Facebook. Din gode man borde väl kunna hjälpa dig så att du får pension och bostadsbidrag.
Ingår inte mat på serviceboende?

Hur är det med sonen?

Vad trevligt att du är på gång igen, hoppas nu att det bättrar sig med din ekonomi och att du är med här på Odla framledes. Krya på dig så gott det går.

Hej.
Jag var inte med här på "din" tid, men tycker ändå att din historia är intressant. Vi skryter med att i Sverige far ingen illa, då vi har ett väl utvecklat skyddsnät. Men faller man lite ur ramen, då är maskorna väldigt grovmaskiga, speciellt om man är ensam. Trots det du gått igenom verkar det som du försöker glädjas åt "det lilla" även om det kan vara svårt många gånger. Förresten har du varit i kontakt med Diabetesföreningen för att få reda på ev outnyttjade ersättningar, tror dock att det är svårt att få handikappersättning på enbart diabetes, men du kan ju alltid fråga.
Nu vet jag inte din ålder, men du är nog för ung för Kvällsstunden, där finns det personer som enbart vill korrespondera via nätet, telefon el brev, men kanske är FB mer för din åldersklass.
Tyvärr är det så att när politiker stiftar lager är de inte medvetna om vilken verklighet många lever i utan utgår från en allmän ram, där de tror att alla finns.
Så jag önskar att Du får det någorlunda drägligt framöver och slipper fler "smällar"
och är givetvis välkommen tillbaka på detta forum, vem vet du kanske tom kan odla lite ifall du har balkong.

Hej Malcolm och välkommen tillbaka!
Jag har undrat många gånger vad som hände dig, var rädd att du drabbats av en allvarlig stroke när det blev så tvärt tyst från dig.
Det låter inte trevligt det du gått igenom och det låter inte som ditt liv är så roligt nu heller, men du har dock en egen lägenhet och behöver inte känna dig orolig för att myndigheterna "jagar" dig längre.
Hoppas vi får se nya inlägg från dig framöver. Som många skrivit redan så är forumet ganska dött numera, men du kanske få det att leva upp lite . Många av oss finns och är vänner även på Facebook. Kanske du vill bli aktiv där också.

Hej Malcolm!
Välkommen tillbaka!
Även jag har undrat hur du har det.

Hej. Kul att du hör av dig men tråkigt det som hänt dig. Jag har givetvis som alla andra undrat vad du tog vägen. Jag hoppas att tillvaron går mot det bättre för dig. Själv är jag inte aktiv här länge men jag har inte lämnat Odla.

Det var du som gjorde mig intresserad av japanska flickor och det skall du ha tack för, även om det har kostat en del. Jag har dock fått en hel del vänner där borta. Numera häckar jag en del på Twitter, det är där man får uppgifter om flickorna. Tyvärr har många av gamlingarna slutat och jag orkar inte lära mig de nya. Akicha har också slutat, 1 maj. Sen har det inte hänt något inom Showbiz för henne. Hon lämnade även agenturen Watanabe och möjligen har hon en tids påtvingad ledighet efter det. Hon är dock ute och rör på sig och reser och träffar kamrater och Twittrar.

Jag har själv en påtvingad bortavaro från forumet Stage48 i en månad, senare mildrat till 2 veckor. Jag blev lite för arg för en borttagen post och blev bannad. Ingen större skada skedd, munkavlen skavde dock så jag passade på att starta en Akicha blog där jag kan skriva vad jag vill. Hej med dig.

http://akichablog.gotbild.se/#home

Hej malcolm! Kul att se dig Hur mår din son? Du har ju verkligen haft det besvärligt, hoppas det vänder nu!

Det undrar jag också. Hoppas att någon tagit hand om honom.
Sen undrar jag varför du inte fått sjukpenning. Bedömdes du som arbetsför?
Gita

Det fanns en bortre tidsgräns i sjukpenningen förut. Den är borttagen nu men det kanske krävs en ny sjukanmälan?