Jag vill berätta något viktigt!, det tar bara en minut att läsa, du kan rädda liv. Alternativ

[Anna-Karin Lundb...]

Jag kan inte låta den här dagen passera obemärkt, det har blivit min "Milla-dag" för att jag aldrig ska glömma henne eller för att hon skulle ha dött helt i onödan. Man kan göra skillnad, både du och jag.

Nu är det fem år sedan min vän Milla dog. Hon lämnade vänner, familj och sina hundar kvar. Hon hade kanske kunnat leva idag, hon hade behövt få ett nytt hjärta. Inte för att hennes hjärta inte var varmt eller stort nog, det var ett mekaniskt fel på det. Men det fanns inget hjärta över till henne. Jag vill be dig som läser det här om en tjänst: Ta dig tid att fundera i några minuter på hur du vill göra med din kropp när du inte längre behöver den själv. Det finns andra som kan få låna lite av dig och leva vidare i livet tack vare ditt beslut. Men då måste du bestämma dig innan du dör. Om du är osäker eller vill veta mer, så läs mer på Livsviktigt: http://www.livsviktigt.se/Sidor/default.aspx . Har du redan tagit ställning tar det bara en minut att registrera sig i donationsregistret, det kan du göra här: http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret det går fort, du kan ändra dina önskemål när du vill. Gör det på en gång, man vet aldrig om man har tid att göra det sen. Ungefär åtta av tio svenskar är positiva till organdonation, men det är bara runt 100 registrerade donatorer som dör - men 700 personer som väntar på organ, varje år. Om du vet vad du vill göra med din kropp efter din död, registrera din önskan.

Bilden visar Milla och Harry. Hon lämnade oss den 4 Mars 2008. Milla var en solstråle i ens liv, alltid sprudlande glad. Om jag dör vill jag ge livet till någon annan om det går. Kanske känner du likadant? Tänk om det hade funnits ett hjärta till Milla när hon behövde ett!

Bifogade bild(er)

 

[hattstugan]

Fin tanke det här Anna-Karin!

Själv tog jag ställning för snart 20 år sedan och finns registrerad! Även familjen är informerad!

Har en fd svägerska som för några år sedan fick nya organ och nu kan leva ett normalt liv igen!

Så om fler tänker på andra skulle det vara bra!

[evelina]

Fin tanke! Jag själv har varit med i över 20 år och även mina vuxna barm. Hade en kusin som väntade på hjärttranplantation men hann aldrig få något tyvärr.

[malcolm]

Jag har också varit med länge, anmälde mig redan innan datorernas tid.

[Ugglemormor]

Har tänkt på detta en del när det var frågan att ge min ena njure till min syster, men det blev inte av.

Jag misste min bästis i ett akut hjärtinfarkt -06 (hon blev 51 år och lämnade efter sig 3 barn o ett barnbarn) och jag saknar henne fortfarande, men där visste vi inte före vad som orsakade hennes dödsfall och hon kanske hade kunnat räddas om hon maken hennes hade kommit hem bara en timme tidigare......

Vi har inte gett tillåtelse att ge organ mer än till oss inom familjen, jag är lite villrådig i denna fråga än så länge, men det är en verkligen en behövlig gåva i så fall.
Min tanke är att inte ligga dålig och medvetslös i den stunden som de får in en annan som kunde behöva mina organ och att de väljer mellan oss....... vem av oss får leva.....
Jag är klyven.

Redigerat av Ugglemormor: 05-03-2013, 10:12

[Aqvakul]

Min tanke är att inte ligga dålig och medvetslös i den stunden som de får in en annan som kunde behöva mina organ och att de väljer mellan oss....... vem av oss får leva.....
Jag är klyven.

Nu har du nog missuppfattat det hela. Man tar bara livsviktiga organ från döda människor.



Jag har stått i organregistret sen lång tid tillbaks....

[Eva i Skåne]

Av de som tvekar är det säkert många som tänker som Ugglemormor. Rädslan är att man inte ska vara riktigt död. Om kungen eller stadsministern akut behöver ett nytt hjärta och jag ändå är nästan död...
Jag vill dock inte tro att man gör så i vår civiliserade värld.

När jag var ung sa jag nej för att känslan att man skulle skära i mig när jag var död kändes obehaglig, men man blir klokare med åren.
Jag är också anmäld som organdonator sedan säkert tjugo år.

