Vi har ett gammalt Ingrid Marie (äppelträd) som i år bara dignar av frukt. Stora fina äpplen:


Men stammen på trädet har en stor "krater"

som bara blir större och djupare för varje år.
Jag är orolig för att det kommer att "regna in" och att stammen murknar. Vad ska man göra?

Det här är vanligt, tyvärr alltför vanligt. En stamgren som satt alldeles för lågt kapades alldeles för sent. Av den anledningen rekommenderar jag alla att stamma upp sina unga äppelträd när de är små och såren kan valla över. De små grenar som på det unga trädet sitter 1 meter upp kommer för evigt att sitta på den nivån, men bli 4-6 meter långa, fruktbärande och därmed hänga så långt ned att man inte ens kan åla fram med gräsklipparen.

träd kan leva länge med skador som dessa, men det är alltid en föråldrande historia. Att det regnar in är inte problemet, och alla studier på försök att täppa till med plåtar eller medel visar sig vara sämre än trädets egna försvarsmekanismer.

Ditt träd har inre försvar osm gör att de rötsvampar m fl som tränger in i stumpen och det stora såret inte kan tränga in och ned hur lätt som helst.

Beskär trädet med omsorg, ge det gröngödsling om du vill göra något stärkande för trädet. Om altanvirket tränger in i stammen, dvs hålet blivit för litet - såga upp en större hål. Njut av trädet så länge det finns, och det kan leva länge även med svåra skador som dessa.

Kan "trösta" dig lite med en bild på ett av våra gamla träd. Detta är en bra bit över 100år, och har varit ihåligt i minst 30 år. Sannolikt mycket längre än så. En gren till höger har varit av i minst 25 år (sannolikt mycket längre), även den ihålig. I år bodde det en grävling i trädet, såg det ut som Nåja, det var nog ingen grävling.
Hur som helst, trädet har nästan alla grenar åt ett håll, och ser ut att kunna ramla vilken sekund som helst, men det har sett så ut i många år, och än har det inte fallit. (nu verkar det dock spricka...hm...)
I år fick vi, som vanligt, massvis med äpplen från detta träd (okänd sort, men jag skrev mer om det i "köksträdgården", så jag ska inte rabbla om det här också)



Det jag vill säga, och som Cilla nämner också, är att även ihåliga träd kan stå mycket länge. Ditt trä ser så friskt ut att om ingen annan sjukdom drabbar det så kan det stå väldigt länge, förstår om du är orolig för ditt kära träd men visa det bara vanlig hyfs (inga stora beskärningar) så ska det nog få en bra ålderdom

Jajamen, bra berättelse! Träd kan bli helt ihåliga och som rör och hålla ett bra tag ändå.

Men när man själv sätter ett äppelträd gäller att stamma upp dem under årens lopp så att man slipper kapa grovt sedan.

Åh, det var skönt att höra! Det vore tråkigt om ett så gammalt och fint träd skulle dö. Träden ger ju karaktär åt trädgården och det skulle se "jättefattigt" ut om något försvann!

Vi ska "frisera" det lite efter det att äpplena är nedplockade (om det inte är jättekallt och snö då) annars väntar vi till vårvintern.

Såg på TV att det allra bästa är om det finns ett hål nertill också - då har vatten och skräp som kommer in i hålet en chans att komma ut igen istället för att ligga och murkna inuti stammen. Har ett äppelträd med stort hål i där jag krafsat ur en massa murket trä - blött sågspån ungefär. Dock kommer jag inte åt längre ner och inbillar mig att trädet inte mår så bra av att ha det där i sig. Funderar på att fixa ett hål nertill, men har inte bestämt mig än.

Kakaduan

Antroposoferna arbetar fortfarane med dräneringar av olika slag medan man inte gör det alls med stadsträd längre. SVT har sedan Gröna rum presenterat en hel del antroposofiska trädbehandlingar som om de vore allmän trädvetenskap.

Dräneringar gjorde man mycket på stadsträd i Tyskland förr och vissa ser ut som om de står med droppslang, kanyler, gips, sträcksängar osv. Det har funnits gott om material för forskare att titta på nu när de träden tacklar av och fälls.

Jag har skurit i en hel del träd med hål och anordningar som människor satt in av olika skäl. Det är tydligt att kring det hål man borrat kämpar trädet med att bygga en barriärzon av sårved, och att det ibland får göra det för andra gången längre in i veden för att man borrar genom ett område där trädet redan byggt upp sårved. Klaus Vollbrecht har i sin bok Trädens biologi och vård också många bra bilder på detta.

Vatten som fastnar i håligheter i träd blir mycket syrefattigt. I denna miljö kan inte en svamp växa och veden kring hålen är därför ganska frisk och hård.

Jag brukar med fingrarna lyfta eller krafsa ut det lösa material som smådjur producerat mer eller mindre som kompost i håligheter. Sedan får det räcka. Ju mer jag arbetar med träd desto mer kommer jag till att träden utvecklat sårförsvar mycket bra själva under de 150-200 miljoner år de funnits.

Den som är intresserad av mer om trädens inre försvarssystem - sök t ex med ordet CODIT och/eller namnet Alex Shigo.