Intressant fråga, Christoffer!
Jag har också funderat över det där med "rött vin och pimpinella" liksom många med mig...
Jaha, och varför var just det så fantastiskt då...?
Jag odlar själv pimpinell i örtagården, dvs-
Sanguisorba minor - en anspråkslös, rent ut sagt mjäkig liten ört, som inte ens är speciellt vacker...den smakar heller inget speciellt, varken beskt eller kryddigt eller något alls egentligen...den är....den är.... så meeenlös på något sätt!
Man kan ju tycka att det borde ha funnits andra kryddörter som skulle ha satt lite mer sprätt på Carl-Michaels frukostvin än fjantiga pimpinell? Den sägs vara stimulerande och jag har faktiskt testat att göra te på den, men föredrar isf kaffe om det gäller att bli piggare...eller varför inte vanligt te? Ingen som helst uppiggande effekt, som jag kunde märka i alla fall...
Samtidigt har jag också noterat att det vetenskapliga namnet för anis är
Pimpinella anisum och frågar mig därför om det kanske var anis Bellman menade? Om nu Linné (?) hade hunnit namnsätta anisen på CMB:s tid.
ELLER, mes cousins...Var det pimpinellrosen vår store skald menade? Dess svarta nypon har ju använts för att smak- och färgsätta snaps...
ELLERSkrev Bellman om "rött vin och pimpinella" helt enkelt för att det rimmade på
"Vila vid denna källa"?(Psst...skruva upp volymen på högtalarna innan, och om, ni surfar vidare till länken ovan...*behagfull suck*)
Men, jag ska ge Bellman en chans till. Jag ska avnjuta pimpinellan i rött vin någon gång i sommar, beckasinen vet jag dock inte var jag ska få tag på. I alla fall inte nyskjuten. Någon som vet?
Sanna