Hej!
Jag behöver lite goda råd gällande fruktträd. Nu under september tänkte vi plantera ett par fruktträd, antagligen ett päron och ett bigarrå. Eftersom jag skulle vilja få plats med flera olika fruktträd tycker jag det här med svagväxande grundstam verkar bra. Förutom att de kanske behöver lite mer gödsling och lite mer vatten, finns några nackdelar? Vi bor utanför Göteborg, zon tre skulle jag tro och vi vill inte lägga ner jättemycket kraft på att sköta om fruktträden.
Vilka olika grundstammar finns det för päron och bigarrå? Jag skulle vilja ha en som bara blir snäppet mindre än A2, alltså inte så små som fruktodlarnas.
Jag har även funderat på att köpa ett flerårigt träd för att inte behöva vänta så många år på skörd. Finns fleråriga träd på svagväxande grundstam att få tag på tror ni?
Hälsningar Cina

A 2 är bara en grundstam för äpple. Körsbär finns det "små" träd. Päron lite besvärligare. Sök på "rootstocks"ock lägg till engelska och för körsbär eller päronoch du blir sittnas en mycket lång tid vid datorn. Beställ i Grännas olika plantskolor eller den närmaste och berätta vad du vill ha. Sök på Ebeplantskola på Google så ser du vad som finns?

MM106 är medelstark i tillväxt och blir någonstans mellan A2 och de där riktigt småväxande grundstammarna. Den främjar också tidig fruktsättning hos många äppelsorter. MM106 är härdig till runt zon 3 (jag har den i Stockholmstrakten och har inte haft några problem med härdigheten hos denna grundstam.)

Med päron är det dock värre, det finns inte så stort utbud av grundstammar. Som svagväxande grundstam använder man ofta kvitten(Cydonia) men den är inte så härdig + alla sorter funkar inte att ympa på kvitten.

Man ser ju ofta mindre spaljerade päron, hålls de bara nere genom klippning?

För päron är svagväxande grundstammar att föredra eftersom Pyrus communis är alltför starkväxande. Som Åsa skriver är kvitten ett mycket bra alternativ. Ur härdighetssynpunkt kan det ibland vara problematiskt eftersom kvittengrundstammarna oftast inte klarar mer än zon II. Men spaljerar man i varmt läge i en väl preparerad och dränerad planteringsgrop bör det fungera. Svårigheten är förenligheten med några päronsorter, men det rör sig om ett fåtal. Är man en duktig ympare eller har kontakt med en god plantskolist kan man enkelt mellanförädla med en förenlig sort.

Det finns tre kvittenstammar som jag känner till Kvitten A, kvitten C och kvitten Adams. Kvitten A är troligtvis den som är lättast att få fram och den som har bäst förenlighet. Jag har prövat med Kvitten A på Doyenne de comice och den fungerar bra samt kvitten A, mellanförädling med Carola och Conference som huvudsort. Båda fungerar bra, men blir troligtvis betydligt mindre än A2, vilket inte jag ser som någon nackdel.

När det gäller sötkörsbär/biggarå finns det troligtvis ingen bättre svagväxande grundstam för hemmaträdgårdsbruk än Gisela 5. I zon III bör ni inte ha något härdighetsproblem med den.

Håkan Svensson på Julitta Muséer har bra tips om vilka päronsorter som inte trivs på kvitten, om man inte har tillgång till ett bra uppslagsverk. Han kan säkert också svara på frågan om vilka i din närhet som kan ha fleråriga svagväxande grundstamsträd (som jag tror det kan vara svårt att få tag i).

Jag har inte gjort, sett eller läst testresultat som visar storleksskillnaden på kvitten och pyrus communis-grundstammar på päron. Däremot i zon 3 har jag sett många misslyckade och några lyckade spaljeringar av päron, som antagligen är satta på communis. Släpper man iväg en sådan spaljé utan beskärning ett eller ett par år blir det svårjobbat att få tillbaka formen och en lagom tillväxttakt.

Frågan är om det är så lyckat att i zon 3 och uppåt använda en mindre härdig grundstam på ett fruktträd som också är mindre härdigt än de härdiga äpplena.

