Jag har ett fikon som inköptes för 3 år sedan. Den har vuxit bra och gett lite frukt. Nu i våras planterade jag om den och efter det har allt stannat av. Bladen som var på gång att slå ut har inte torkat in vad jag kan se och stammen är grön när jag skrapar. Min undran är vad spm händer om den inte slår ut i år, överlever den och kan komma igen nästa år?

tänk att det ska vara så pinsamt då men så kul efteråt...minns när jag var ute och seglade och fick bråttom i land på en liten ö då vi inte hade toa ombord. Kastar mig in i skogen med toarullen och spaden i högsta hugg. När jag var utom synhåll lättade jag på trycket, blundade och la av mitt livs hitills längsta prutt...tittade upp och där står en okänd man framför mig världens största leende...

allt jag hör när jag halvslumrar på en strand...barnskratt o gråt, fåglar, havet, småprat, radioskval, insekter...

Min son älskar när jag grillar en hel marinerad fläskfile, klyftpotatis i ugnen med rosmarin och tsatsiki
Marinerar med olja, vitlök, honung, rosmarin och s&p. Tsatsikin är en snabbfuskis, riv en gurka grovt, salta lite och låt den rinna av. Blanda med yoghurt, vitlök, olivolja o s&p.

"Jag är Zlatan" otroligt överraskande bra vare sig man är fotbollsintresserad eller vill ha en insyn i utanförskapet ibland invandrare. Nu har jag alltid beundrat honom som fotbollsspelare och som en uppkäftig vinnarskalle i jantelagens Sverige. Är man bäst så varför hyckla? Men trots att jag är färgad så tycker jag det är en ärlig bok som ger en förklaring till varför han är den han är. Så ni som inte gillar Zlatan läs boken och ni kommer nog att ändra uppfattning...hoppas jag =) gillar förordet...Jag vill även ägna alla barn där ute en tanke, alla barn som känner sig udda och annorlunda, som inte riktigt passar in och blir sedda av fel anledningar det är ok att inte vara som alla andra. Fortsätt tro på er själva, det löste sig för mig trots allt.

Tack, då ger jag den en chans några veckor till!

Provar i rätt avdelningen så kanske nån vet;-)
Köpte fem Mme Alfred Carrière från Odla i höstas
och alla växer bra utom en som inte visar livstecken.
En stam är lite grön men resten är bruna.
Jag bor i bästa zonen på Ven så hur länge tror ni jag ska ge den en chans? Torvan

Köpte fem Mme Alfred Carrière från Odla i höstas
och alla växer bra utom en som inte visar livstecken.
En stam är lite grön men resten är bruna.
Jag bor i bästa zonen på Ven så hur länge tror ni jag ska ge den en chans? Torvan

Jag gör enkla stöd av pinnar och snöre. Sätter fem stycken runt pionen med ungefär samma avstånd
Sen drar jag snöret mellan pinnarna så det blir ett stjärnmönster och avslutar med en kant. Kör ner pinnarna rejält för att sen kunna dra upp dom alltefter den växer. Hoppas du förstår vad jag menar=)

samma här, så den fick åka ut för ett par veckor sen och nu gror den=)

Tack för tipsen! Det blev en kompromiss, planterade, kupade och toppade lite .

I min iver att få tidiga potatisar satte jag dom i mjölkkartonger. Nu när jag ska sätta ut dom är blasten runt 50cm. En bonde här sa att jag ska klippa ner dom. Men hur påverkas blomningen och skörden då?

Ser absolut ut som malva...den enda växten som fanns här i min trädgård på Hven förutom några pioner =)

Jag har inte gjort det än, men kommer att göra det eller skriva ner det. Barnen och jag har pratat mycket om det efter min mor och bror gick bort så dom vet redan en del. Något jag tycker är mycket viktigt för dom efterlevande är att man är tydlig med om man vill ha livsuppehållande behandling i slutet. Min mor hade gjort klart för mig att hon var nöjd med sitt liv och inte önskade leva om hon blev liggande svårt sjuk. När hon sen insjuknade och läkarna sa att det inte fanns något hopp så var det skönt att jag visste vad hon ville. Då kunde jag vara med henne till slutet utan att känna oro över att jag gjorde fel.

Jag har samma problem då jag grävt upp gräsmattan för att ha planteringar.
Massor med mossa då det är så fuktigt här på Hven.
Enligt Riksförbundet Svensk Trädgård så går det men man ska gräva ner det ordenligt.
Jag har inget annat val, men räknar med att det tar tid innan jag har bra kompostjord.

Jag har varit så arg på mig själv att jag inte bosparat till mina barn.
Bor man i Stockholm är det nästan ett måste för att köpa sig en lägenhet.
Så flyttade jag från stan och köpte ett litet, litet hus som är obelånat.
Helt plötsligt kan jag hjälpa mina barn som medlånare och belåna huset till deras insats.
Självklart är det lån för nåt annat har jag inte råd med eller vill.
Men det är en stor lycka för mig att kunna hjälpa dom när jag trodde det var kört.
Ironiskt nog är det jag som lågavlönad sjukpensionär som kan ge dom hjälp,
fast deras pappor har högavlönade chefsjobb...men är högt belånade.

Tack, då blir det att skaffa skjuts hem med allt=)

Är det någon som vet om den är likvärdig med den i Stockholm? Torvan

Jag kallades torvan när jag var ung då det associerar till mitt namn.

Hett ämne det här tydligen;-) men åter till tråden... Jag hade återkommande problem med diskbråck i många år efter mina graviditeter. Jobbade ändå jämt fast jag ofta knappt kom ur sängen. Min man tyckte jag var så gnällig som jämt klagade över ryggont...Så skildes vi och han satt och beklagade sig inför barnen som då var vuxna att han kanske hade diskbråck. Som mamma hade så jobbigt med under alla år säger barnen då. Mamma, hon hade väl aldrig problem med diskbråck, sa då exmannen. Suck, sa barnen då=)

Jag har läst den här tråden med stort intresse då jag själv tänker använda impregnerat virke i min blivande köksträdgård helt tillfälligt. Min tanke är att använda gamla plank som sett sina bästa dar till att stadga upp mina bäddar innan jag flätat pilstaket som ska sitta där. Det handlar om en säsong och bräder som säkert är minst tio år gamla, kan det finnas skadliga ämnen kvar då?

Läste precis att han avlidit, Magnus blev hela 105 år!
Han var en av de första jag läste om när jag fick mitt trädgårdsintresse då
jag föll pladask för hans rudbeckia "Magnus".

Glömde skicka med en länk
Magnus b Nilsson

Här på Ven blommar snödroppar och mina madonnaliljor tittar upp=)

Du är inte ensam, här är en till. Igår kände jag verkligen av det då min lillebror skulle ha fyllt 46 år.
Inom fyra månader var hela min gamla familj borta och släkten finns knappt kvar heller.
Det är en konstig och hisnande känsla att vara ensam kvar.
Tack och lov har jag mina barn och vi skämtar om att bygga upp en ny släkt,
ett matriarkat, med mig som urmodern
Torvan

River en vägg med ful bastupanel och hittar en fin gammal pärlspånt istället...
det är spännande med gamla hus=)