Idag var jag inbjuden på nästan årligen återkommande slåtter i ett naturrreservat Lite i senaste laget i och för sig för de flesta blommor hade blommat över mer än väl, så det blev inga bilder på ängen i full blom. Men bättre sent än aldrig, tyvärr är det allt för många ängar som inte slås allt längre. Men det var en trevlig erfarenhet ändå att vara med. Jag fick möjlighet att slipa min lie på en slipsten och vi fick en lektion i hur man ställer in lien så den blir individuellt anpassad efter varje person och ligger rätt mot marken. Den erfarenheten är viktig i sig, med vassa redskap och rätt teknik så går det så mycket lättare.
Nu återstår att ta det sista hemma på den lilla yta jag försöker återställa på föräldrarnas tomt. Har sått in lite ängsfrön där i år och hoppas att det blommar fler arter nästa år.
Vilken härlig bild. Jag var med för några år sedan vid en slåtter av en äng. Det var SNF som anordnade det. Jag fick min lie slipad Men tyvärr hade de inte verktyg där att böja till den så att den fick rätt vinkel, men jag fick iaf en vass lie, till nytta för min egen lilla äng.
Jag hörde en fjärilsexpert som sa att det är alldeles för tidigt att slå ängen i början av augusti, varför vet jag inte. Ska försöka ta reda på det. Jag slår min äng senare, för jag vill att den otroligt vackra ängsvädden ska ha blommat ut och ha mogna frön. Just nu har den precis börjat blomma hos mig
Jag älskar ängar. Om man vill kan man slå gångar i dem, eller så kan man nöja sig med de stigar som uppkommer där man går.
Många fjärilslarver har inte ätit färdigt inför hösten och dom får det svårt om ängarna slås för tidigt. Ängarna brukade slås när Slåttergubben visar sig med sina båda drängar, dvs Hästfibblan, men det är alldeles för tidigt för djurlivet. Även denna tiden är för tidigt. Exempelvis det rödlistade Guldsandbiet är helt beroende av ängsvädden för att samla pollen på och slås marken för tidigt så är det kört.
Det finns dock andra hot. Jag var i slutet av förra veckan uppe vid Dösebacka norr om Kungälv för att se hur Guldsandbiet och Väddsandbiet mådde. Fick nästan en liten chock när jag såg att deras äng helt saknade blommor. bara gräs och åter gräs. Sen hörde jag orsaken, bääääh. Bonden som förut bara hade kor på ängen hade nu även får och fårskallarna hade ätit upp varenda blomma. Kor nöjer sig med gräs men fåren är mer finsmakare. Hoppas det finns tillräckligt med vädd i omgivningarna men jag såg inga Guldsandbin, dock några Väddsandbin på en annan kobetad äng. Vädddsandbiet är lika beroende av åkervädden som Guldsandbiet är av Ängsvädd.
Intressant detta att det är för tidigt att slå ängen nu, med tanke på fjärilar och annat djurliv. Jag har alltid hört att början av augusti är rätt tid, men det kanske blir till att tänka om i fortsättningen. Jag slog min äng i förra veckan, men lämnade några "öar" där väddklint, kungsmynta mm blommade som finast. Däremot väntar jag med att slå området runt dammen och uteplatsen, för där håller massor av små grodor till som jag inte vill slå ihjäl.
Olle
Japp, intressant och viktig kunskap, Ruda! Tack.
Rent "instinktivt" har jag faktiskt tänkt i samma banor, att det ju är tokigt att slå bort blommor! Är inte det viktiga, att det man slår så småningom tas bort, och att det sker innan det börjar förmultna och släppa ifrån sig sin samlade näring. Det är ju näringen som ska bort så ängen kan fortsätta blomstra, och inte växa igen av de mer aggressiva kväveälskande sorterna som hundkäx, "vanliga" gräs, osv.
Alltså, vid vilken tidpunkt man slår sin äng, beror ju också på vad som växer på ängen. Det som finns där, ska ha en chans att blomma ut och sätta frö. Nackdelen för människan är att det under en period kan se ganska skräpigt ut.
Så tråkigt Ruda, med fåren på den tidigare kobetade hagen... Sånt man blir ledsen av. Det går inte att prata med bonden, så det inte händer till nästa år igen? Många gånger blir markägare glada av kunskap och information. Och en del är griniga och blir förbannade... men surgubbarna är förhoppningsvis i minoritet, de som äger och brukar mark brukar älska jorden de har.
Kurt, jag tror knappast att jag behöver vänta ända till november. Smågrodorna håller ännu till runt dammen, men kommer snart att spridas i landskapet. Jag väntar några veckor, sedan får vi se när det verkar lämpligt. Det stämmer också med Amairas kloka tankar om att växterna ska hinna blomma över och det viktiga är att näringen förs bort.