Själv har jag 50 pyrus communis som jag tänkte testa att göra en spaljerad päronhäck av. Häckarna i koloniträdgårdarna strax utanför Ystad är inspirationskällan. Vad de hade för grundstammar visste inte ägarna heller, men hela området är fullt av päronspaljéer i olika former.

Tack för svar, jag ska fundera på det här med spaljé. Problemet är att vi ska bygga hus på denna tomten och därför egentligen inte har någon vägg som vi med säkerhet vet kommer att stå kvar framöver. Därför hade vi tänkt oss ett "vanligt" träd, bara något mindre. Men om det inte är garanterat härdigt får det väl kanske bli ett stort päronträd istället då. Vi hade tänkt oss ett Clara Frijs och det blir efter vad jag har förstått medelstort.
/Cina

Jag har diskuterat de många, äldre päronspaljéerna som finns runt om i sydvästra och södra skåne med många av mina kollegor och lärare eftersom jag också har varit nyfiken på vilken grundstam de står på. Rent generellt verkar det som att de flesta faktiskt står på fröstam; stammar som måste ha tagit väldigt lång tid att få frukt på och dessutom ha växt enormt mycket. Efter hand som de blir gamla avtar dock växtkraften och med den ibland också fruktkvaliteten.

Man behöver ingen vägg för att spaljéra, de kan vara fristående också.

Men jag förstår att du vill ha ett kronträd. Om man inte använder kvitten på päron så kan det vara bra att veta att "medelstort" i päronsortsammanhang kan vara 8-9 meter högt och 6-7 meter brett. "Stora" päronträd som gråpäron t ex kan bli 12 meter höga och 8-9 meter breda.

Vad som blir skillnaden om man sätter ett medelstarkväxande sort på kvitten vet jag inte, och jag vet inte heller om Clara F kan växa på kvitten.

Hej!
Är "pyrus communis" den mest starkväxande grundstammen?

Vad är "pyrus communis" för trädslag egentligen?

// Johan.

Pyrus communis är det vetenskapliga namnet på päron. Pyrus communisgrundstammarna kan ofta vara frösådder och frösådda grundstammar kan ofta bli ganska stora.

Först och främst om Pyris communis. Den äkta varianten är äkta vildpäron. Namnet används, felaktigt, om flera klonstammar som används för förädlade sorter av päron. Det är idag ingen enhetlig sort utan härstammar troligtvis från flera olika och i sin tur förädlade sorter av ursprungssorten Pyris communis. Den äkta sorten betecknar jag som starkväxande och Pyris communis kan bli, som Cilla skriver, upp mot 12 meter hög, men ligger normalt på mellan 8-10 meter.

De som oftast, dock inte alltid, är mest starkväxande är fröstammarna, det vill säga grundstammar från en frösådd kärna.

Hur länge måste man vänta på päronfrukt ??

Jag har ett familjeträd päron, grundstam Pyrus Communis, stam och 2 grenar Clara Frijs, ympar Carola, Gråpäron och Göteborgs Diamant.

Och en följdfråga, hur vet jag vilken av ymparna är vilken innan de börjat bära frukt. Bladen ser väldigt olika ut, men jag vet ej vilken är vilken.

Och en tredje fråga, hur lång tid tar det tills trädet blir 8 meter högt ??

Det kan ta 10 år innan frukt kommer på päron... Kommer det några frukter när trädet stått 5 år i backen är det bra. (Iallafall i zon 3.) Generellt får man vänta lite längre än med äpple.

Att grenarna inte märks upp på familjeträd är ett elände och ytterligare ett tecken på hur oseriöst familjeträd hanteras. Inte ens i handeln, inte ens om det finns frukt, kan de som säljer säga vilken sort som är vilken. En med mycket god sortkännedom kan ofta på växtsätt och blad gissa sig till sorterna.

Hur lång tid det tar innan träd uppnår en viss höjd beror helt på förhållandena. Du kan se hur mycket ditt träd växer per säsong genom att titta på grenarna. Träd växer normalt snabbare de första 10 åren och toppartier växer mer än grenar längre ned och sidogrenar.

Om nu kvitten används som grundstam till päron, varför säljs då inga kvittenträd i Sverige? Jag trodde kvitten inte klarade svenskt klimat.

