Jag var och tittade på en kolonistuga idag och på tomten stod det fyra äppleträd och ett plommonträd. Alla var uppvuxna och rejäla men tyvärr hade de inte gett någon frukt förra sommaren eftersom ägaren hade beskurit dem för hårt. Det jag undrar över är vad som kan hända med frukträd vid hård beskärning. Stammarna såg friska ut och det stack ut småkvistar på ca 20 cm från dem. Kommer de att bära frukt så småningom eller kan de vara förstörda? Hur vet man vilket? Jag vill ju inte köpa en koloni med träd som måste tas bort, med allt jobb det innebär.

PS! Jag har foton på träden men förstår inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att lägga in dem här... Någon som kan hjälpa mig?

Det är bara att "trycka" på kameran häruppe till höger och sedan göra som det står. lite knöligt kanske , men tar man det bara lugnt så funkar det till slut.

OK, jag har nu lagt upp bilder på träden i mitt album. Jag trodde att det skuille gå att bifoga bilderna i inlägget men nu har jag skaffat ett album i stället. Vad tror ni om träden, går de att rädda?

Finns ingen albumlänk i din profil.

Ooops... Nu finns det en länk till mitt album. Mycket nytt att lära sig

Bra bilder. Fy 17 - men det kunde vara värre. Träden har på tok för lite grenar med bladknoppar men de har i senaste beskärningen iallafall fått behålla sina grova grenar.

Mitt råd: Låt dem kompensera sig själva och låt dem behålla allt grenverk de producerar under flera år. Om de skjuter fart i försommar med rejäla skott uppåt från många ställen ska du vara GLAD, inte arg på dem. Det är det bästa sättet för dem att garantera sig en framtid och garantera dig frukt så småningom.

Du kan se själv i höst hur tillväxten varit. Från spetsen på grenarna och inåt ser du en liten ring. Det är därifrån årets skott vuxit. Nästa sommar kommer de att växa lite mindre långt. På tredje sommaren brukar de orka utveckla sidogrenar på några eller många skott, och på dessa kommer frukt kunna utvecklas.

När skotten som sticker uppåt börjar utveckla sidoskott brukar det vara läge att börja beskära igen. Gör det på sensommaren så stressar du trädet minst (stenfrukt ska alltid beskäras då - juli, augusti, september). Gallra försiktigt och lite varje eller vartannat år.

Några personliga reflektioner... Så ofta ser man träd som är sågade i på detta sätt, och jag undrar alltid varför. Vad har beskäraren trott om trädens biologi, och vad har han velat uppnå?

Det grundläggande är att träd behöver blad för att leva. Blad kommer på knoppar i yttre grenverket som ser ut som trianglar på vårvintern. Om man tar bort många bladknoppar använder trädet sin reservenergi för att utveckla snabbast växande gren som kan ge blad snabbt. Tack vare att de kan "spruta" fram grenar överlever de, men de hinner inte planera för att grenarna endast ska komma på ställen där de har lång framtid, och de hinner inte utveckla greninfästningar som de gör när de inte är livshotade.
Det blir en kraftansträngning. Träden klarar det ofta, men de blir mindre motståndskraftiga mot annat som t ex torka och angrepp av svampar, ungefär som vårt immunförsvar försvagas om vi inte sover.

Träd vet hur man ger frukt, och de bryr sig mycket om att utveckla frukt så snart trädet och en gren är förberedd för att utveckla blomanlag. Gren och blad kommer först, fruktanlag sedan - och det tar olika lång tid beroende på träd- och grensort. Det sägs i fruktodlarsammanhang att det krävs ca 35 friska blad för att utveckla ett äpple. Utöver detta behöver trädet blad för allt annat; utveckla grenar, lagring inför vintern mm. Vi människor kan göra mycket lite för att genom beskärning få fram mer frukt, däremot kan vi lätt skära i träden så att frukt inte kan uppstå på många år.