Olle
Jag har lite info från en fjärilsexpert, men jag väntar otåligt på mejlsvar på följdfrågor. Han skriver så här:
"Jag delar helt din uppfattning att slå ängen redan i början av augusti är alldeles för tidigt.
... "för fjärilarnas skull kan jag inte se annat än "ju senare dess bättre".
"Huvudsaken är ju att det avslagna gräset och örterna blir borttagna en gång om året. De flesta
fjärilar som övervintrar som larver, puppor eller ägg befinner sig från och med mitten, eller slutet av
september på marken i det allra nedresta växtskiktet. De som övervintrar som fullbildade fjärilar
gör inte detta på ängsmark."
Menar han kanske att innan mitten-slutet av september så befinner sig fjärilslarverna även längre upp i ängens växter. Eller
Detta tål helt klart att kollas upp närmare. De böcker jag har läst rekommenderar slåtter i juli-augusti, eller att man följer traditionen på platsen som oftast ligger där någonstans. Det fick jag också lära mig när jag läste vilt- och naturvård på folkhögskolan i Stöllet, och visst verkar det ganska övertygande att fjärilar och andra djur har anpassat sig till en verksamhet som har pågått i kanske tusen år eller mer. Men å andra sidan är detta en mycket kort tid evolutionsmässigt. Om det är bättre för fjärilarna, och inte påverkar något annat liv negativt, blir det nog ingen slåtter före mitten av september hos mig i fortsättningen. Jag ser fram emot svaren på Mimmis följdfrågor.
Olle
Markus, vet du om det har undersökts om hur mycket slåttertiden påverkar återväxten av rötter och bladrosetter? Säkert kan den ha betydelse, men det skulle ändå vara lite märkligt om växterna måste välja mellan att antingen sätta frö eller att plantan överlever till nästa år. Nog borde de ha utvecklats till att klara av båda delarna. Att gräset blir mer osmakligt för djuren behöver man inte ofta ta hänsyn till numera, åtminstone har inte jag några djur att ge mitt hö.
Olle
Jag har inte fått svar ännu, men jag känner mig väldigt tveksam. Är det verkligen bra för fjärilarna att slå ängen EFTER att de (larverna, pupporna) är i marknivå eller nedersta regionen av ängsväxterna - risken är väl då att man skadar dem när man krattar upp höet???
Nu har jag fått svar av fjärilsexperten Göran Sjöberg, Ordförande i Gästriklands Entomologiska förening. Det är OK att jag citerar det här. Han slår f ö sin äng 1:a advent!:
Det är naturligtvis alltid en risk att man skadar larver och puppor när man slår, räfsar och kör bort
de avslagna örterna och gräset. Min uppfattning är dock att den risken inte är större på senhösten
än under augusti - snarare tvärt om. Puppor och övervintrande larver befinner sig inför vintervilan
oftast mycket väl dolda i det allra nedersta växtskiktet som man med normal räfsning inte får med
vid "höbärgningen". Man löper naturligtvis alltid en risk att trampa sönder puppor och larver i
markskitet men risken för detta är inte större på hösten.
Orsaken till varför jag förespråkar en så sen slåtter som möjligt är att många arter befinner sig i
larvstadiet långt in i augusti och t.o.m. september. Dessa bör då bli mindre störda vid en slåtter i
september än i augusti för att inte tala om slåtter redan i juli.
Nackdelen med att slå sent är närmast praktisk. Gräset och örterna lägger sig ofta, särskilt om
det varit kraftigt regn. Detta försvårar givietvis slåttern. Vill man dessutom nyttja höet till foder
åt djuren är ju en slåtter i september helt förkastlig då detta hö saknar det mesta av sin näring
och därför oftast ratas av får och nötdjur. Vi komposterar dock allt avslaget hö varför det senare
inte är något problem för oss. Jag tror att det mest är av praktiska skäl som man slår vägrenar
etc så tidigit. Det är då lätt att slå då gräs och örter står styva och upprätta.
Ytterligare en fördel som jag ser det med sen slåtter är att man då får betydligt färre problem
med sork under vintern i och med att ängen ligger "bar". Vid slåtter i slutet av juli eller början av
augusti hinner oftast gräs och örter åter växa upp så mycket att man kanske måste slåtta
ytterligare en gång med åtföljande skador på insektslivet. Dessa gröna färska "höstskott" kan
säkert också locka upp många larver som normalt skulle befinna sig i vila inför vintern. Det
blir i vart fall en "onaturlig" höstgrönska. Jag inbillar mig också att mängden frön från framför
allt ettåriga växter blir större om man slår senare. Jag tivlar på att alla arter hinner få till mogna
frön om man slår redan i juli eller början av augusti.
