Kommer att tänka på experiment som en odlare i Österlen gjort med högt ympade äppelträd. Ju högre upp på grundstammen (spöet) som ympen sattes, desto svagare utveckling fick trädet. Någonstans vid 20 cm och högre blev trädet helt obrukbart.

Varför blir det så? Är det generellt för alla trädslag och är det därför som toppympade träd av olika slag ofta blir mindre än sina rotäkta och lågympade släktingar?

Jag kan inte erindra mig att jag har upplevt detta problem eller hört om det, men jag ska naturligtvis inte avfärda det.

Handlar det om skarvympar eller okulering? Vilken grundstam och vilken äppelsort? Hur omfattande var experimentet?

Utan att veta något säkert tror jag mer det beror på ett tekniskt-mänskligt fel än ett växtfysiologiskt problem. Som du vet är det svårt att dra slutsatser av ett fåtal observationer av en avvikelse.

Det enda samband jag direkt kan se mellan ymphöjd och överlevnad är att sammanväxningen och därmed utvecklingen tar något längre tid ju högre upp på stammen du kommer, men den tiden är nästintill försumbar förutsatt att du väljer rätt plantmaterial utan några förenlighetsproblem samt använder rätt teknisk utrustning och utför det vid lämplig tidpunkt.

Kan det finnas något gammalt examensarbete eller studie skrivet om detta på Alnarpsbiblioteket måntro?

Däremot är det en intressant fråga varför vi egentligen gör låga ympar. Jag har fått lära mig att det är för att trädet växer betydligt mindre ju lägre du placerar ädelveden. Detta är tydligt på framför allt A2.
Ett toppympat äppelträd växer således mer än ett bottenympat förutsatt att du har en kraftigare grundstam än ädelved.

Hej Birger,
Det här måste utredas! Säger du att tillväxten generellt blir LÄGRE med bottenympat på A2? Jag har precis motsatt erfarenhet, men den är inte baserad på vetenskapliga experiment. Spridda småtester av olika odlingsmänniskor, några träd hos mig själv samt mest en tro. Och kanske färgat av hur andra toppympade träd fungerar också.

Experimentet i Kivik var inte på många träd, ca 40-50, mest på lek som odlaren sade. Alla skarvympade. Jag minns inte om det var en eller några olika sorter tyvärr. Grundstammen var densamma, en av de vanligare svagväxande. Ymphöjden varierade med 5 cm från ca 10 cm upp. (Någonstans har jag anteckningarna och bilderna på detta men värdet av dem är säkert ringa.)

Efter det besöket eller i samband med det talade jag med medlemmar i Pomologiska föreningen som bekräftade samma sak. Ju högre ymp desto svagare sorttillväxt. Jag kollade hemma på de 15 äpple på B491 jag ympat, och tyckte att det stämde - men jag tittade inte kritiskt eftersom frågan inte var så aktuell och de jag talade med verkade så överens.

Om vi börjar med den växtfysiologiska teorin så är ju ena saken sammanläkningen. Att den blir långsammare med hög ymp stämmer med min erfarenhet och hitillsvarande tro. Men varför?

Vilka andra aspekter kan påverka sortens tillväxt med hög respektive låg ymp? Härdighet (fast det gäller väl endast första och andra året i princip)?
Något hormoniellt? Eller helt annat?

Jag måste kolla upp detta, för jag tror du har helt rätt och jag har fel. Jag blandar ihop begreppen. Det jag vet säkert är att ymphöjden har betydelse för tillväxten och jag det handlar om tillväxtskillnaden grundstam kontra ädelved.

Jag tänker alltid på A2 som en väldigt kraftig grundstam, men faktum är att den faktiskt inte är lika kraftigt växande som om man skulle sätta ädelveden på egen rot, eller hur? Då stämmer det du säger om att tillväxten blir lägre ju högre upp du ympar.

Jag säger, utan att veta säkert, att tillväxten styrs till stor del av hur starkt hormonflödet är i stammen. Ju mer kraftigt växande stam, desto mer hormonflöde och därmed tillväxt. Så säg att du skulle ta en fröstam och toppympa den så skulle tillväxten bli starkare, än om du bottenympade den.

Angående överlevnaden måste jag fördjupa mig i saken och ber att få återkomma.

