Tänkte skicka en liten lägesrapport:
Det verkar inte som om han är fysisk sjuk. Han har faktiskt gått på kattlåda ett lertal gånger. De gånger han har kissat och bajsat på olämpliga ställen har han gjort det mitt framför ögonen på oss. Han kollade väldigt noga på oss när han gjorde så och jag antar att det är en slags protest mot allt som har hänt honom.
Jo han är veterinärbesiktigat och vaccinerat och tatuerat (öronmärkt). Han kommer från ett hem där det fanns över 40 katter på ett väldigt litet ytrymme (en liten 2:a) och sökte sin trygghet hos sina syskon. Några av de var lite mer tama och en del väldigt änglliga som han är. De senaste 4 veckorna har han varit i karantän och sattes sedan i en liten bur (1,50 x 1,50) tillsamman med syskoknen inan vi hämtade honom. Kan det inte vara så att vårt hem är för stor för honom - vi bor i en villa på 200 kvm? Han saknar säkert de andra katterna, speciellt sin syster som han sov med
.
Någonstans läste jag att en 6-månaders katt kan jämföras med ett 8-årigt barn och man kan ju tänka sig hur ett barn skulle känna sig i en liknande situation.....(om man nu kan jämföra människor med djur
.....
De senast 2 nätterna sov han i vår säng och han verka uppskatta kroppskontakt om man inte gör alltför plötsliga rörelser. Han ligger med huvudet på min mans kudde och trycker sin lilla kropp mot honom. Men han är mycket rädd när han ska lämna sovrummet och vill ligga på sängen. Det har blivit hans lilla revir. Ikväll "glömde" han bort sig och lekte helvild med en leksaksmus i 5 minuter innan han kom ihåg hur läskigt det är hemma hos oss....
Problemet är hans långa sovperioder - hur mycket sover en katt i den åldern? Sedan har jag tänkt på att vårt hus kanske bär doftspår av vår gamla katt som dog för en månad sedan - kan det ligga bakom hans beteende?
Sedan vill jag säga att vi naturligtvis går direkt till vår veterinär om han fortsätter vara så hängig! Vi skulle aldrig lämna tillbaka ett djur eller avliva det om det inte är fysiskt sjuk. Våra barn är dessutom rätt stora (snart tonåringar allihopa) och de ser inte katten (eller något annat djur) som en leksak eller ett gosedjur och alla har ett väldigt tålamod med honom och förståelse för vad han troligtvis har utsatts för.