Träd "beskär" sig själva. Friska träd har ett mycket klokt sätt att satsa sin energi. De grenar som kan ge mest liv (med blad som får ljus) och frön (med fruktkött som skydd) satsar de mest på och minst på grenar som sitter inne och nere i kronan där det får mindre ljus. Vill man satsa på frisk och lång levnad i sitt träd har man bäst chanser att lyckas om man studerar trädets eget sätt att satsa sin energi, och prioritera som trädet gör - fast lite snabbare.

Träd är predistinerade att växa till en viss storlek. Har det vuxit till en viss storlek betalar man ett högt pris om man kraftigt reducerar det. En solros blir inte en maskros för att man kapar den.

Träd är inte detsamma som virke. Träd har inre försvarsförmågor som är långt bättre än de metoder vi människor ibland lägger på såren utanpå. Träd är däremot som virke i det att en snedskuren eller fnasig yta på en dörrlist blir till besvär. Illa lagda snitt eller fnasiga snittytor vid beskärning är ett problem för trädet eftersom svampar fastnar bättre där bland annat.

Träd är beredda att en dag förlora grenar. Bäst försvarsförmåga sitter i grenkragen på stor liksom liten gren. Lär man sig att se exakt hur den ligger utsätter man sitt träd för mycket mindre skada när man beskär.

Träd är inte som människor där sår läker genom att nya celler delas och nybildas när det uppstår sår. Träd kapslar istället in såren och snittytorna med ny ved, och skapar "försvarsved" (sårved) kring såret inuti veden. Ju större snitt man åstadkommer i trädet, desto mer energi tar det av trädet att försvara och övervalla och desto längre tid får svampar (rötsvampar, kräfta) att etablera sig. Många små, rättlagda snitt är att föredra framför få grova. Hellre ett finger än hela armen.

Det går att samarbeta med sina fruktträd genom beskärning. Träden vill försäkra sig om MÅNGA frukter (med många frön) och utvecklar täta grenverk som håller för de MINDRE frukter som trädet tycker är tillräckliga för förökningen. Vi vill ha STÖRRE frukter och får det genom beskärning så att frukterna blir FÄRRE. Eftersom större frukter är tyngre måste vi se till att grenverken blir lite stadigare än när trädet växer obeskuret. Dessutom bryr vi mäniskor oss om fruktköttet i första hand, och ju mer solbelyst det blir desto sötare och mer hållbart blir det. Trädet bryr sig om kärnorna och fröna och inte hur fruktköttet smakar.

Det går att få större frukter på starka grenar och ett friskt, långlivat träd om man bara behåller respekten för det som trädet egentligen vill.

Tukta inte träden. Samarbeta med dem.

I Skåne är det inte alls ovanligt att man beskär fruktträden så hårt som fotona visar. Man ser ju dessutom att de nya grenarna är kraftiga och ganska väl fördelade. Många föredrar att dessutom så småningom ta bort de uppåtväxande grenarna och se till att de övriga sätter lagom antal smågrenar för att bilda en lägre men vacker och välvuxen krona i sidled. Då blir frukten mycket lättare att plocka.

På skånska Österlen där det finns många äppelodlingar ser man enbart sådan beskärning.

Så det ser ut som om det varit en skåning som klippt dina fruktträd.

Ha tålamod, om ett par år ser träden "normala" ut igen.

I Skåne "hamlar" (=beskär) man till och med björkar vilket gav mig en smärre chock första gången jag såg det............

En som kom till Skåne från kylan i norr.


Snofsan

Hej,
Närapå alla träd i fruktodlingarna på Österlen är svagväxande och har dessutom beskurits helt annorlunda från början. Vill man ha ett långlivat fruktträd med stam och krona i trädgården är kiviksodlingarna inga förebilder.

När man ständigt tar bort de skott som trädet försvarar sig med och som pga hård beskärning länge växer rätt upp kommer man in i en cirkel där trädet fortsätter att skjuta sådana skott. Dessutom upphör eller minskar utvecklingen av andra skott, de som växer med starka infästningar, bildar frukt efter 3-4 år och böjer sig ned naturligt av sidogrenar och frukttyngd.

Många tror att man genom hård beskärning kan få ned trädet i höjd. Resultaten brukar bli att trädet på bara ett par år skjuter ändå mer i höjden.

