Som den minnesgode kommer ihåg så blåste ett av mina lärkträd ner förra vintern. En del av stammen tog jag bort då men kvar fanns en 5-meters högstubbe. Den sågade jag bort i vintras och sen var det stubben som skulle bort. I maj började jag, det var fortfarande en del tjäle men jag ville inte vänta. Arbetet har börjat.
Stubben var milt sagt stor, diametern på stammen var 70m cm och själva stubben mer än metern.
Beträffande lärkträ så sägs det vara så bra att använda, håller i evigheter. Detta är änden på toppen som ligger kvar till nästa vinter, jag delar upp arbetet. Som synes är den kraftigt angripen av någon tränedbrytarsvamp redan efter drygt ett år. Även några avkapade stambitar som jag tog hand om i vintras var svampangripna. Jag undrar...
Arbetet fortskrider, det här var så långt jag kom efter en vecka. Mer vågade jag mig inte på, det slet en hel del på sågkedjan med att såga i jord och längre in satt det fast några stenar bland rötterna. Jag hade dock fått en idé.
Idén förverkligas, Eftersom jag kunde komma in under stubben tänkte jag elda upp det hela. Ved fanns det gott om, Trafikverket hade trädsäkrat utefter järnvägen och det låg mångder med ved och skräpade. Jag hade dock vissa tvivel om metoden men provade.
Efter att ha proveldat en em insåg jag att detta skulle ta tid, mycket tid. Ett par cm hade försvunnit bara. Lösningen blev denna, jag snyggade till runt stubben. Den får vara kvar, den ruttnar väl bort så småningom. Den får under tiden visa på naturens krafter.