(ursäkta att jag kidnappar tråden för en helt annan fråga)

Det är en mycket bra fråga, men först och främst måste vi ha klart för oss att de kvittengrundstammar är specialselekterade för just päron och säljs för mest till professionell odling. Jag skulle gissa att omkring 80-90% av de päronträd som säljs i sverige för fritidsodling är ympade på Pyrus communis.

Vanlig kvitten, Cydonia oblonga, har inte samma egenskaper som de kvittenkloner som man ympar päron på.

Varför säljs inte så många kvittenträd/buskar i Sverige? Främst har det att göra med härdigheten. Kvitten är härdigt i Zon I och i goda lägen i zon II och därför är det av mindre intresse för handeln. Sen har det nog också med att få känner till den och att Rosenkvitten, Chaenomeles japonica, är mer härdig och ofta mer odlingsvärd. Kvitten är dessutom ett ganska "besvärligt" buskträd om man ser på vilka buskträd hemträdgården önskar idag. Som buske skjuter den mycket rotskott och behöver föryngras kontinuerligt. Utan föryngring blir den ganska gles och väldigt hög för en buske, 5-7 meter. Jag tycker dock den är väldigt vacker med väldigt vacker bark och blad och frukterna som är härligt gula och maffiga.

Intressanta frågor och svar här. Jag tycker också om kvitten, njuter av dem som lite exotiska frukter när jag gästar vänner söderut.

Missade förut Birgers inlägg om att de gamla päronspaljéerna i Skåne ofta står på fröstam. Jag gissade på det när jag såg dem och funderar på om det är så lyckat med svagväxande underlag på päron och äpple för spaljé egentligen.

För kronträd som man vill ha snabb frukt på och som inte får bli stora är de ju utmärkta. Men spaljéer, häckar, fristående kordonger etc vill man ju ska bli gamla. Och visserligen är ju tillväxten stark med fröstammar, men det innebär ju också att man kan misslyckas med beskärningen och kunna fortsätta ändå. Och det tredje - eftersom vi ändå i våra trädgårdar planterar en hel del klippkrävande såsom häckar (för att inte tala om pilhäckar), gräsmatta och annat - varför inte klippa rejält i spaljén, frukthäcken mm också? Man kommer ju inte undan att klippa bara för att man har en svagväxande sort, även om man klipper bort kortare grenar.

I Ystad klippte man de fristående spaljerade päronhäckarna med häcksax på flera ställen. En gång på vårvintern och en gång på sensommaren. Häckarna såg bra ut ändå, ungefär som häckar gör när man klipper med häcksax. Lite fnasigt här och var, men ändå blom och frukt och fortsatt tillväxt.

Jag har experimenterat lite med svagväxande grundstammar för äpple här i zon 3 som var tänkt för häck (B491 och B396), men tycker inte att de har kortare tillväxt de första åren. Däremot klenare grenverk. Då är det roligare med A2 och fröstammar som man vet har styrka och som får stabilitet snabbare. Frukt kommer ju ändå snabbt på det man sträcker i lutande vinklar.

Jag tror inte svagväxande underlag, särskilt inte dåligt härdiga för päron, är något för mig. Här blir det nog fröstammar för allt som inte ska bli små kronträd.

Vad finns det för skäl att sätta spaljéer, frukthäckar mm på svagväxande underlag tycker ni?

Tack för alla intressanta inlägg om grundstammar, nu har jag i alla fall pratat med den duktige mannen på handelsträdgården i Landvetter och han trodde inte att det skulle vara något problem med härdigheten på päron med svagväxande grundstam. Så jag chansar, ett flerårigt Clara Frijs och ett Stella (bigarrå) beställt, båda på svagväxande grundstam. Vi får väl se hur det går.
/Cina