[Ugglemormor]

Jag vet det att det gäller för det mesta avlidna personer, men de kan inte ligga länge så för då blir organen också "döda", oandvändbara.....
Känner till fall där det har gjorts ett aktivt val att den äldre få gå när en ung kommer in och behöver akut organ.....
Det känner jag som skrämmande senarium.......
visserligen hade kanske bägge avlidit, eller att den som de skulle ta organ ifrån kan komma på benen igen, men dock är risken liten, men den kommer att bli ett jobbigt fall för de anhöriga som hoppas att hen vaknar och att få en sådan fråga gör saken inte bättre......
Det var så jag menade...

[Eva i Skåne]

Bara hjärndöda Ugglemormor!
Jag har bestämt mig för att tro att det aldrig görs val som du beskriver det.

[addo]

Har tänkt anmäla mig länge så tack för påminnelsen, är nu anmäld.

[Ugglemormor]

Eva,

Jag hoppas att den situationen uppkommer, men jag VET att det har hänt gm. en som fick organ att de hade en "hjärndöd" (obs de hör fortfarande) anhöriga blev frågade om att de ville stänga av.....

Sådana fall är jobbiga för deras anhöriga som hoppas när deras kära ligger i coma och får en sådan fråga.
Nu löste det ju bra, den donerade gav upp andan och sedan var det enklare för anhöriga att låta ge bort det andra behövdes.
Jag har jobbat på intensiven och vet hur snacket går........

[Anma]

Tack Anna-Karin Lundberg för att du berättade om din vän och att du uppmanar till organdonation.
Jag har en man som med stor sannolikhet behöver en ny lever så småningom. Senast var det bara väntade förändringr som läkaren sa, det är alltså inte akut ännu, men det är en tidsfråga när det blir det.

[Ugglemormor]

Det var bra att ta upp detta till diskussion för att det har inte varit så nära inpå i vårat liv förrutom syrran, men man kan leva med en njure och ge bort den andra, men vi matchade inte ihop och man tog hänsyn till min tillstånd om jag behöver ha bägge ....... när man har haft så mycket krångel i kroppen.....
Mor hade endast en njure och den hade passat, men det löste sig sedan för hennes del.....

Detta gav mig en tankeställare när vi har varit så anti hela familjen mot detta, men får ta nya beslut när det blir så många som behöver organ och att dessa operationer ger ett bra liv till den som får nytt.

Anma;
Jag vet inte om jag är ute och cyklar, men när det gäller en lever så hade jag för mig att den växer under livets gång och man kan i så fall dela med någon den biten att kunna klara sig????
Det är mina gamla tankar fr. tiden jag läste till sköterska, vet inte mer om det stämmer.....
hoppas att din käresta får det han behöver, nu är ni ju sedan friare från skador och elände......

[Klint]

Va fint AnnaKarin att du gjorde något bra av denna dag. Hoppas det väcker tankar som leder till handling hos många. Själv är jag och sambon registrerade sen länge,vi har båda mist nära vänner alldeles för tidigt,oavsett om en donation kunnat hjälpa dem så vill vi ta ställning.Jag tänker också på anhöriga tanken på att de ska få frågan om jag svävar mellan liv och död känns inte rätt.Därför tar jag själv ställning för donation nu när jag kan.

[mamamaggan]

Väldigt fin tanke Anna-Karin och jag hoppas att det ger en del den där sista putten att verkligen skriva på för organdonation.

[Eva i Skåne]

Ugglemormor.
Koma och hjärndöd är inte samma sak. Det har t o m jag lärt mig utan att ha studerat medicin.

[polecat]

Angelägen fråga.....
Kan man tänka sig att ta emot organ borde man också kunna tänka sig att ge...
Är själv registrerad sedan många år.

[Anki på Öland]

Också registrerad sedan många år.

[Ugglemormor]

Eva,

Jag vet skillnaden mellan dessa två olika tillstånd, men när kroppen hålls vid liv med maskiner och patienten inte visar mer än kallas hjärndöd ----- så har inte själen gått vidare utan finns där och den hör, ser allt....... men den förstår att det finns inte någon återvändå, men finns där ändå....

Då kroppens funktioner slutar totalt att fungera maskinellt, då lämnar själen sin boning även att den är inte längre så fast i sin kropp, men nära den..... ett svagt silvertråd binder vår kropp och själ ihop och den brister inte förrän kroppen tas ur maskinerna.

Som medial, har jag sett detta med egna ögon, och jag tror inte förrän jag själv ser det...... och detta har jag sett så många gånger så det tvivlar jag inte på.
Vår ande vet att den ska vidare .... men vill finnas nära de kvarvarande kära tills det är dags.....

[Rebecca]

Självklart står jag med i donationsregistret! För mig är det så självklart. Varför ska jag som död behöva mina organ när någon annan kan ha nytta av dem? Kan jag hjälpa någon vill jag självklart göra det.

Fint initiativ av dig, Anna-Karin.