Man kan prioritera sidoväxande grenar, men låter man trädet endast behålla horisontellt växande grenar uppstår ofta det som en forumist visade här för en tid sedan - träden tål inte vind och snö.

Vill man ha träd med mycket lågt växande krona är det bättre att satsa på ett träd som naturligt växer så, t ex äpple satt på svagväxande grundstam, spaljéträd ed. Har man redan ett vuxet kronträd som man vill ska vara så lågt som möjligt gller det att beskära så att trädet inte tvingas skicka nödskott (vattenskott). De är de enda grenar som växer snabbt rätt upp många år innan de också böjer sig av sidogrenar med frukt.

Du kan inte jämföra fruktträden i de professionella fruktodlingarna på Österlen med de fruktträd som finns i villaträdgårdar. Yrkesmässiga fruktträd är enbart till för att producera frukt och beskärs enligt mycket utstuderade principer för att ge maximal skörd. Dessa beskärningsprinciper bygger på ett system med växtskyddsbehandlingar, körbaneavstånd, rotbeskärning, svagväxande grundstammar, antal blad i förhållande till mängden frukt m.m. Dessutom är kulturtiden för dessa tätplanteringar mellan 15-30 år. En dylik beskärningmetod är inget vi ska tillämpa i våra villaträdgårdar om man inte har väldigt god kunskap och erfarenhet.

Det är inte riktigt sant att det enbart finns denna typ av träd vid Österlens fruktodlingar. En hel del kronträd av äpple som beskärs efter en äldre metod med större radavstånd och betydligt längre kulturtid och mer starkväxande grundstam, finns kvar. Anledningen till att man har gått från detta är att det tar betydligt längre tid att få en bra skörd på ett kronträd än på ett knipträd (som ofta är den trädtyp som förekommer i tätplanteringar)

Förkortning av en del av vattenskotten, pinceringen på sensommaren,
det är väl det du kan göra med en del grenara, kallas sporrbeskärning,
som är vackert på gamla välskötta frukträd i alla fall. Ger dessutom mycket frukt.

Jag har testat men inte fått bra resultat alls av att inkorta (sporrbeskära) och pincera (inkorta sommartid) vattenskott. Sporrbeskärningen på vårvintern resulterar endast i fortsatt skottillväxt uppåt och inte förgrening, som man får vid inkortning av andra skott.

Däremot tycker jag att vattenskott är bra att öva ympning på, särskilt sådana som kommer från stammen. Ympen på det inkortade vattenskottet kan man sedan sporra och pincera och få fram frukt tidigare än utan beskärning.

Mitt päronträd har blivit jättefin, jag håller den låg, för jag är kort.
Mycket blommor och frukt. Klart, trädet har inte varit hårt beskuret.

Det tvivlar jag inte på Hannele, så frodigt som du gjort ditt berg! (Alla som inte kikat på Hanneles hemsida - gör det och njut!)

Frågan är hur man lyckas med sporrbeskärning på vattenskott. Kanske kan man lyckas om man väntar till dess trädet är berett att utveckla sidogrenar på dem och trädet kommit ur sin stress av hårdbeskärning. Men att korta in vattenskott som ännu växer rätt upp tror jag inte på.

Däremot kan man "rikta" vattenskotten när de utvecklar sidogrenar. det gör man genom att skära av toppen ovan en sidogren som har bra riktning. Trädet fortsätter då att utveckla denna sidogren, av tyngden böjer den sig ned och den får snabbare frukt som tynger ned den än mer.

FÖRE............................................................................
..........EFTER

....
Gallring och riktning av vattenskott 2-3 år eter hårdbeskärning som skapade obalansen och vattenskottsbildningen.

Jag skulle också gallrat bort en del av vattenskott helt.
Men resterande skulle jag korta in mer än du gjorde.
Eller hade du tänkt göra det senare, Cilla?

Hej Hannele,
Som du ser gallrade jag bort en hel del vattenskott också förutom de som hade välriktade sidogrenar som jag "riktade". Jag tog så många som jag bedömde jag kunde utan att nya skulle bildas, och året därpå hade trädet utvecklat de grenar det fått behålla utan att spruta nya.