Ni som är för fröstam, varför vilken fröstam som hellst? Om oturen är framme så att två med "dåliga anlag", Mycket svår skorv och lätt att få kräfta korsas så blir det ingen bra grundstam hur bra starkväxande den är. I avelslära utgår man från lite ensidigt vissa saker och får vad man vill ha så småningom men inom fruktträna är det bara starkväxandet som gäller? Jag använder svagväxande grundstammar dels för att de som drog upp den hade vissa saker i sikte:
Härdig, tåla kyla.
Härdig i sjukdomsavsende, en del är resistenta mot olika saker.
B-stam är lågväxante( slippa stegar, svår olycksfallsrisk, Hanterbara från markplan vid sjukdom? Insektsangrepp? Regn och hagel genom att dra fiberduk eller genomskinlig plast över. Lätt att sätta ut frost bevattning vid blomningen och enligt vissa TRÄDKONSULENTER för att hålla borta små fröknar av rönnbärmal och äpplevecklarna eftersom de inte tycker om blöta fötter eller få fukt på fukt sina fina vingar.
Lätt att plocka frukten. Och troligen biligare och mindre arbetskador utan plockpinne med påse 4-10 meter upp i fröstammen.
Man är mera målmedveten: hellst utan skorv utan kräfta och en del andra sjukdomar som ärvs med dåliga arvsanlag? Förstam som kan vara allt från ren "dynga" till bra kombination som man ser först efter många år?
Handspruta en fröstam med ryggspruta med matolja i förenbyggande? Vad lätt jag har mot den som har fröstam?
Lägga ut svart duk på marken och fånga vissa maskar av olika slag.
Om jag är rädd om äpplena kan jag med lätthet spänna nät och fånga upp fallfrukt.
Sedan till ploblimets kärna: Om vi skall nå målet frisk frukt så måste alla vara med och ändra framtiden Bort med KRÄFTAN bort med SKORVEN bort med mycket annat Som Hemlig bekämpning med nikotin och andra tokigheter i bekämpning jag hört och sett?
Goa äpplen i många smaker är lättare att få fram med små träd än fröstam på 10 meter högt och en diameter på 7-10 meter. Lätt att ympa om .
Men då måste alla vara med även de som forskar m. m. ledningarna för TRÄDFÖRENINGAR och tala om vart de bra träden finns och inte som nu gära allt för att hemlighålla dem så man måste till jordbruksverket för att få tipps att vänd dig till utlandet för där gör de något????

Hos oss är våra fröstamsträd friskare än våra köpeträd, och fröstammarna är dessutom enklare att ympa på. Men det kan möjligen bero på att vi sköter träden som amatörer Har inget emot höga trän, då blir det svårare för rådjur och älgar att komma åt. (även om älgar når högt).

Jag tror att vi borde ha fler sorters äpplen i omlopp, gärna fler korsningar med vildapel. Att under decennier plantera ut tiotusentals äpplen på samma grundstam (exv A2) och på denna stam ha ett fåtal identiska sorter (kloner) är att be om problem. Förr eller senare kommer väl nåt kryp som över en sommar eller två käkar upp alla A2-träd inom synhåll. Håller med om att skorv och kräfta är stora problem, som det kanske jobbas mer på i utlandet, och vi behöver nya sorter som komplement till de gamla. Sorter som Melba och Lobo är så dåliga att de nästan borde vara kriminellt att sälja dem (jag har båda två)

Jag inser att kommersiella odlare, eller odlare i trångbygder med små trädgårdar, har andra krav än jag.

Avel är svårt, vet inte så mycket om det vad gäller äpplen, men jag antar att man under de senaste 100 åren eller så sprutat rätt rejält mot svampar etc och att resistensegenskaperna hos äpplena prioriterats bort, till förmån för exempelvis stöttålighet och vackert, och tjockt, skal.

Sven, tack för goda argument för svagväxande grundstammar!

Jag vill säga att jag för kronträd och små trädgårdar tycker att svagväxande underlag är superba. Det jag argumenterar för är att inte enbart använda svagväxande grundstammar för spaljéer, häckar mm som man ändå beskär rejält från början. Särskilt inte för zon 3 och uppåt.

Höjdmässigt behöver det inte vara någon skillnad på fröstamsspaljéer och svagväxande. Båda beskär man ju från början. Däremot blir en fröstams stam i en spaljé mycket grövre och stabilare än en svagväxande dito.

Om anlagen i fröstammarna: Riktigt, man vet inte hur de blir. Men ofta blir de mycket starka, och tillväxttakten gör också att de klarar angrepp väl. Min egen erfarenhet är att fröstamssådder ganska tidigt visar åtminstone tillväxttakten. Gallrar man bort de svagväxande har man iallafall ett underlag som det är rejäl tillväxt i. Och tillväxt är ju iallafall bra mot angrepp på grenverk och blad.

