Vår lilla Iris (3 år). En mycket speciell liten katt som blivit hur tam som helst efter att vi räddat henne och hennes syster Allexis (nedan).
Båda två dyrkar Tant Mimmi (16 år), deras stora idol. Tant är inte lika övertygad om det förträffliga i att ha ett följe som försöker kela, gosa och sova hos henne så fort de får chansen men ibland får de lite tvättstuga, till nåders. Hon håller dem kort, lite som en sträng fostermor, och de älskar henne.
Vi skaffade småkatterna, Iris och Allexis, efter att Tant Mimmis syster gått bort. Tant ville inte vara ensamkatt, det visade hon genom att jama klagande och, när inte det hjälpte, kissa på alla möjliga ställen. Ett beteende som totalt upphörde efter att hon fick nya kattkompisar att bossa med.
Småkatterna tog vi över från ett katthem, kattmamman började bli bra trött på sina snart 16 veckor gamla pälsyrväder och de adopterade Tant Mimmi som fostermor nästan lika fort som de fick syn på henne. Tant var cool, gick ett varv, nosade, fräste lite avmätt och sedan var det bra med det.
Vi har haft välsignad tur med katter, underbara personligheter allihop och de kommer överens som om de alltid känt varandra. Lite tur ska man ha