Jag försöker undvika sjögräs, Zostera, eftersom det bryts ned så långsamt. Däremot tång använder jag mycket. Tången låter jag torka och mal sedan i en kompostkvarn så att den blir lätt att sprida. Färsk tång är tung och seg och besvärlig att hantera. Jag blandar tången i jorden som mineral och kvävegödsel. Många växter mår bra av tång. Kål, betor, selleri kommer ursprungligen från havsstränder och är särskilt tacksamma för tånggödsling. Samlar man färsk tång, är det en bra idé att låta den ligga så att salt kan spolas bort av regn. För det mests plockar jag tång som har flutit i land under vinterstormar och torkat under en förhoppningsvis torr vår. Då väger den nästan ingenting.
Hur mycket tungmetaller tång och sjögräs innehåller beror på växtplatsen. Jag samlar tång på en plats som ligger långt från bryggor och marinor. Tungmetaller finns naturligt i havsvattnet och upptaget varierar hos olika växter. Sedan har förhållandena i odlingsjorden inverkan på hur mycket de odlade växterna tar upp av dessa tungmetaller. Jag är inte orolig för ev. tungmetallrester i grödorna, eftersom tillförseln till jorden är ganska blygsam.
Sjögräs som täckning har jag inte testat, däremot tång, och det var inte så bra, eftersom den torkade snart och blev bara liggande på jorden. Inte heller kvävde den ogräset. Det skall sägas att tången inte var finfördelad, utan lades på som tångruskor.
|