Jag ser det dock som viktigast att det runt ängsmarkerna finns öppen skogsmark där många
fjärilar föredrar att övervintra - där det finns naturliga gömställen för dem. Här växer också många
av de skogsgräs som flertalet gräsfjärilar lever av liksom alla violer som utgör värdväxter
för pärlemorfjärilarna. Jag bifogar några bilder nedan från min "fjärilsäng" med angränsande
öppna områden med ljung, skogsgräs och fina violmarker - ett eldorado för fjärilar. Jag har
noterat 51 arter dagfjärilar på denna äng.
Lycka till med era slåtterängar.
/Göran Sjöberg, Ordförande i Gästriklands Entomologiska förening.
Intressant! Tack Mimmi för att du vidarebefodrar Göran Sjöbergs ord till oss! Tycker det låter klokt (fast inte alltid praktiskt möjligt).
Jag tycker också att det låter klokt. Jag kommer att slå min äng senare. Det slagna ska inte användas som djurfoder, det ska komposteras så då spelar det ingen roll när man slår. Förr var det väl så att de behövde slå i juli/augusti för djurens skull, de torkade växterna till hö.
Göran skickade med gigantiska bilder på sin äng och berättade en del om den. Jag ska försöka få ner bildstorleken o posta bilderna till forumet om jag lyckas lista ut hur man gör. Det får jag gärna göra för Göran. Men han har tyvärr inte tid att själv bli medlem på forumet.
Sista bilden från Göran Sjöbergs äng.
Tack Mimmi! Det var intressanta synpunkter Göran hade. Den här tråden får jag skriva ut och spara (synd att den inte kom ett par veckor tidigare) och kommer säkert att slå ängen senare nästa år. Det ska bli intressant att höra hur folk i Västsvenska entomologklubben, Botaniska föreningen m fl förhåller sig till detta. Jättefina bilder på Görans äng och visst är det fantastiskt att så många växter har kommit dit på egen hand. Själv har jag ju fuskat ganska ordentligt. Öppen skogsmark finns alldeles i närheten av min äng, för så kan man säkert kalla den igenväxande hagen som jag röjer i varje år.
Olle
Mimmi, du skriver att Göran slår sin äng så sent som 1:a advent. Då får jag följande fundering: Är det bara avslaget hö som läcker näring om det får ligga kvar? Det måste väl bli ett visst näringsläckage även från hö som får vissna på rot?
Olle
Jag fick snabbt svar från SLU ang. proteinet:
Kväve är en dyrbar resurs för de flesta växter (undantaget sådana som fixerar luftkväve själva) och de har därför en fysiologi som gör att de hushållar noga med det kväve som de lyckats ta upp ur markmiljön. Kväve tas i allmänhet upp snabbt, och i en vallgröda så beror den minskande halten initialt på att kvävet späds ut i en allt större biomassa, dvs. mängden biomassa x biomassans kvävehalt kommer att vara ganska så konstant över långa tidsperioder. Men det du talar om är ju om man lämnar en 'mogen' gröda att stå kvar på plats, och då handlar det mycket om att växten omfördelar kväve mellan olika organ. Har grödan bildat frö kommer en hel del av kvävet att finnas där, men en del dirigeras också om till övervintrande organ, från vilka det sedan mobiliseras igen under den tidiga vårtillväxten. En äng är dock aldrig helt statisk utan fortsätter att producera biomassa så länge som temperaturen för detta är gynnsam. Då omfördelas också en del kväve från vissnande blad och skott till de nyproducerade bladen/skotten. Man bör därför inte vänta sig särskilt stora förluster från en gröda som inte är avslagen. Låter man däremot an avslagen biomassa ligga kvar på marken så kan en del kväve avgå till luften, speciellt om biomassan fortfarande är grön och kvävehalten därmed är relativt hög, men det är ju inte fallet med en mycket sent avslagen äng.
Göran skriver lite mer om för- och nackdelar med att slå sent:
Det finns fler fördelar med en senare slåtter. Nu under slutet av augusti blommar
ännu en mängd örter som exempelvis nysört, ängsvädd, alla mynor, fackelblomster,
rödklöver och rölleka för att bara nämna några arter. Alla dessa besöks nu på hösten
av en mängd dagfjärilar och särskilt då av våra övervintrande arter, Citronfjärilen,
Nässelfjärilen, Påfågelögat och Vinbärsfuksen. Desutom flyger ännu den Vitfläckiga
guldvingen, den Silverstreckade pärlemorfjärilen och flera blåvingar. För att de
övervintrande arterna ska klara vintern är det ju mycket viktigt att de ges möjlighet att
ladda upp med ett riktigt stort näringsförråd. Dessutom kommer nu på hösten också
ofta migranterna Amiralen och Tistelfjärilen till ängens senblommande arter. Allt
detta missar man ju om man redan slagit ängen.