Hej Birger,
Man lär sig något varje dag... Om du av eget intresse vill kolla upp detta och meddela vad du kommer fram till är jag mycket tacksam. Jag kommer också att kolla lite själv efter helgstökeriet.

Visst är A2 starkväxande, men fröstammen är generellt starkare ja. Man brukar säga att en sort satt på fröstam blir 10% större än om samma sort sattes på A2. Jag antar att det du beskriver som ädelved är det jag kallar för fröstam, för det är ju inte stickling av sorten vi talar om.

Men tillväxttakten på A2 eller fröstam eller för den delen svagare grundstam borde ju vara densamma om grundstammen sparas 2, 5 eller 50 cm. Och sorten man ympar på borde också ha en konstant tillväxttakt oavsett var den ympas på. Om det inte var för något om här...

Så min gissning till slutsats blir att det är något annat än endast skillnaden i tillväxttakten mellan grundstam och sort som gör att det spelar roll var man ympar. Det måste ha med något område att göra som jag saknar kunskap om, hormoniella aspekter t ex.

Eftersom jag känner detta område mycket litet måste jag fråga mig om det är mängden hormoner som spelar roll. T ex om en längre grundstam producerar mer eller starkare flöde av hormoner av ena eller andra slaget, som därigenom kommer att påverka den påympade sorten.

Men om detta är det som gör att högympat äpple växer sämre än lågympat (min tro är att detta faktiskt gäller oavsett grundstamssort) - hur är det med andra toppympade träd då? De jag sett flest av är olika högympade prunusar, och de bildar ju också mindre kronor än om de stod på egen rot. Liksom salix (fast här vet jag inte vilken grundstam de brukar använda för pendulavarianter t ex).

Anledningen att jag funderar på detta just nu är att jag kom att tänka på Kivikodlarens experiment i samband med att frågor restes om stamrosor. Frågorna var om det just är förädlingsstället man skulle vinterskydda och varför i sådana fall- Även i rosvärlden blir ju tillvxten på sorten svagare med toppympning än om den hade stått med förädlingsstället lägre ned.

Och så funderar jag som alltid över på varianter för att få fram starka men små kronträd av päron och äpple... Fast det jag hittills sett av högt ympade ätäpplen var inte bara mindre träd, utan också missbildade, krokiga och svaga.

Jag har bläddrat igenom en del böcker och föreläsningsanteckningar och kan bara bekräfta vad vid tidigare har sagt. Jag har hittat stöd för påståendet i den norska fruktboken "Laer og dyrke frugt" utgiven av det Norske havesaelskabet (ursäkta stavning). Dessutom har jag hittat några kopierade tabeller från någon norskt fruktodlingsförsök, men vilken det är vet jag inte.

Med ädelved menar jag sorten du ympar på grundstammen.

Du kan med ymphöjden reglera tillväxten. I de norska försöken gjordes försök med M26 och A2. Där mättes tillväxten i trädvikt efter 6 år.

Trädvikt (kg/träd) vid mätning efter 6 år. Genomsnitt av två sorter:

Ymphöjd M26 A2
10 cm.... 8,0 13,0
20 cm.... 6,9 11,5
40 cm.... 4,5 12,0

Jag vidhåller min tro att tillväxteffekten du får, styrs av hur mycket ovanjordisk grundstam du har och att tillväxtförhållandet mellan grundstam och ädelved har betydelse. Du får en svagare tillväxt på en svagare grundstam om du ympar högt upp med en sort som är mer kraftigt växande än grundstammen. Har du således en mycket kraftigväxande grundstam och en svagväxande sort får du en större tillväxt (på lång sikt) om du ympar på högre höjd än tvärt om. Dessa slutsatser drar jag eftersom det norska försöket tydligt visar det på en svagväxande grundstam som M26 men inte så stor betydelse på A2 som är en betydligt mer kraftigväxande sort men inte så stark som ädelveden. Men exakt vad det beror på har jag inte blivit klokare på.

Jag tror att detta är tillämpbart för de flesta prydnadsträd också. Om du tar t.ex. ett Japansk körsbärsträd (Prunus serrulata 'Kanzan') som du ympar på vanlig fågelbär (Prunus avium). De flesta träd är ympade på 1,7-2,0 meters höjd. Jag är övertygad om att du får betydligt svagare tillväxt (kg tillväxt/år) om du ympat vid marken. Men visst hade det varit intressant att undersöka.