Förr kortade jag in vattenskott och långskott mer. Nu väntar jag hellre ett år på att det kommer sidogrenar, och kortar in dem genom att ta bort toppen och spara sidogrenen då. Detta kan innebära att jag året därpå kan beskära längre ned än jag gjorde första året.

När man kortar in över knopp och inte sidogren på vattenskott, och särskilt på våren, stimulerar man dem att pinna uppåt ett år till, utan att utveckla sidogrenar. Det är iallafall min erfarenhet för de flesta äppelsorter.

Har trädet stått mer än två år som obeskuret kan man ofta korta in sidogrenen som man spar en aning, utan att den fortsätter uppåt. Men för det mesta är detta helt onödigt, denna sidogrenstopp tar man ju bort nästa gång trädet ger sidogren på sidogrenen... om du förstår vad jag menar.

Har skrivit om och fotat detta träd mer här http://www.juniper.se/tradvard/juniperjobb3.htm.

Intressant. Det blir ut och testa, för sönerna hann inte med vattenskotten förra våren.

Jag undrar jag om plommonträdet kan bli så bra? Det har ju i mina ögon stympats så att nästan all förgreningsmöjlighet har skurits bort! (Även blommöjligheten är borta det närmaste året...)
Körsbär och plommon har ju inte vilande knoppar under barken som bryter vid beskärning, och de gamla bladknopparna längre in på kvistarna dör efter andra året. Typ. Obeskurna grenar förgrenar sig bara längst ut, och om man vill att de skall förgrena sig närmare stammen så måste man klippa dem som årsskott på sensommaren, annars förtvinar de eventuellt blivande blad-/grenknopparna.
RÄTTA MIG OM JAG HAR FEL!
Kort sagt: Plommonträdet tycker JAG inte är något att satsa på -och det var väl det du undrade över.
Det skulle vara intressant och se vad som händer under sommaren och de närmaste åren med träden, jag har ju inte så mycket praktisk erfarenhet, och vill veta vad som kan hända.
Vänligen / Fjursen

Ja, stenfrukt tål beskärning av detta slag sämre, helt klart och de bryter inte skott som kärnfrukt vilket gör att grenstumpar och grenar med för lite bladmassa dör oftare.

Men visst kan plommon bryta från gömda (adventiv)knoppar. Som tur är kan man få ett prommonträd helt fullt av vattenskott som gör att de kan överleva.

Jag har varit med om att döma ut träd som inte borde ha någon teoretisk möjlighet att överleva, för att efter några år komma tillbaka och se att de mot alla odds överlevt. Jag är mycket försiktigare med dödsförklaringar nu. Många träd överlever men de får för evigt problem med beskärningar som dessa, och livslängden förkortas.

En gissning på när detta plommonträd kan bli fruktbärande igen kanske andra kan hjälpa till med. Fem år?

Först och främst får vi skilja på adventivknoppar och epikormiska (sovande) knoppar. Skillnaden dem emellan är att adventivknoppar ombildas ur odiferentierad kallusvävnad och kan således uppstå från t.ex. cambiet vid en snittyta. Det jag tror ni talar om är epikormiska knoppar, d.v.s. utvecklade knoppanlag som vilar och väntar på att få utvecklas.

Att körsbär, plommon och andra lignoser av släktet prunus saknar sådana stämmer inte, men helt klart har släktet färre i förhållande till andra släkten, t.ex. Malus, Pyrus, Tilia, Betula, Quercus, Ulmus m.fl. Andra släkten med få eller färre epikormiska knoppar är Carpinus, Fagus, Fraxinus, Acer, m.fl.

Jag köpte inte kolonin, jag vill ju inte vänta i flera år på att få frukt... Eftersom stugan var rivningsfärdig tyckte jag inte att tomten var något att ha om inte ens träden var bra. Däremot ska jag iväg och titta på en annan stuga i morgon, där finns ett plommonträd som är ympat och ger tre sorters plommon. Låter trevligt, tycker jag!