Jag har besökt den fina ängen i södra Gästrikland som våra botanister slår. Där
flyger nu tyvärr inte en fjäril. Jag tvivlar på att örtrikedomen skulle bli mindre där om
man slåttade lite senare. Jag är vidare tveksam till att alla örter verkligen hinner få
till några fullt utvecklade frön om slåttern sker redan i juli eller första veckan
i augusti. Den fina ängsvädden, som exempelvis utgör värdväxt för den rödlistade
väddnätfjärilen, blommar ju först i augusti. Den får fullmogna frön först under slutet av
september. Denna vackra art saknas ofta på tidigt slåttade ängar. Den är kanske
inte en typisk ängsört trots dess namn. Den vill ju ha lite fuktigare mark än vad
normala torrängar kan erbjuda. Jag tror dock att den alltför tidiga slåttern är
mycket negativ för denna fina ört. Ängsvädden har etablerat sig själv på vår
äng och sprider sig nu varje år. Jag brukar spara dess fröställningar stående
till våren. Sannolikt skulle ängsvädden bli betydligt vanligare till fromma för bl.a.
den mycket hotade Väddnätfjärilen om ängarna slåttades senare. Numera finns
fjärilen nästan bara kvar i kraftledningsgatorna medan den på 1940 - 50 talet
var täml allmän i de flesta jordbruksbygder.
Det är dock en stor nackdel med sen slåtter. Det är betydligt jobbigare att slå
ängen under september eller senare än om man slår i juli. Gräset och särskilt
örter som rödklöver, kråkvicker och andra liknande ärtväxter lägger sig och
blir svåra att slå med såväl lie som slåtterbalk eller röjsåg med gräsklinga.
Jag föredrar nu röjsåg med treklinga, d.v.s. en stålklinga med tre uddar. Den
fungerar rätt bra även om gräset och örterna lagt sig - men det tar ju betydligt längre
tid än om man slår i juli.
Man måste ta med detta i förutsättningarna när man planerar att sköta en större
äng. Det gäller ju att man verkligen orkar med arbetet under många år.
Jag föreslår därför att man kanske kan dela upp en större äng på två slåtter-
tillfällen. Man kan slå mitten av ängen, säg 2/3 under juli-aug men spara
ytterkanterna och slå dem senare under september eller senare.
Sedan detta med 1:a advent. De första åren slog vi ängen denna helgt. Under
senare år när ängen utvidgats har vi börjat slå redan i september för att hinna
med. Sällan blir vi dock helt klara före nov. Jag anser att det är helt okey att slå
i september men jag är fortfarande av uppfattningen att ju senare dess bättre.
Viktigast är dock att ängen blir slagen så att det inte blir tuvor och fjolårsgräset blir
kvar till kommande år.
För att undvika tuvbildning brukar jag köra över ängen med en vanlig gräsklippare
ställd på högt läge när vi tagit in det först avslagna höet. Viktigt är då att räfsa
upp även detta "gräsklipp" som ju innehåller en stor och näringsrik "gräsmassa".
Hälsningar
Göran
Tack än en gång, Mimmi! Det hela verkar mer och mer övertygande tycker jag. Min lilla ängsplätt på ca 50 x 50 m klarar jag säkert av att slå i september nästa år och framöver.
Olle
Vilken intressant och kunskapsgivande tråd!
Tack allesammans som bidragit till all denna trevliga läsning
Ja, visst är det intressant
Jag har bestämt mig, tror jag, för att slå min lilla äng i slutet av september när ängsvädden har fullmogna frön. Den har precis börjat blomma hos mig. Göran skrev ju att den är värdväxt för den rödlistade väddnätfjärilen. Jag får försöka ta reda på hur den ser ut om den skulle dyka upp Ska kolla in övriga blommor om jag ev. ska slå senare.
Jag kan inte låta bli att posta Görans senaste tanke:
Det ska bli spännande att se vad detta kan leda till. Kunde vi få landets
väghållare att senarelägga sina vägrensröjningar till slutet av aug eller sept
vore det ett jättelyft för den biologiska mångfalden !
Hälsningar
Göran
Om SNF kan senarelägga sin Ängens dag vore det ju bra också (min kommentar)
Ang kor får och äng
Får äter som någon skrev rubb och stubb. Kan vara bra ibland men om man vill ha ängsblommor är det inte så kul.
Varför man släpper ko OCH får på samma bete (kan vara i intervall) är för att åstakomma parasitbekämpning, utan kemikalier.