Ett som man inte heller kan veta anlagsmässigt är ju åldern. Men att fröstammar kan bli flera hundra år och svagväxande inte ens blir 50 vet man ju.

Skorv har jag tolkat mer som sortberoende och i utvecklingen av sorterna, men kanske finns samband mellan grundstam och skorv också som jag inte vet om?

Kräfta däremot tror jag liksom du är grundstamspåverkad. Min erfarenhet är att med samma kräftbenägna sort på fröstam och A2 så klarar sig fröstamsträdet bättre. Hur det är med kräfta och svagväxande grundstammar har jag inte sett några resultat av. Här kan säkert du bidra med en hel del så småningom!

Hej!

Det finns en ny svagväxande grundstam för päron som heter Pyrodwarf. Det är mikroförökad och framtagen i Tyskland. Finns att köpa i Sverige. Vi har använt den i vår utbildning här på SLU Alnarp. Blir mycket intressant att följa utvecklingen på den.


Stefan N.

Sven argumenterar starkt för sin sak, jag respekterar den och förstår de flesta av argumenten.
Ändå kan jag inte hålla med, då jag föredrar "riktiga" fruktträd framför fruktbuskar.
Så som de der ut i fruktodlingarna vill man inte de skall se ut hemma, för mig har trädet också kvaliteer som träd.

När det gäller lågväxande träd finns även negativa aspekter. Om det lågväxande trädet får utbredd krona blir det svårt att gå under.
De flesta har gräsmatta under träden, vilken de klipper oftare än själva träden. Har sett exempel på hur man sågar bort de nedersta krongrenarna för att komma åt med gräsklipparen, varvid det återstående fruktträdet ser ut som en tratt.

Riktigt så illa som fruktbuskar behöver det ju inte alls bli, enligt trädgårdsmästaren jag beställde mitt päronträd av häromdagen blir det 3-5 meter högt vilket jag tycker låter alldeles lagom, jag vet inte vad det är för grundstam. Bigarråträdet är på Gisela eller vad det heter och blir väl kanske något lägre.
MEN jag har ju inte ens planterat det än så hur det blir i slutändan återstår att se! /Cina

Förlåt... -När det gäller päronträd förstår jag mycket väl att många vill ha dem lägre, när jag skrev "fruktbuskar" tänkte jag närmast på äppelträd.

Fast... -Jag erkänner att fullt utvuxna päronträd är... -Ståtliga.

Har man utrymme är det underbart att ha fruktträd som man kan hänga hängmatta i, klättra i, få skugga av osv. Men det är bra att man redan från början har klart för sig att de flesta äppel-, päron- och körsbärsträd man köper i handeln är gjorda för att bli stora. Kring 8-10 meter höga och lika breda vill de bli, och man kan med beskärning göra dem lite mindre. Men inte när de en gång blivit stora, ialalfall inte utan att skära in en massa problem i träden.

Därför välkomnar jag verkligen att fler och fler ber sina plantskolor att ta in träd som står på svagväxande underlag. Kronträd, med stam och krona alltså. Då kan man få kronträd som blir så små som man vill ha dem utan att göra beskärningsvåld på dem. Träden mår bättre och är mer uppskattade av sina ägare.

Däremot tycker jag man kan ta sig en funderare ytterligare om man bor i zon 3 och uppåt och vill sätta en fruktspaljé, göra frukthäck mm. Traditionellt rekommenderar då plantskolorna svagväxande underlag, men kanske är de inte de bästa. Åtinstone ska man känna till nackdelarna; behöver stöd, lever kortare mm.

Är det någon som har mer erfarenheter kring grundstammen 'Pyrodwarf'? Det låter intressant med ytterligare någon svagväxande grundstam för päron.

Någon som har erfarenhet av det som nämns i denna tråd med risken men monokultur att det en vacker dag dyker upp ett virus som riktar in sig på till exempel A2 - den dagen kommer vi att ha problem. Någon som har något färskt exempel på liknande sjukdomsangrepp på monokultur?